Äldre inlägg (arkiv) till 2005-02-27

[Lennart Lindström]

David Loefflers doktorsavhandling (29 MB) enl ovan finns på:
http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=423  
(... men jag lyckades inte ladda ner den)

[Lennart Lindström]

Tack Helene för tipset
 
Nu gick avhandlingen ladda ner. David Loeffler anger en dagsaktuell imponerande källförteckning för Norrlands historia (norr om Dalälven), exakt vad jag själv sökt och därför vidarebefordrar här som tips.

[Lennart Lindström]

Loeffler (sid 49 - 52) beskrivning av övre Norrlands utveckling liknar Jouko Vahtola i Uleåborg om Tornedalen tidigare på denna tråd. Dödsstöten för Norrlands expansion ( och Bureättens finansiella maktbas båda sidor Bottenhavet-Bottenviken) kom från Oxenstierna m fl år 1636, ...  och utan pengar försvinner makten över kyrkan också snabbt)  
 
Thus, in 1636 all of these Northern towns lost their right to pursue international commerce (Sw. Bottniska handelstvånget), a prohibition which bared all foreign ships from docking and trading directly at these ports,forcing all commerce to pass through Stockholm. Consequently the Capitol was enriched while effectively preventing Norrland from actively developing its own international contacts.

[Anders Ryberg]

Det är mycket möjligt att den liknar den källöse professorns beskrivning. Det är till och med möjligt att den källöse professorn råkar ha rätt. Dock så är det så att en framställning utan källor fortfarande inte har något större värde eftersom att det är omöjligt att värdera den...
 
Sedan har vi alltid frågan som dyker upp när man behandlar ätter. I vilken grad kan man betrakta en ätt som en sammanhållen grupp? En ätt består av ett antal familjer med olika band till varandra och andra, och familjer, som i sig ofta håller ihop består av individer med olika band och relationer inom och utom familjen. Alltså, när en ätt blir allt för stor så blir dess medlemars intressen mer eller mindre automatiskt mer olikartade, och sammanhållningen minskar. Man går efter hand mer in i andra nätverk, och andra ätter blir mäktigare...
 
Vad det gällde präster, som ju tidigare diskuteras, så bestod änkepensionen ofta av att hon eller, om en sådan fanns att uppbringa, en dotter, gifte sig med efterträdaren, eller någon annan präst med likartad social ställning. Detta förespråkades till och med i kyrkolagen. Alltså är det rätt naturligt att en ärkebiskops döttrar gifter sig med nya biskopar eller karriärpräster. Så om väl en ärkebiskop dykt upp i en släkt så kan man vara säker på att han via äktenskap och liknande troligen blir besläktad med sina efterträdare. Dessutom hade ju biskopsssöner lättare att göra karriär, samhället var inte jämställt då heller.

[Lennart Lindström]

Kritiken i Loefflers avhandling mot tidigare felaktiga och ibland t o m propagandistiska fantasier från söder som präglat och kanske (?) präglar söderns bild av Norrlands historia ända in i vår egen tid är massiv. SAMMANFATTNINGARNA med hans resultat i slutet av de fyra kapitlen blir totalt 20-talet sidor. En avhandling, som så öppet och aggressivt attackerar tidigare forskningsresultats sanningar?från söder, lär få mothugg, gissar jag, men säkert också tillskyndare (jmfr västgötaskolan)    .

[Kaj Janzon]

Kritik mot alltför ensidig forskning är alltid bra. Men om propagandistiska fantasier från söder ersätts med propagandistiska fantasier från norr är väl inte mycket vunnet?
 
Det mest anmärkningsvärda i den stora bilden här, är för mig den allt starkare tendensen hos dagens arkeologer att syssla med helt andra saker än arkeologi. De skriver numera gärna historia, inte minst historieskrivningens historia, ofta utan att ha någon gedigen utbildning på området.
 
Loefflers i sammanfattningen återgivna anmärkning, om vad arkeologer riskerar om de inte är medvetna om vilken historisk kontext de arbetar i, ter sig från en historikers synvinkel sett något naiv. Men den kanske är relevant för en modern arkeolog, vad vet jag?
 
All historia skrivs naturligtvis med något slags glasögon, mer eller mindre välputsade. Det som skiljer skolade historiker från andra är att de uppfostrats till medvetenhet om att brillorna sitter där och att det även bör undersökas hur de påverkar vad man ser.
 
Ibland ser man ingenting genom glasögonen och då kan resultatet bli att I den ringa mån den alls har uppmärksammats.... Då är det dags att byta brillor, men det gäller att se upp. Det finns läsglasögon att köpa även på bensinmackar, men de är väl inte av bästa möjliga kvalitet.  
 
Som historiker vill man gärna att de glasögon som skapar föreställningen om ätter skickas till en optiker för närmare undersökning. Under medeltiden finns, något tillspetsat uttryckt, två saker som är relevanta när man anger släktskap: Tillhör Y den inre eller den yttre arvskretsen efter X?  Kan  X gifta sig med Y eller är de för nära släkt? Ätter är det ingen som vet vad det är. Det är historieskrivningens påhitt.
 
När man därför börjar tala om ätter under 1500- och 1600-talet måste man verkligen undersöka vad det är för märkliga linser som skapar den föreställningen.
 
Lennart Lindström efterlyser ovan forskning om de personliga nätverken. Det låter som en både lämplig och framkomlig väg för släktforskare. Om någon därifrån försöker ta steget till något slags paradigmskifte för historieskrivningen om Norrland indikerar det att ett inledande besök hos optikern nog är att rekommendera.

[Björn Thunberg]

I stort delar jag Kajs inlägg.
Med ett viktigt föfbehåll:
Den allt starkare tendensen hos dagens arkeologer att syssla med helt andra saker än arkeologi. De skriver numera gärna historia, inte minst historieskrivningens historia, ofta utan att ha någon gedigen utbildning på området.  
 
Jag vet naturligtvis inte om vilka arkeologer han talar om.
Men jag har träffa såväl professor Stig Welinder och Per Ramqvist (mannen bakom Gene Fornby).
Samt andra arkeloger jag tycker dessa sysslar helt klart med sitt ämne.
När det gäller propegandister från norr resp.söder.
Kan det inte vara som hjulet?
Samma upptäckter på flera olika dela.
 
Mvh.
Björn

[Lennart Lindström]

Kaj, Anders m fl
Jag har skrivit många inlägg här för att lyfta debatten och skrivandet har även lyft mina egna kunskaper      
 
Mitt perspektiv på historien är kanske båda annorlunda och udda. Loeffler behandlade delvis närliggande frågor. Men för Bureätten ser jag det så här:
 
Kring år 1600 finns två från varandra glidande nätverk, prästernas och handelsmännens (bondebasen finns i periferin). Nätverken har ovanligt starka släktband, om man räknar med ingifta personer. Mellan nätverken fanns både sammanhållande krafter (affärsintressen, pengaberoende, Buregenealogin med dess betoning av släkt dvs ätten”, traditioner m m) och splittrande krafter (trosuppfattningar och värderingar, stelnande i byråkrati, expansionen i sig själv m m). Nätverken samverkar givetvis även med andra samtida nätverk.
 
Bureätten är som jag ser det en ” success story” ca 1520 – 1650,  som bryter med tidigare rådande normer på många sätt. En ny STRUKTUR  för handel (frihandel, konkurrens) med embryo till nya VÄRDERINGAR (frihandel, reformation, prästerskap) hinner verka en tid innan Oxenstierna med godsägaradeln och kanske (?) delar av Bureättens kyrkliga nätverk återställer ordningen.  
 
Kulturellt styrda nätverksorganisationer med fungerande belönings- och bestrafffningssystem (OBS ”med fungerande belönings- och bestrafffningssystem” är ovillkorligt) kan ge förbluffande effektivitet och således utklassa traditionella hierarkiska arbetsformer. De tycks kombinera minimal byråkrati med maximal värdealstring, och formar sig till ett stort långsiktigt hot för Europa. Sådana nätverk tycks även kunna bli långt större och komplexa än Bureätten någonsin hann bli, varför Bureätten kan ha varit (?) embryo till ett sådant nätverk.  
 
Jag tror mig känna till senaste amerikanska ledarskapsteorier i vid mening, Ser hur nya, delvis revolutionerande 1980-talsupptäckter (t ex  Strategic Change and Defensive Routines och följande alster; Argyris, Harvard University 1985) snabbt tränger in i USA i allt från företag, forskarsamhälle, massmedia och TV till Vita Huset (Argyris jobbade med delar av Reagan-administrationen som forskningsobjekt). Så USA kanske klarar omvandlingen?  Europa däremot tycks ducka, eller inte (vilja?) förstå vad som skett och sker i USA och Asien. Hur tänker Europa möta utmaningarna? Det finns inte utrymme här att redogöra för detta gigantiska och svåra men också spännande ämnesområde, uppbyggt på politisk dynamit.  
 
Mina inlägg bör läsas utifrån att jag ägnat långt mer tid till ovanstående än historisk forskning. Mitt intresse med Bureätten är att veta mer om dessa två nätverksorganisationer, kyrka och handel 1520-1650. Hur såg de ut? Vilka andra fanns med i deras maktbas? Finns något vi kan lära av Bureättens uppgång och fall?

[Anders Ryberg]

Lennart!
Jag har mycket svårt att se hur man kan beskriva Bureätten somm en enhetlig och sammanverkande grupp under så lång tid som 130 år... Du har inte lyckats bevisa att släktbanden är till den grad starka ocjh att det inte snarare rör sig om ett socialt skikt med interna giftermål. Dessutom så kan man inte betrakta varken prästerna eller handelsmännen som homogena eller åtskilda grupper. Handelsmannasöner kunder bli präster, prästsöner kunde bli handelsmän. Och dessutom idkade en del präster själva handel.
Och jag rekomenderar fortfarande läsning av modern kyrkohistorisk litteratur för att få bättre perspektiv på de processer som pågick under denna tid.

[Lennart Lindström]

Anders
Du kan mycket väl ha rätt. Det är detta jag söker svar på, älvdal för älvdal. Hur byggdes Norrlands befolkningstruktur upp ca 1300-1600? Hur bör nätverken ha sett ut?  Jag ska definitivt läsa de senaste rönen om kyrkohistorien, men vill kunna älvdalarnas historia först. Jag kände inte till dessa nyutkomna böcker.
 
Konkurrensutsatt handel kräver beskydd och/eller vedergällning om avtal ej hålls, dvs en struktur att verka i. I avsaknad av alternativ bör det ha blivit släkten (t o m fyrmänningar ?) som stod för detta t o m 1636. Befolkningens storlek i Norrland-Finland var kanske (?) 10 000 människor. Loeffler hade beräkningar, det kan ha varit fler. Antalet handlande bönder etc måste ha varit möjligt hålla reda på, dvs alla visste om alla andras namn och plats (gissar jag). Fyrmänningsförbudet och stora avstånd tvingade familjerna breda ut sig, vilket brukar gynna handelns spridning.
 
Jag är inte säker på någonting, men ser indicier och många obesvarade frågor  

[Nils Olofsson]

Anders, det vore intressant att höra din syn på hur modern kyrkohistorisk litteratur ger en annan belysning av de processer Lennart lyfter fram. Det hade också varit intressant att höra fler kommentarer på Wallerströms bok som problematiserar just makt och bosättning i en europeisk periferi. Jag blir personligen alltmer övertygad om att Bures genealogiska förteckning borde vara ett utmärkt verktyg till att förstå skeendena i hur Norrland knöts till Sverige och hur dess tidiga historia såg ut. Wallerstöms bok är mycket intressant och välskriven. Han lämnar dock frågan helt öppen om vilka kolonisatörerna av Norrbotten var förutom en antydan om att det handlade om frigivna slavar.  
Bures släktförteckning är ju unik i det avseendet att den noggrant (förutom släktleden före Olof Hersesson) bokför vanligt folk i en europeisk periferi, för att använda Lundasonen Wallerströms vokabulär. Anders, jag kan inte se att vare sig jag eller Lennart lagt ned kraft på att argumentera för att Bureätten borde upphöjas till en ätt. Däremot argumenterar vi båda för att ökad kunskap om detta i ett geneaologiskt perspektiv borde kunna ge fördjupad förståelse för norrlands och Sveriges historia.  
Kajs kritik av Loeffler slår väl lika hårt mot Wallerström då det i båda fallen handlar om arkeologer som skriver historia.

[Anders Ryberg]

En sak i taget.
Kyrkohistoria: På senare år har man kommit att omvärdera synen på hur reformationen gick till, hur den mottogs, och i vilken grad olika äldre sedvänjor levde kvar. Eftersom att Lennart omnämner reformationens påverkan är det relevant att läsa in sig på området, tycker vi båda...
Buregenealogins användbarhet i historieforskning: Absolut, för tiden efter reformationen. Dock hade Norrland börjat knytas till Sverige långt tidigare. Den kan även vara en källa till folkliga uppfattningar om Norrlands kolonisation på 1500-talet.
Ättbegreppet: Så länge man talar om Bureätten och argumenterar hur denna som en enhet spelat en roll så anser jag att man sitter fast i ett ättetänkande.
Ja, man skall studera hela landets historia ur så många vinklar som möjligt, men man måste komma ihåg att historia går ut på att studera hur det en gång var, och inte försöka konstruera det man önskar en gång var...

[Björn Thunberg]

Återigen är Anders och jag på samma linje.
Att tala om ätt är lite vanskligt.
 
Eftersom Burenamnet endast bärs av ett fåtal indvider. Vissa av dem måste vi dessutom sätta ett frågetecken på t.ex.
Kyrkoherden i Säbrå Johannes Laurentis barn:
Det finns ingen styrkt linje tillbaka på Buresläkten på dem.
 
Björn

[Björn Thunberg]

En fråga som (inte direkt hör till diskussionen men jag väcker den i alla fall.):
När anser ni att Norrland blev en del av Sverige?
 
Själv säger jag under senast efter att Gävle grundläggs.
Gävle är ju Norrlands äldsta stad eller..
Björn

[Erik Holmlund]

Björn> Gävle stads bildande låter lite väl sent om man nu kan peka på någon klar punkt för då Norrland började räknas som svenskt. Men så mycket kan man ju säga att det är väl dokumenterat att det fanns svenska socknar i Västerbotten på tidigt 1300-tal (kanske även på slutet av 1200-talet, minns inte exakt). Så redan vid den tiden låg ju stora delar av övre Norrland helt klart under svensk administration.

[Micael Granström (Micgra)]

Nja
Jämtland och Härjedalen hörde väl till Danmark in på 1500-talet eller kommer jag ihåg fel? Dessutom undrar jag om samerna ansåg att de var svenskar på den tiden.

[Micael Granström (Micgra)]

Ville bara förtydliga att jag skrev mitt svar samtidigt som Erik. Mitt svar var alltså till Björn, och inte Erik.

[Björn Thunberg]

Bra, jag fick folk att kasta fram årtal.
Som jag säger senast efter Gävles grundade jag känner till flera socknar i Norrland från 1300-talet.
 
Jämtland och Härjedalen var danskt fram till 1645 då det blev svenskt på 30 år. Samerna sog sig nog inte som svenskar nej.
 
Allt det här leder ju till att Bureätten stora betydlese uppförstoras av vissa.
Björn

[Åke Forsmark]

Om jag inte missminner mej så nämns Umeå och Bygdeå 1322 eller något sådant. Men full kontroll hade man väl inte förrän kanske 1600 talet. Vad som är intressant att fundera över, men som det finns väldigt lite källmaterial om är den utveckling som måste ha skett från enstaka självförsörjande gårdar till de stadsbildningar som uppstod efter norrlandskusten. Att de som benämns som Bure-ätten hade betydelse i den processen är jag personligen övertygad om.
 
(De personer som ingick i Bure-ätten torde väl knappast ha upplevt sej som en gemensam grupp utan de var personer som hade sina egna projekt.)
 
Jag har många gånger förvånats över de långtgående slutsatser som en del personer dragit utifrån grumligt källmaterial när det gäller Bure-ätten. En del slutsatser har brutalt smulats sönder, men kommer tillbaka gång på gång.
 
Men lika förbryllad är jag över den grupp skribenter som av lika outgrundlig anledning vill försöka devalvera den här gruppens betydelse för kustlandets utveckling. Om det inte var de här personerna och deras förfäder, vilka var det då? Det är trots allt ett ganska litet antal personer som varit aktiva. Det kan ha handlat om ett par tusen personer efter norrlandskusten som varit aktiva i handel och prästerskap. Att de ledande personerna gifte sej med personer från andra ledande familjer leder till att det trots allt blir koncentrerat till ganska få personer.

[Nils Olofsson]

Det är tråkigt att diskussionen som så ofta kantrar över i ordklyverier och sidospår. Att tala om Bure-ätten är helt klart ett vårdslöst uttryck. De som läst denna diskussion vet dock vad som avses och de allra flesta verkar förmå att sätta in det i sin rätta kontext. Att varje gång man nämner dessa personer, i en tråd som handlar om dessa personer, behöva ge en objektiv bild i vad man menar med dessa personer verkar vara en i överkant grannlaga uppgift. Det tål att upprepas: varför väljer den lärde och högt studerade Johan Bure, i en tid då Sverige översköljdes av fantasifulla adelsgenealogier, att så noggrant nedteckna en grupp bönder från en mycket perifer del av riket? Han härstammade dessutom från dessa på sin mors sida.
Ett annat ord som tydligen vållar huvudbry är Norrland. En riktig norrlänning talar sällan om norrland utan väljer hellre att relatera till sitt län eller landskap. I diskussionen om hur norra Sverige knöts till Sverige och Buresläktingarnas (se där ett nytt uttryck) roll däri, är Gävle helt irrelevant. Liksom för den delen Hälsingland och Ångermanland. I mitt perspektiv även Umeå och Bygdeå som långt tidigare var hårdare knutna till både kyrka och kungamakt. När vi talar om Buresläktingarna, birkarlar, Novgorod och kolonisationen då är det älvdalarna från Bureå och norrut som blir verkligt intressanta.

[Björn Thunberg]

Jaha nu har vi satt fokus på något intressant.
Nils Olofsson vill att vi skall sätta fokus på birkarlarna m.m.
 
Intressant vore eftersom jag är novis och slänger därför ut frågan.
När fick Bureå sitt namn.
 
Socknen är ju ny sedan 1900-talet och tidigare ingick ju Bureå i Skellefteå landsförsamling. Men där fick byn sitt namn och av vad?
Kan någon ge svar på den frågan.

[Nils Olofsson]

I boken Skellefteå sockens historia (1953) ägnar Karl Fahlgren mycket utrymme åt namnfrågor och han gör det utifrån ett perspektiv som jag upplever många gånger annars saknas. Han ger det dialektala stort utrymme. När det gäller Bureå så hävdar han att byn som givit namn åt Buresläkten, icke tvärtom, är obestridligt. (s.23)
När det gäller namngivningen av byar i Skellefteå och Piteå socken så lägger han fram en teori om just markbyarna. Han menar att dessa fått sitt namn av den förste bosättaren. ex: Sjulsmark, Kusmark, Botsmark, Falmark, Önnesmark, Gunsmark, Grimsmark, Hemmingsmark etc.  
Enligt Karl Fahlgren är detta ett bevis på att de första bosättarna är av äldre datum än kolonisatörerna från Mälardalen på 1300-talet. Han menar att en kristen kolonisation inte skulle skett av nybyggare med hedniska namn. Fahlgren drar av detta slutsatsen att kolonisationen bör ha varit ganska marginell då de största och viktigaste byarna bär namn av en nybyggare med hedniskt namn.
Tomas Wallerström ger också markbyarna utrymme i sin doktorsavhandling men reflekterar inte över de hedniska namnen.

[Bo Johansson]

Tjaba
Från en som inget vet men har för sig hört är att Bure är samma som Bäver!??
Lev gött från bosse i Va´stena

[Rune Edström (Rune)]

Hej
Vilken verkligt bättre diskussion, än när det handlade om vad som var avritat från en förkommen runsten
rune

[Anders Ryberg]

Jag är inte säker på etymologin, men Bure kommer ju från Bureå, och det är mycket möjligt att bur-ledet i namnet betyder just bäver, alltså bäverån i så fall.

[Per Thorsell]

Bäver hette i fornsvenskan Bjur, bevarat t. ex. i Bjurholm, =Bäverholmen. Om man kan finna en äldre form Bjureå, =Bäverån, så kan det stämma. Annars är väl bur en byggnad, förråd eller dylikt. jfr. Fatabur, Burskap.
 
Per Thorsell.

[Bo Johansson]

Ok Bur som byggnad låter logiskt då det tydligen tidigare hette bygdeå. Jag kom dock plötsligt på var jag fick min teori om Bur=Bäver ifrån. Jag känner inom jobbet, en kille som kommer från de aktuella trakterna i norr men som idag bor på gotland och han heter Burvall i efternamn och han förtäljde att han hade i sin tur hört att Bur betydde Bäver, men Bur som byggnad låter minst lika troligt som spekulation.
Öschjöte?gu?sche?lööw från bosse i Va?stena igen

[Björn Thunberg]

Instämmer i Rune Edströms inlägg.
Diskussionen har blivit mycket trevligare sedan vi slapp diskussionen kring Runstenen.

[P-Å Borssén]

Detta är en märklig och ostrukturerad diskussion. Vad den egentligen syftade till är oklart. Den ambitiösa intentionen att ge Bureätten en framträdande roll i en norrländska meldeltida historieskrivning torde redan från början ha försatt initiativtagarna i en svår och omöjlig situation, då Bureätten icke synes ha agerat i ett sådant sammanhang. I RA:s arkivmaterialet kan inte 1600-talsätten Bures anor spåras. Försöket att knyta den medeltida Fartiegn unge (1342-63) till ätten, har inte lyckats. Inga faktiska länkar till Bureätten har hittats. Försöket kan snarast liknas vid ett gisslantagande och vapenstöld.  
 
Intresserade norrlänningar kan dock finna mycket av intresse i RA:s material från slutet av 12oo-talet till mitten på 1300-talet, som ger oss bilder från den norrländska kolonisationen. Speciellt från kolonisationen av de övre norrländska älvdalarna på 1320/30-talet finns mycket att hämta. Finns det intresse av en seriös diskussion därom återkommer jag gärna. Men varför diskutera detta under ovanstående rubrik?

[Lars Öhman]

Beträffande Bureå finns ett belägg från 1507 där bynamnet skrivs Bwre. För Burträsk finns ett belägg från 1500 där namnet skrivs Burtresk.
 
Gösta Holm skriver i sin artikel i Svensk Uppslagsbok om ortnamn i Västerbotten att Bureå härrör från Bureälven som tidigare ska ha hetat Bura, vilket enligt Gösta Holm ska betyda den brusande.  
 
Gösta Holm berör även mark-byarna och konstaterar att förleden mycket ofta är ett mansnamn, de flesta av från hednisk tid stammande typ. Hans slutsats är, att då mark-byarna grundades hade kyrkan icke hunnit påverka västerbottningarnas nordiska namngivningsvanor.