Faddrarna var de som skulle ansvara uppfostran och uppväxt, om barnets biologiska föräldrar dog.
Därför var det naturligt att faddrarna var släktingar. Ofta faderns eller moderns syskon.
Arvsrätten var ju inte begränsad utan kusiner och tremänningar hade arvsrätt. Enstaka gånger finns någon icke släkting som var fadder, det bör betyda att det inte finns tillräckligt många faddrar.Det vanliga var fyra personer ofta två par men även ogifta men 2 kvinnor och 2 män.
Bland finare folk kunde det vara ännu flera.
Jag uppfattar att det har blandats ihop begreppen dopvittnen och faddrar. Faddrarna var nog inte alltid närvarande vid dopet, men kunde bli ansvarig för barnets uppväxt. Däremot borde dopvittnena vara närvarande vid dopet och var endast vittne och stolta åskådare. Dopet skedde ju väldigt nära födelsen och gjordes nog sällan vid någon högmässa.
Inlägget har flyttats hit från Språk, ord och namn » Övriga språkfrågor » Fadder. /Moderator Språk, ord och namn