Den mera exakta formen -stedt torde mycket riktigt ha importerats från tyskan, där ortnamn på -stedt och -stadt förekommer. En parallellform är -sted på danskt språkområde. Ordet som otvivelaktigt är släkt med stad, torde gå tillbaka på ett uråldrigt germanskt ord stadha eller städe med betydelsen plats jfr ord som bostad, lägerstad och eldstad (= boplats, lägerplats, eldplats) resp. tillstädes (= på plats) och det gotländska ortnamnet Tingstäde (uppenbarligen en plats där man höll ting). På tyska har städe blivit stätte, ex. Gaststätte (= värdshus).
Men överföringen av den exakta formen -stedt från Tyskland till Sverige har troligen gått till på följande sätt: En vanlig tysk namnform är ju namnen med prefixet von. Så småningom har ju detta kommit att betraktas som ett adelsprefix, såväl i Tyskland som i Sverige (i sistnämna fallet en ren status- eller associationsöverföring utan någon som helst språklig grund, som väl kan illustrera den av mig omhuldade tesen att en av de mest typiska egenheterna i svenskt kynne, är att tycka att allt utländskt är finare och märkvärdigare än det inhemska: många tyska eller tysk-baltiska adelsmän [främst officerare] som under Trettioåriga kriget värvades till den svenska armén, resp. invandrade till Sverige eller helt enkelt blev svenska undersåtar genom det svenska rikets utvidgning), men ursprungligen betecknade ifrågavarande prefix endast hemort eller ursprung (von som preposition betyder ju just från eller av). Det fanns i tyskan två sätt att beteckna ursprung: 1) prefixet von, 2) avledningen -er; ex. von Hamberg - Hamberger, von Bremen - Bremer, von Lindau - Lindauer. Troligen bildade man också namn efter orter, slutande på -stedt; t.ex. Eichstedt, och kom att heta von Eichstedt. En del av de tyskspåkiga personer som under stormaktstiden på de sätt jag ovan berörde kom att bli svenskar, eller i varje fall kom att tillhöra det svenska väldet , hade namn av denna typ: t. ex. von Warnstedt. På samma sätt som prefixet von, gick det så småningom status i namnformen, varför även infödda svenskar, när de adlades eller av andra anledningar bildade ett nytt släktnamn, började anta namn slutande på -stedt, precis som man tidigare hade gjort med t.ex. -berg, -borg, -ström, -hielm eller -gren. När vi kommit fram till ca 1700-talets mitt har nu -stedt helt förlorat kontakten med sin ursprungliga betydelse. Det har nu, och framgent kommit att bli ett av våra vanliga namnslut vid sidan av dem som jag ovan räknade upp. Ingen tänkte längre på vad det betydde eller varifrån det härstammade.