Från Staffan Fachts hemsida. För ättlingarna i släkten/släkterna
Facht se :
http://www.facht.se/genealogi/p1b0af533.html 1
Hans Facht Far:
71
Facht ((UNKNOWN) - )
Född:
(UNKNOWN)
Bosatt:
Buters gård, Västkinde (Väskinde) (I)
Bosatt:
Länna, Othem (I)
Död:
1695
Familj med 2
Margareta Henriksdotter Strithorst Barn:
3
Sofia Margareta Facht (1674 - 1719)
4
Johan Facht (1676 - 1729)
5
Cornelius Facht (1676 - 1717)
6
Mårten Facht (1677 - 1730)
7
Maria Facht (1680 - 1762)
Noteringar
Stamfadern för den släkt, som fortlevde på Gotland, var
Hans Facht, med stor sannolikhet
broder till Wilhelm Facht senior.
Bodde på Buters gård i Västkinde(Väskinde) socken, sedermera vid Länna i Othem och dog före 1695.
Källa:
http://www.facht.se/genealogi/p3704bcf0.html Bilder på Buters i Väskinde:
https://www.google.se/search?q=Buters+V%C3%A4skinde&sa=N&tbm=isch&tbo=u&source=univ&ei=3zN4U4i_F8a8PdjTgcAG&ved=0CEgQsAQ4FA&biw=1600&bih=760 --------------
69
Wilhelm Facht Far:
71
Facht ((UNKNOWN) - )
Född:
(UNKNOWN)
Död:
1697 1)
Familj med 70
Maria Rochet (1642 - ) (Far: 287
Peter Rochet)
Vigsel:
Barn:
120
Petter Wilhelm Facht (1673 - )
121
Maria Facht (1680 - )
122
Carl Facht (1683 - )
123
Petter Facht (1687 - )
Noteringar
Wilhelm Facht levde på Gotland under 1600-talets sista hälft och var 1680
arrendator av Lummelunds bruk. Han dog 1697.
Wilhelm Facht var gift med
Maria Rochet, f. 1642, vars
fader var bruksförvaltare på Forsmarks bruk i Uppland.
Denna
Maria Rochet och
hennes syster övergick här till Lutherska läran.
1690 skänkte
Wilhelm Facht och
hans hustru predikstolen till Västkinde kyrka,
men efter
mannens död synes
hustrun, som då bodde i Visby, kommit i knappa omständigheter. Detta par hade
flera barn. -------------------------
Ur DISBYT - Krister Franks bidrag:
Wilhelm Facht Gift med
Martha Barn:
Cornelius Facht f 1676 Lummelunda, Gotlands län; v 1706 Visby, Gotlands län; d 1717 Visby, Gotlands län
Maria Facht f 1680 Lummelunda, Gotlands län
Petter Facht f 1683 Lummelunda, Gotlands län
Johannes Facht f omkring 1689 Lummelunda, Gotlands län
Petter Wilhelm Facht v 1705 Klinte, Gotlands län
Hans Facht d 1730 Othem, Gotlands län
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Utdrag från
sidorna 31-37 ur:
Jernkontorets Berghistoriska Skriftserie N:r 8
LUMMELUNDS BRUK
Anteckningar om de gotländska järnbruken utgivna med bidrag från Prytziska fonden
av
Erik B. Lundberg
Stockholm 1939 Sidan 31:
JÄRNVERKEN ISTÅNDSÄTTAS AV HOLLÄNDAREN MATTIAS TRIP OCH
ARRENDERAS AV VILHELM FACHT (1671-84)
Mattias Trip var en holländare, vilken vid slutet av år
1670 kommit till Sverige(1)
Han slog sig ned i Stockholm, sökte burskap och blev borgare
den 30 aug.
påföljande år. Strax härefter säger han sig ha beslutat att upptaga ett
ödeliggande bruk på Gotland,
Lummelunds bruk benämnt. För att förverkliga
denna plan ingick han den 3 dec. en överenskommelse med
Vilhelm Facht, en
man, vars sysselsättning vid sagda tidpunkt man ej vet någonting om. Den torde
ha gått ut på det, att
Facht skulle förestå uppbyggnadsarbetet, sedan väl bruket
lämnats på arrende av
Brita Neuman och när tillverkningen kommit igång
leverera allt järn till
Trip för försäljning. Kontraktet gällde till år
1677. Någon gång under året
1672, troligen i början, flyttade
Facht över med
hela sin familj till Gotland och bosatte sig i Lummelunda.(2) Han var gift med
Maria Rochet, dotter till den inom bergsmanskretsar välkände
Peter Rochet, som tillsammans
med
Gerard de Besche under många år innehaft Forsmarks bruk.(3) Både
svärfadern och
en svåger, Jakob Rochet, under en tid bruksskrivare, slogo sig
ned vid Lummelunds bruk.
Vid den tid då
Facht tog bruket på arrende voro enligt kyrkoräkenskaperna(4)
endast
11 personer anställda vid Lummelunda:
Lars Bengtson, Mattias Mjölnare,
Mats Sågare, Mikel Finne, Nils Finne, Clas Kolare, Johan Galoon, Anders Olofsson, Christian Valkare, Peder Kopparslagare och
Jörgen Hjulmakare. Under
1672 utökades denna arbetsstyrka till att omfatta
26 personer för att
året därpå räkna
48. Med denna stora arbetsstyrka lyckades
Facht rätt snart iståndsätta verken och få dem igång. Malmen torde fortfarande ha hämtats från
Utö; möjligen fick han en kort tid även malm ifrån Roslagen, närmare bestämt från
Vigelsbo och
Vahlgrunds gruvor. Bergskollegiets protokoll från denna tid röja nämligen, att
Peter Rochet någon gång på 1650-talet upptagit
Vigelsbo (1) Ibidem, skrivelser till
Jöran Gyllenstierna 1675, s. 961.
(2) Den 3 sept. 1672 står i tullräkenskaperna för Norderport (KA) :
Welam
Facht på Lummelund 1/2 tunna strömming, 1 ltt. torra gäddor. Tyder på
att
Facht då var bofast vid
Lummelunda bruk.
(3)
Petter Rochet ang. ref. till E.W. Dahlgren, a.a. Han
dog 1673 och
begrovs i Lummelunda.
(4) Visby Landsarkiv
Kyrkoräkenskaper för Lummelunda 1621-89.
==================================================================
Sidan 32:
gruva, där han låtit bryta malm ända till
Forsmarks bruk gick ifrån honom.
1673 är emellertid brytningen åter igång, men stoppas plötsligt av
bergmästaren Clas Depken på grund av, som det vill synas, oklara äganderättsförhållanden. I ett
brev till kollegiet(1) för
Facht svärfaderns talan emot
Depken, vars handlingsätt på
Facht verkar fullständigt oförklarligt. Han påpekade, att om förbudet på malmbrytningen inte upphävdes skulle det bliva våre bruk till största skada och
avsaknad. Att med våre bruk avses
järnbruken på Gotland faller av sig själv.
Hur processen om dessa
gruvor i Roslagen förlöpte, har tyvärr inte utforskats;
men säkert är att till Gotland skeppades hädanefter enbart
Utömalm.
1674 hade Facht ett ansenligt lager stångjärn liggande vid
Lummelunda. Men
innan han lät utskeppa en enda stång, försökte han förmå
generalguvernör Kurck till vissa eftergifter, vilka dels skulle underlätta exporten dels befordra brukens vidare uppblomstring. Sålunda önskade han erlägga de till kronan utgående avgifterna för stora och lilla tullen, hammarskatten och tiondejärnet, undantagandes stadens tolag- och vägarepenningar, i ett för allt med 3000 dr. kmt.(daler kopparmynt)
de första två åren och därefter från
1676-1682 med en årlig summa av 5000 dr. kmt.(daler kopparmynt) För det andra anhöll
(1)
RA Bergskoll. Brev och suppl. 1673, s. 137 ==================================================================
Sidan 33:
han om tillstånd, att få utföra stångjärnet över
Bredsund(Brissund), där han med stora omkostnader låtit anlägga
en hamn (fig. 6) ; vägarepenningarna skulle
oförminskade utgå till Visby. Som en tredje begäran framställde han, att till
bruksfolkets underhåll få tillhandla sig vissa räntepersedlar liksom det medgivits
honom under
Momma-Renstiernas arrendetid. Det var frågan om råg, korn, havre,
fläsk, smör, lamm, gryn, hö och talg. Dessa varor skulle betalas efter kronovärdering med 12 % vinst(1)
Av dessa punkter vunno endast de två senare
Kurcks bifall.
Den
14 juli samma år avgick skeppet
Den Lilla Silverkronan från
Visby med en första last av ett parti om 5065 stänger järn och 807 knippor knipjärn(knippjärn)(2)
tillsammans vägande 803 skeppund 13 lispund 10 marker. Lasten var destinerad till
Amsterdam och tullpengarna, som belöpte sig till över 1000 dr. smt.(daler silvermynt, erlades av
Mattias Trip.(3) Det var första gången gotländskt järn fann avsättning på holländsk mark.
Nu följde skeppslast på skeppslast med järn till
Amsterdam för
Trips räkning.(4)
Den
9 juni 1675 hade en skeppare från
Hamburg allt som allt överskeppat 762
skeppund 6 1/2 lispund stångjärn; det var betydande järnkvantiteter i förhållande till vad som förut exporterats.
Vid denna tid inträffade ett litet intermezzo, som i hög grad förskräckte såväl
Trip som
Vilhelm Facht. Det var nämligen så, att Sverige råkat i krigiska förvecklingar med
Generalstaterna av de Förenade Nederländerna, vilket medförde, att man helt enkelt lade beslag på ägodelar tillhörande
i Sverige bosatta holländare.
Fachts förbindelser med
Trip och de stora järnexporterna på
Amsterdam, ställde honom i en mycket misstänkt dager hos myndigheterna och han anmodades att omedelbart insända sina skrifter och journaler till
Visby rådstuga där de förseglades.
Facht betonade inför
guvernören Gyllenstierna, att han var
en infödd svensk man, som
(1)
Fachts önskemål framgå av flera skrivelser i generalguvernörens arkiv i
RA.
Inkomna brev 1674 s. 492,
1675 s. 961,
1676 s. 303.
(2) Enligt
Rinmans Bergverkslexikon är knipjärn(knippjärn) fint stångjärn som smides under kniphamrar(knipphamrar), samt bindes och försäljes uti knippor.
(3) Uppgifterna hämtade ur
utgående journaler för sjötullen 1674 och
75 i KA.
Särskilt hopbuntade räkenskaper i varje volym.
(4)
1675 lät
Trip tillsammans med
David von Earle inköpa ett skepp,
Hieronimus, av
Momma-Renstierna, byggt på dennes varv vid
Slite.
==================================================================
Sidan 34:
slutit kontrakt med en annan svensk borgare vid namn
Mattias Trip, att ingen
holländsk inföding var i hans tjänst och att
Trips fullmäktige vid bruket hette
Lorentz Dahlman och var svensk infödd. Han bedyrade även att han under sin
arrendetid varken korresponderat eller drivit handel med någon holländare.
Trip framhöll sitt svenska burskap och brukets oberoende av holländskt inflytande,
underhållet som det var enbart av hans medel.(1) Myndigheterna kommo också
snart underfund med sitt missförstånd och det beslagtagna godset återlämnades.
Sedan
1673 hade
den gotländska allmogen haft att kämpa mot mycket svåra
ekonomiska bekymmer, en följd av den kris, som skakade landet i dess helhet.
De följande åren tedde sig knappast ljusare; vår utrikespolitik ledde inte enbart
till ovannämnda krig med
Nederländerna utan framkallade även krigsförklaringar
mot såväl
den tyske kurfursten som från
Danmarks konung. Ehuru kriget till en början huvudsakligen rörde sig på tysk mark, voro dock återverkningarna tydligt
märkbara i hemlandet och därvid inte minst i det ekonomiska livet. Den dyrtid,
som följde blev synnerligen oförmånlig för
den gotländske bruksförvaltaren,
som hade att förse sitt
bruksfolk med varjehanda livsmedel. Det var nu inte lika
lätt att få tillhandla sig räntepersedlar som förut.
Facht anhöll därför hos
Gyllenstierna (generalguvernör 1674-81), att få uppköpa 600 tunnor skattekorn på
Öland efter vanliga förmåner.
Guvernören biföll detta endast på de villkor, att
kornet betaldes med 15 dr. kmt.(daler kopparmynt) per tunna och att det avhämtades på
Fachts egen bekostnad. Detta blev mycket kostsamt för bruksförvaltaren, särskilt som bruksfolket enligt kontrakt ej voro skyldiga att erlägga mer än 10 dr. kmt.(daler kopparmynt) per tunna malt, råg eller korn.
Vid början av år
1676 pressades
Facht ganska svårt i ekonomiskt avseende.
Hauptman Johan Malmenius, sedermera
adlad till Cedercrantz och utnämnd
till
ståthållare över Gotland och Öland, påpekade för
Gyllenstierna det orimliga i att
de Neumanska bruken intill år
1669 icke lämnat kungl. maj:t ett enda öre, trots att donationerna på gårdar och hö belöpte sig till ett sammanlagt värde av inemot
7 a 8000 dr. smt.(daler silvermynt). Han ansåg därför att inte den minsta lättnad borde lämnas i fråga om hammarskattens och tiondejärnets erläggande som
Facht försökt få till stånd. Ej heller borde någon lindring komma ifråga med avseende på lagmans-
och häradshövdingpenningarna, vilka
Facht vägrat erlägga, ej blott för sig själv
och
folket som
hammarsmeder, masmästare, smältare, kolare o.s.v. utan ock
sågare, mjölnare, valkare, trädgårdsmästare och andra hantverkare, som vid
bruket bo - - -. Det hjälpte härvidlag inte att förete den resolution, som
(1)
Generalguvernörens arkiv, ink. brev 1675 från Trip och Facht.
==================================================================
Sidan 35:
Bergskollegiet avgivit
1671, att så framt
bruksfolket inga hemman besitta, utan allenast bo i backstugor, varunder inga ägor, undantagandes några kåltäppor eller slikt, beläget är, vore det skäligt att de gingo fria från nämnda utgifter.
Förutom dessa utskylder hade
Bergskollegiet ålagt
bruksförvaltaren att erlägga 300 dr. smt.(daler silvermynt) till det av
konungen upprättade
Bergsregementet.
Facht försökte draga sig undan det mesta genom att skylla på de väldiga omkostnader, som bruken dagligen tarvade liksom
hamnen vid Bredsund(Brissund), där han måst av nyo med stora bålverk låta en hamn förfärdiga, vilken av storm och oväder är kullkastat och ruinerat. Sådan var nu ställningen för
Facht, då
Gotland i april nämnda året 1676 erövrades av danskarna och underställdes
Nils Juel i hans egenskap av
generalguvernör.
Malmtillförseln stoppades och man lade t.o.m. beslag på en strax före kapitulationen ankommen malmskuta. Vad som i
Lummelunda låg i förråd belöpte sig endast till omkring 700 skeppund (105 ton) och det var väl ungefär vad som kunde behövas för det gotländska landets eget behov för den kommande tiden.
Under
de tre år som danskarna höllo Gotland besatt lågo
järnbruken mestadels stilla, enligt vad
Facht själv relaterat å flera håll. När så fredsslutet kom och ön utrymdes av de danska trupperna i
sept. 1679, var
Facht en av de första supplikanterna, som uppvaktade
generalguvernör Gyllenstierna med ett flertal
skrivelser. Av dessa får man veta, att han av
Nils Juel lyckats utverka
arrende å
klosterladugården i Roma i öns mittland, för en årlig summa av 900 dr. smt. med
uppsägningstid Philippi-Jakobi dag 1680. Likaså att
bergfrälset i förstone icke
indragits; men när danskarna fingo kännedom om, att Gotland skulle återgå till
Sverige pressade de skyndsamt ut två års skatt för de donerade gårdarna. Nu
önskade
Facht dels att
klosterarrendet skulle få gälla till utsatt tid, dels att
bergfrälset och
skattehöet åter skulle beviljas och slutligen att till
bruksfolkets ==================================================================
Sidan 36:
underhåll få upphandla
300 st. unga skattelamm, 200 lispund smör, skattevägt och efter kronovärdering med 12 % förhöjning.
Hur
generalguvernörens svar lydde vet man tyvärr inte, men det vill synas som
om
ladugårdsarrendet beviljades; men med
bergsfrälses frihet var det
oåterkalleligen slut.
1681 utnämndes
Johan Olivekrantz till
generalguvernör, kanske den dugligaste
Kristina haft. Han inpräntade för
Cedercrantz, ståthållare över Gotland och Öland sedan
1678, att angående
Facht, så borde han tvingas efterkomma vad som av honom fordras. Han kunde ej heller i fortsättningen tänka på att åberopa något kungligt brev.
Vid
bruken företogos nödiga reparationer och järntillverkningen kom åter igång.
Huruvida
Trip ännu vid denna tid svarade för det ekonomiska underhållet mot
monopol på järnexporten ha de arkivaliska källorna icke meddelat. Det förefaller
dock som om
Trip dragit sig tillbaka.
Märklig är den anmälan mot
järnbruken, som
borgerskapet i Visby gjorde till
Olivekrantz 1684(1) För det första framhöllo de som en direkt följd av den stora
penningbristen å landet, att
Facht borde tillhållas att
avlöna sitt folk med pengar och kontant betala uppköpta materialier och inte med varor; för det andra att
staden och landet först och främst måtte försörjas med stångjärn innan utskeppning blev tillåten. De påstodo att det var en kännbar brist på järn, då
Facht lät exportera det mesta. Detta visar i alla fall, att
bruken inte voro för
det gotländska landet fullständigt onödiga anläggningar, som
inbyggarna förfäktade de närmaste decennierna efter deras tillkomst.
Det är ytterst sällan som man får någon vink om
det dagliga livet vid bruken;
1680-talets första år ge oss emellertid en del små episoder som kunna vara
värda att skildras. Det är
domböckerna(2) som skvallra om missämja och
slagsmål, stundom av betydande omfattning.
Det är ju ingalunda ägnat att förvåna att så stundom blev fallet; den
arbetsstyrka, som var
hopträngd där nere vid stranden måste betecknas som
i
hög grad heterogen, sammansatt som den var både av svenskar och gutar och
vallonättlingar.(3)
Den fjärde pingstdagen 1683 utspelades sålunda en
fruktansvärd kalabalik bland det
av öl berusade bruksfolket. Detta uppträde står
dock tillbaka för vad som utspelades
något år senare. Grälet började som vanligt
mellan
smedernas eller
arbetarnas äkta rnakor för att övergå till mera våldsamma handlingar mellan männen. Man stack
(1) RA
generalguvernörens arkiv, inkomna brev 1684 s. 681.
(2) VLA
Norra domsagans domböcker 1683-85.
(3) Vid bruket förekommande
vallonnamn: Bruun(?), Galon, Garney, Giliam(Gilliam),
Hybyn(Hubijn, Hübinette?), de Klou(de Clou), Martin, Mineur och Rubin(?).
==================================================================
Sidan 37:
varandra med knivar, sköt kulor genom armar och ben, ja,
en mjölnarson fick
t.o.m. en gaffel instucken i sin axel. Påföljden blev i allmänhet dryga böter.
Det avbräck, som kriget vållade
Facht, blev allt svårare att kompensera.
Affärerna blevo för honom allt trassligare och trassligare, så att en finansiell
tragedi när som helst kunde tänkas vara förhanden; då räddades bruken för andra
gången från ödeläggelse i det att den ekonomiska ledningen gled över i händerna
på
Gotlands allra största affärsman, rådmannen Holger Jönsson i Visby.
==================================================================
Källor:
1)
Gotländsk Släktbok, 182
Ämne: Lummelunda (läst 7525 gånger)
Cookie policy