Tillfällighetsfynd ur Nytt och Gammalt (Lunds Weckoblad) 1785 9/3, N:o 10, sid. 73f:
»Wälförtjent Äreminne öfwer i lifstiden Ädel och
Högaktad Handelsmannen Herr Åke Rönbergs
död i Carlshamn, den 28 Febr. 1785.
Wid denna grafwen sku wi ömmas,
En Heders-Man sit afsked tar,
Hwars lefnad et exempel war,
Som ej så snart bör kunna glömmas;
På ädla sinnen har man brist,
Ej altförmånga af dem finnas,
De få man kjändt dem bör man minnas,
Och sucka när man dem har mist.
Som menska menskors wän han lefwat,
Som Maka öm, och huld som Far,
Som Handlande han kjänder war,
At ej i swek sig ha inwefwat;
Åt fattiga han bröt sit bröd,
Hans wandel utaf godhet lyste,
Han Christendom i hjertat hyste,
Och war de swagas understöd.
Se detta är den lefnads spegel,
Som denna döda åt oß ger:
Wi honom här ej finna mer,
Men hedra sku hans wandrings regel;
Hwad det är godt ibland at se,
Dem som så wäl sin bane lykta,
At då de från oß äro rykta,
Man åt dem billigt lof kan ge.
Njut mensko-wän en ostörd hwila,
Din Själ i himlen glädjas får,
Du för den Högstas ansigt står,
Dit inga sorger kunna ila;
De kjära du i tiden haft,
Med tårar få din bortgång sakna,
Och då de ur sin ängslan wakna,
Ger Gud dem ymnog tröstnings-kraft.»
Ämne: Rönberg (läst 1180 gånger)
Cookie policy