Nej, Ulf, det handlar inte om att tolka bevisen olika - det handlar om vad som över huvud taget kan godtas som bevis.
Låt oss ta ett exempel på bevisvärdering:
En man går i riktning bort från en trädgård; han har en yxa i handen; i trädgården ligger ett nedhugget träd. Är detta bevis på att det är mannen som har huggit ned trädet?
Svaret är att det är ett indicium, men inget bevis. Du vet inte om han bara har funnit yxan utanför grinden och tagit den med sig; du vet inte ens om han alls har varit inne i trädgården.
Men om man tolkar bevisen enligt ditt sunda förnuft, så räcker det att det inte syns någon annan person i närheten för att mannen solklart ska vara den skyldige - även om han inte ens har en yxa i handen, och dessutom befinner sig långt bort från trädgården...
Tyvärr händer det att våra domstolar resonerar likadant, vilket resulterat i flera uppmärksammade (och hur många okända?) exempel på oskyldigt dömda.
Det handlar alltså om att hålla sig till de fakta som verkligen framgår av källorna - och inte låta fantasin skena iväg.
Och kom inte dragande en gång till med Falbygden (alltså inte Falebygden...), eller andra Fale-ortnamn! Det har du redan fått
svar på tidigare (4/11 2005 kl. 10.39). Du kan lika gärna dra till med Burma för att bevisa existensen av världsomseglaren Fale Bure...
J Och om man hittar lämningarna av ett slott (eller en stormansgård), hur bevisar då dessa arkeologiska fynd vem som huserade där?