I Ulrika Eleonora kyrka (gamla kyrkan) i Kristinestad finns tvenne målade minnestexter, sakristians text lyder:
”A(nno) 1736 blef thetta Gudz Hus illuminerat, tå warande Kyrckoherde höglärde Herr Eric Sand / Borgmästarn Högachtad Herr Aniphas Parment, Cominist: och Pädag: Wällärde Herr Olaus Tunaeus / KyrckoRåd och Föreståndare Herr Hans Berg, Kyrckowärd Herr Hans Uddman.” (Den sista radens mittparti har i samband med fönstrets uppförstoring förnyats på det bågformigt svängda foderbrädet.) (1)
Till vänster en ljuskrona med 24 armar, köpt 1738 för stamboksmedel. Namnet Aniph. Parment är ingraverat på kulan. (2)
I den nya kyrkan finns fyra mässingskronor, från år 1722, 1738, 1741 och 1766. Ursprungligen har de hängt i den gamla kyrkan, som idag endast har kvar en av trä, förfärdigad eller reparerad 1767. Av dessa är den nästäldsta inköpt 1738 för stamboksmedel då bland annat Aniph. Parment var borgmästare meddelar den ingraverade texten på kulan. (3)
Nå, vad har ”Kristinestads historia I” att berätta om honom? Följande stycken citeras:
”Aniphas Parment (var borgmästare åren) 1730-1744. Född i Medelpad 1697, student i Uppsala. Auditör vid Österbottens regemente. Var en begåvad och framstående jurist - hans förmåga skall ha varit högt uppskattad i vida kretsar. Medan Lilla ofreden pågick, begav han sig till riksdagen i Stockholm. Han invaldes i den ”utomordentliga” kommission som fick i uppdrag att sitta till doms över de olyckliga generalerna (Henrik Magnus) von Buddenbrock och (Charles Emil) Lewenhaupt ( - de dömdes som känt till döden - ). Parment återvände inte till Finland förrän fred slutits och riksdagen hemförlovats. Under hans frånvaro sköttes borgmästartjänsten först av den åldrige tullnären Lars Schepper, därefter av rådmannen Johan Arosell. Parment blev häradshövding på Åland 1744. Fick assessors titel 1760 och avled 12.12.1769. Hustru hette Maria Raijt.” (4)
”Vi får räkna med att det varit si och så med närvaron på rådstugan i Kristinestad. För Aniphas Parment, som var med vid riksdagen 1742 och återvände först efter fredsslutet 1743 vikarierade den åldrige tullnären Lars Schepper (till febr. 1743), därefter under två månader rådman Johan Arosell.” (5)
Riksdagsmannen Aniphas Parment från Kristinestad, tar upp vägfrågor gällande sin hemstads uppland på riksdagen 1731. (6)
Borgmästare Aniphas Parment representerade Kristinestad vid riksdagarna i Stockholm 1731, 1734 och 1742. (7)
Om Aniphas Parment vid riksdagen 1742-1743. (
”Innan borgmästare Parment i början av augusti 1742 avreste till riksdagen i Stockholm, påminde han magistraten om behovet att nedlägga stadens arkiv i dess uppbördskista, färdig att genast sändas till Sverige, om någon farlighet skulle förekomma. Man borde även tänka på kyrkoegendomens räddande och se till att stadens gevär och ammunition blev bragta i säkerhet. Något senare beslöts, att varje borgare skulle behålla ett gevär och vid påkommande farlighet bevara det bäst han kunde. Krutförrådet nedgrävdes och blev sålunda räddat. Borgerskapets eller gardets fana sändes till Sverige. Före utgången av augusti månad hade stadens invånare överfört det värdefullaste av sin lösegendom, också brännvinspannorna. Utom borgmästare Parment sökte åtskilliga, inalles 11 personer, sin tillflykt på andra sidan havet. Bland dessa var rådman Johan Sevalin och postmästare Berger, barnfödda i Sverige, och två tullskrivare.” (9)
Åter omnämns Aniphas Parments tid som borgmästare. Det som är nytt är följande:
”Utförde jämte Närpes-prosten Carlborg bänkindelning för Lappfjärds kyrka. Ansåg år 1738, att bara Sideby och Skaftung borde få idka seglation.” (10)
Vikarierande borgmästarna under Aniphas Parments frånfälle omnämns, bland annat framkommer det att Johan Arosell var fältväbel och stadsnotarie. (11)
1) Jokipii 1984, sidan 365.
2) Ibid, sidan 402.
3) Ibid, sidan 403.
4) Ibid, sidorna 526-527.
5) Ibid, sidorna 530-531.
6) Ibid, sidorna 575-576.
7) Ibid, sidan 586.
Ibid, sidorna 588-589.
9) Ibid, sidorna 592-593.
10) Ibid, sidan 605.
11) Ibid, sidan 607.
Källa: Mauno Jokipii (Red.) - ”Kristinestads historia I” - Vasa 1984.