Vilken kyrka?

[Anders Samuelsson]

Fotot från min mormors mors (Gerda Ahlgrens) samlingar. Visar en bregravning, men i vilken kyrka? Jag misstänker att det är från Kristina Lindblads begravning år 1930 i Siene kyrka (?)

[Claes-Göran Magnusson]

Jag tror du kan ha rätt. Tyvärr fann jag bara en tumnagelstor bild från Västergötlands museum via K-samsök.

[Göran Stenberg]

Lägg märke till hur frimodigt man lagt kransar på altare, altarrundel och dopfunt. F ö är det ganska många kransar. Vad hade hon för samhällsställning?
 
 
(Meddelandet ändrat av GSt den 10 mars, 2009)

[Anders Samuelsson]

Ja det verkar ju som att det skulle kunna vara Siene kyrka med ledning av den lilla bilden. Vore dock bra få säkert besked.  
Kristinas ställning är lite svår att beskriva - hennes make var rättare på Tubbetorps gods och dessutom var hon oäkta dotter till en godsägare och ansåg sig nog lite finare än vanligt folk (hon hade lite herrskapsmanér). Men hon var inte rik e d, och bodde sista 20-talet åren på Siene Brogård som inhyses änka hos dotterns familj.
Kristina var Gerda Ahlgrens mor, och eftersom Gerda var mycket intreserad av fotografier så kan man ju misstänka att hon ville fotografera sin mors begravning. Kortet är ett modernt tunt kort, dvs ej på kartong, vilket tyder på att det sannolikt är taget efter 1920 någon gång.
Jag känner inte alls till hur mycket kransar man hade vid denna tid eller hur man lade ut dessa i denna trakt.

[Claes-Göran Magnusson]

Erbjud Västergötlands museum en kopia av bilden. Om det är Siene borde de veta.

[Göran Stenberg]

Hej på er! Ja, det är verkligen ett intressant och värdefullt kort. Själv är jag osäker på när det började bli vanligt med kransar i den här omfattningen - det var nog just vid den här tiden! - men jag misstänker att mäns begravningar var mer påkostade än kvinnors därvidlag. Den avlidna här är emellertid rättarfru och därmed en sorts ståndsperson.

[Anders Brissman]

Hej på er.
 
Visst är det Siene kyrka. Det finns en bra bild på Västergötlands Museums hemsida. Sökväg till bilder: Backspegeln/arkiv/bildarkiv. Sök på Siene socken.
http://www.vastergotlandsmuseum.se
 
Hälsningar
 
Anders

[Anders Samuelsson]

Trevligt att säkerställa att det är Siene kyrka. Skickade bilden till Västergötlands museum för någon vecka sedan men har inte hört av dem ännu.

[Anders Samuelsson]

Redovisar svaret från Västergötlands museum:
 
Kransar av blommor börjar bli allmänna i början av 1900-talet. Den första typen av kommersiella kransar var oftast kransar av ståltråd med påträdda pärlor och en bild i mitten, ofta under ett kupat glas. Det kunde vara ett motiv på en ängel eller Jesus. Ståltrådarna var konstfullt arrangerade i bågar så de kunde ha en diameter som motsvarade dagens begravningskransar.
Jag har inte hört något om att kransarnas placering i förhållande till social status.  
Från 1600-talet (vad man vet) och fram till några decennier in på 1900-talet fortfor man att lägga små enkla kransar och kronor av framförallt klippt och krusat papper och blommor och blad av papper och tyg på små barns huvud när de stod framme för beskådning. Även äldre ogifta personer kunde få denna utsmyckning. När locket lades på inför jordfästningen tog man bort kronan/kransen. Denna fäste man tillsammans med en minnestavla på kyrkväggen ovanför den bänk där den dödes familj hade sej tilldelad i kyrkan. Där kunde de hänga i många år till minne av den bortgångne. Den enklare befolkningens motsvarighet till adelns epitafier av skuret och bemålat trä vilka än i dag finns i våra kyrkor. Allmogens epitafier var av ett enklare och inte så beständigt material så de togs bort när tidens tand gjort sitt.  
/Inger Widhja
Museipedagog
Västarvet / Västergötlands museum

[Göran Stenberg]

Tack Anders för att Du förmedlade detta sakkunniga och högintressanta svar!

[Göran Stenberg]

Kransen är ju en vacker begravningsdekoration, som uttrycker någon sorts oändlighet och dessutom är den lätt att medföra till gravsättningen om sådan sker direkt efter akten i kyrkan. Tyvärr har kransar de senaste årtiondena mer och mer fått stryka på foten för andra typer av blomsterbinderier, som kanske är mer anslående i kyrkan men helt saknar symbolvärde.

[Göran Stenberg]

Längre in på 1900-talet tyckte man att blomsterprakten vid begravningar blivit för stor och det var då man började uppmuntra gåvor till Blomsterfonden. I Tornedalen kunde man ännu för ett tiotal år sedan se dödsannonser med frasen Blommor undanbedes, men då var det helt och hållet religiösa skäl som var avgörande, dvs det rörde sig om en laestadiansk familj.
 
(Meddelandet ändrat av GSt den 21 mars, 2009)

[Anders Samuelsson]

Lade nu precis märke till fläckarna på kyrkogolvet - är det blommor o blad från kransarna, vattendroppar eller vad, för golvet såg nog inte ut så annars?

[Göran Stenberg]

Det kan vara hackat granris enl gammal svensk begravningstradition.

[Anders Samuelsson]

Ja det kan det kanske vara, visste inte att man hade det inne i kyrkan utan trodde det bara var utomhus.

[Göran Stenberg]

Även jag blev överraskad när jag såg det, men jag vet bestämt att man hade hackat granris på golven inne i bostadshusen. Så varför kanske inte också i kyrkan?

[Göran Stenberg]

Det hackade granriset kan s a s avsluta den granrisprydda gång som ledde från hemmet till kyrkan, dvs man har fortsatt hela gången upp till koret.

[Ann-Mari Bäckman]

Här är en tidigare diskussion om granbeströdd kyrka.
 
kyrka