Herman Lindqvist

[Kaj Janzon]

Nu får ni lägga av med naturvetarsnacket och ägna er åt historia. Tänk på att när som helst kan ett par dimensioner till utvecklas i närmaste Calabi-Yau och om en av dem råkar vara en tidsdimension då vete fasiken hur det går för historien och källkritiken.  
 
Skillnaden mellan naturvetenskap och historia är att den förra gör förutsägelser som i bästa fall kan testas och fungera i praktiska tillämpningar, den senare klargör i efterhand på ett begripligt sätt varför ingenting fungerade.
 
I själva sakfrågan (enligt rubriken) hänvisar jag till mina tidigare inlägg ovan.

[Johan Rson Sjöberg (Sukulainen)]

Intetsägande inlägg som Eivor Anderssons senast inlägg (se ovan*) kan vi vara utan.
 
*) -Åkte bort när jag ändå var där och rensade annat.. //Anbytarvärden

[Eivor Andersson (Ema)]

Tänk positivt Johan - så var det en komplimang  
 
Jag tycker att Herman L. gör intressanta program och bidrar till historieintresset i Sverige.
 
Jan G. kan charma vilken uttråkad historieelev som helst.
 
Vänl. hälsn. Eivor

[Anders Ryberg]

Olyckligt om hela denna diskussion kommit att glid iväg beroende på en bisats av mig om att den klassiska världsbilden fortfarande gäller i den vanliga världen, även för fysiker... Sedan är väl en annan sak att jag anser att man kan lära av historien, och att detta är ännu ett skäl till att man skall undvika att lära ut felaktiga fakta... Vissa enklare experiment utfaller alltid med samma resultat varje gång i historien. Om du till exempel påstår att något kommer att fördubblas i värde i all evighet så spricker alltid den bubblan efter ett tag, ofelbart, oavsett vad det gäller. Dessutom, likaväl som du måste ha experimentella data eller observationer av något slag till grund för naturvetenskap så måste du ha något slags källor eller kvarlevor till grund för historia, skillnaden är väl snarare att man inom historien har ett sådant enormt antal parametrar och ett ofullständigt material att jobba med, plus att bilden oftast är så oändligt mycket mer komplex.
 
Sedan håller jag helt med Johan S, även efter att ha sett det därpå följande inlägget.

[Johan Brandt t. Grevnäs]

Hej!
Tack Kaj!  
Enligt mig och mången historiker går det inte att få fram historiska lagar även om t.ex. Karl Popper gärna ville ha dem i någon form. Dessutom vore sådana utan praktisk betydelse. Att Napoleon förlorade i Waterloo (med dess orsaker) kommer väl inte att inträffa på nytt. Att testa Waterloo tror jag nog är ännu och kommer, att bli oernåeligt för historia (och även för andra vetenskaper).
Naturvetenskaper bortser nog själv från den historiska dimensionen och därför lämpar sig inte som förklaringsmodeller.  
Det som skiljer dem åt, är, att historia vill förklara, varför ett historiskt fenomen hade en UNIK betydelse d.v.s. vad det hade för speciellt. Inga allmänna lagar här!
Men till källkritiken hör nog otvetydigt ett fastställande av fakta, som låg i forna tider där liknande naturvetenskaperna. Här är dock inte förekomsten av dessa artefakter så viktig, utan traderingen och betydelsen.  
Johan Brandt t. Gr.

[Michaël Lehman (Philippos)]

Johan,
 
Jag instämmer med dig; historievetenskapen och andra kulturvetenskaper bör intressera sig för det unika och dess betydelse. Så är dock fallet inte här i Uppsala. Här synes de flesta kulturvetenskapliga discipliner söka efter just lagbundenheter och det generella. Jag menar dock, att kulturvetenskaperna aldrig kan finna några absoluta lagbundenheter eller framställa några säkra generaliseringar. Min grund för detta påstående är ett förnekande av marxismens absoluta determinism och en övertygelse om, att alla människor är unika och gör sina val efter varje individs vid varje given tidpunkt unika premisser. Som metodologisk individualist har jag känt mig väldigt ensam här i Uppsala, men det kan ju ha sin grund i mina vid en jämförelse med hela verksamheten inom universitetet begränsade erfarenheter.

[Bo Olsson]

Biologi=tillämpad kemi=tillämpad fysik=tillämpad matematik=tillämpad filosofi. Således är all naturvetenskap=tillämpad filosofi, eller?

[Johan Brandt t. Grevnäs]

Hej Micha?l!
Vad trevligt, att höra dessa ord! Kämpa vidare! Jag har liknande erfarenheter från mina studieår här i Helsingfors (1986-1992/93). Jag hade efter pro gradu (1992) en marxistiskt förankrad handledare(handledare - något som jag ogillar till det extrema), men till heder för honom måste jag säga, att han tog mig an. Han var själv specialist på historiefilosofi och gav mig enormt många tips i den vägen.
Har även gästat Uppsala och min dåvarande professor i egyptologi där. Institutionen fanns i Gustavianum tvärs emot domkyrkan.
Hälsningar från Åbo
Johan Brandt t. Gr.
PS Detta mera personliga inlägg, hoppas jag, inte stöter på protester från listan.