Äldre inlägg (arkiv) till 1999-12-07

[Stefan Simander]

Är det någon som känner igen föreställningen att gården skulle ärvas av äldsta sonen?
 
Är det någon som känner till forskning om detta?
 
Mina erfarenheter är dels att ovanstående föreställning inte stämmer i praktiken.

[Anna Jacobson]

Hej
 
I min släkt (från Västerhaninge(AB)) verkar det inte alls vara så, snarare så att den som  mest behöver gården tar över den dvs den som inte har gift in sig i en annan gård. Alla ärvde väl lika och intresset var kanske större hos den 'jordlöse' att köpa ut de andra.
 
/anna Jacobson

[Carl Szabad]

Stefan: En anledning till att det oftast (men absolut inte alltid) var äldsta sonen som övertog var säkert att hade mest erfarenhet eftersom han just var äldst. I den släktgård som jag i dag äger (som nionde generation) har den varannan gång gått till en son och varannan gång till en dotter (eller måg). Det var ju också en fråga om vem som var tillräckligt driftig för att lösa ut de andra, som inte skulle vara lottlösa vid ett arvskifte.
 
Jag har sett lottdragningar redovisade i domböckerna där någon annan än den äldste dragit lotten men det blev ändå han som tog över. Även motsatsen, den äldste sonen flyttar och en dotter (med måg) tar över.
 
Det fanns säkert olika orsaker varför någon blir kvar på gården. Den kan ha varit högt belånad redan före arvskiftet och då kan det ha varit mindre intressant att ta över.
 
Det äldsta arvskiftet som finns bevarat från min gård (åtminstone kvar på gården) är från 1785 efter min mfmfmff då en son, en dotter och en avliden dotters son skulle ärva. Arvet delades i fyra delar varav sonen tog två, dottern en och dottersonen en. Sonen övertog själva hemmanet i det här fallet.

[Fredrik Derefeldt]

Jag har väl inte så stor erfarenhet av just arvskiften. Men det jag ser på den gård (som get upphov till mitt släktnamn). Är att det varken är äldsta barnet, eller äldsta dottern som övertar gården. Inte ens ägarens barn, utan hustruns barn i andra äktenskapet.
 
Så här ser ägarna ut under 1750-1900 talet:
Deregården (1/12 mtl), Långared sn (P)
Jakob Eriksson (1728-1782), g 2:o Annika Persdotter
Brita Olofsdotter (1796-1870), yngsta barn till Jakobs 2:a hustrus andra man (av 3 döttrar) Olof Andersson, g m Olof Svensson
Anna Lisa Olofsdotter (1830-1897), 4:e dotter, och 6:e barn, g m Andreas Andersson
Janne Andreasson (1858-1944), 2:a son, 3:e barn
 
Syns ingen som helst logik i detta. Det har nog som Carl säger. Den som behövde gården och kunde lösa ut de övriga delägarna i arvet. Var nog den som övertog gården.
 
Mvh
Fredrik

[Stefan Simander]

Tack! Det var det jag ville få bekräftat, men det vore bra att få besked om någon känner till om någon undersökt och sammanställt någon forskning om detta. Samt omm någon upptäckt något mönster någonstans eller t o m skilda mönster kanske.

[Lars Nylander]

Jag skall skriva min B-uppsats i historia om just detta. Jag skall undersöka Mo socken i Hälsingland 1800-1900 (samtidigt upprättar jag gårdsgenealogier för hemmanen.)

[Stefan Simander]

Ska bli intressant att ta del av resultatet. Har  
du funnit några tidigare undersökningar i samma  
ämne? Har du någon hypotes? Har du någon historisk  
teori som du kan använda dig

[Henrik Mosén]

Hej Lars och Stefan!
 
Det finns en avhandling som tangerar ämnet som tas upp här (det vill säga arvsgång till gårdar).
 
I sin (något tunglästa) men relativt färska (från 1998) avhandling Den rotfaste bonden - myt eller verklighet - brukaransvar i Ramkvilla socken 1620-1820 behandlar Magnus Perlestam just frågan om hur bruket av gårdar skedde under nämnda tidsperiod.
 
En hel del exempel finns på olika varianter av hur brukaransvaret går vidare inom och utom familjerna.
 
Jag tycker också att det verkar vara ett intressant ämne för en B-uppsats. Jag har dock en känsla av att det finns stora regionala skillnader...

[Stefan Simander]

Vilken akademisk disciplin skrevs avhandlingen i?
Historia, ekonomisk historia, kulturgeografi,  
etnologi eller annan

[Stefan Simander]

Varför försvinner slutet av mina meddelanden? Det  
har inte hänt tidigare

[Gunnar Jonsson]

Det finns en bok Grenverket, Studier rörande jord, släktskapssystem och ståndsprivilegier av Christer Winberg. Inget man sträckläser, men mycket intressant och faktarik.

[Michael Östman]

I den socken som jag forskat i Högsjö (Y) verkar de flesta fallen skett genom lottning mellan de efterlevande sönerna då det gäller fastigheten.
 
Arvslotterna verkar dock ha skiftats så att den son som övertog fastigheten blev skyldiga de andra syskonen pengar eller del av lösöret så att i slutändan alla satt med lika delar.
 
Lösöret har däremot delats upp mellan både söner och döttrar och det verkar som männen fått 2/3 och kvinnor 1/3
 
Läser man gamla domboksanteckningar kan denna arvskiftning tagit flera generationer att utreda.
 
Mvh. Michael

[Lars Nylander]

Oj! Här har hänt mycket sedan jag var inne sist.
 
Till att börja med - Perlestam är snarast genushistoriker. Detta får dock ses som litet osäkert, för historiker har en förmåga att inte alls hålla med om det fack de sätts i, i fråga om deras historiesyn.  
 
Perelstam, som undervisar den historiekurs jag går vid Mitthögskolan i Härnösand, blir troligen min handledare vid uppsatsskrivningen. Hans avhandling rör Ramkvilla socken mitt i Småland, och min undersökning skall alltså avse Mo socken i Hälsingland. Jag tror att resultaten kommer att skilja sig åt, som Henrik skriver ovan. Mycket skiljer landskapen åt - Hälsingland är känt för sina stora gårdar och rikedom av linhantering, medan sterotypen för Småland är steniga åkerlappar och snålt i flera betydelser. Det finns även geografiska skillnader som kan spela in, bättre skördar i Småland?
 
Min plan är än så länge följande: Först skall jag upprätta gårdsgenealogier för Mo sockens hemman 1790-1900. Socknen har 62 nummer, men 1790 hade redan ett femtal subar kommit till, och 1900 hade de flesta hemman blivit delade en eller ett par gånger. Så hemmansantalet är stort, och jag är rädd att arbetstiden kommer att uppgå till uppåt 60 timmar enbart på landsarkivet. Sedan har jag räknat med att gå i genom bouppteckningarna för samma tidsperiod.
 
Ur detta material har jag sedan tänkte undersöka just detta med förstfödde sonen vid plogen - vad som hände med den förstfödde om han inte tog över hemmanet och så vidare; men även avstyckningar - om gården mestadels delades för andra söner eller om jord även såldes av andra anledningar; om hemman såldes ur släkten vid emigrationer och så vidare (kom gärna med förslag på andra lämpliga frågor att undersöka!)  
 
Perlestams undersökning rör tiden 1620-1820. Min undersökningsperiod skall främst vara 1820-1900 (väl tilltagen marginal bakåt i undersökningen), och i den perioden infaller den lagändring att bördejord fick säljas fritt. Detta skall också undersökas - vilka konsekvenser detta fick, hur många halvmillenniegamla släktgårdar som dödades i och med denna lagändring. Under Perlestams undersökningsperiod fanns andra hot mot släktgårdarna, främst alla utskrivningar och hög skatt. Detta hot fanns som bekant inte på 1800-talet.

[Fredrik Derefeldt]

Lars Nylander!
 
Tänk på att det inte alltid är en son som tar över gården. I min egen forskning har jag märkt att det likaväl kan vara en dotter som övertar gården, dvs att en måg blir brukare.
 
Bland annat är det det som inträffat för den gård som gett upphov till min släkt, och två till, Deregården. Där ser arvet ut såhär, som jag känner till:
Deregården 1/12 mantal utav 1/2 mantal
Jakob Eriksson (1728-1782), gift 2:a m Annika Persdotter
Olof Andersson (1756-1837), gift med Annika Persdotter (hennes 2:a gifte)
Brita Olofsdotter (1796-1870), gift med Olof Svensson
Anna Lisa Olofsdotter (1830-1897), gift med Andreas Andersson (mina anfäder, deras 2:a barn, äldsta son är min anfader som kom till Sthlm 1880)
Janne Andreasson (1858-1944)
Alla Jannes barn bodde kvar på Deregården till respektives död, utom en eller två (hade 5 barn), dessa har överlåtit gården till Per Johansson, då ingen av barnen var gift eller hade barn. Per Johansson härstammar från David Andersson Dalström (1860-1903), och bror till Janne Andreasson.
 
Mvh
Fredrik

[Lars Nylander]

Hejsan Fredrik!
 
Jag är medveten om detta.  
 
Det hemman där min mor är född (och som jag äger sedan den 1 juni 1999) och har ägts av min släkt så långt man kan följa det - Nolhed nr 1 i Mo sn - uppvisar samma sak i sin ägarlängd, nämligen min morfars mor. Hon hette Kristina Olofsdotter (1888-1971) och hade två äldre bröder. Fadern hette Olof Larsson (1843-1916), och som sedan var skulle äldste son namnges efter sin farfar och ta över hemmanet. Äldste sonen fick namnet Lars Olsson, men han tog inte över gården. Han verkar ha varit litet för otänksam, slarvig och lat för att ta över ett hemman. Den andre sonen fick heta Olof, men han tog inte heller över hemmanet. Han ärvde 2½ öresland som styckades av och bildade Nolhed nr sss1, och byggde nya hus 200 meter från stamhemmanet. Morfars mor hade en äldre och en yngre syster som dog utan arvingar.  
 
Hemmanet var på 6 öresland (ursprungligen 11 öresland - s1 1755: 2 öre, - ss1 1886: 3 öre), och tydligen ärvde de fem syskonen en lika stor del var av dessa. Sedan sålde tre av syskonen sina delar till de två som blev hemmansägare.

[Håkan Skogsjö]

På Åland övertog regelmässigt äldste sonen gården. Fanns ingen son var det äldsta dottern (och hennes make) som tog över. Denna regelmässighet skiljer sig markant från Ångermanland, där jag forskat tidigare, och där jag vill minnas att det nästan alltid var lottning mellan sönerna som avgjorde. Sannolikt vore det mer givande att studera varför det finns skillnader i arvsföljden mellan olika landskap än att i detalj studera hur arvsföljden fungera i ett visst område. Varför inte föreslå ett sådant upplägg för handledaren?

[Stefan Simander]

Varför det fanns skillnader är en mycket  
intressant fråga och även om det går att spåra hur  
de vuxit fram. Men det förutsätter väl att man  
först vetenskapligt undersöker hur dessa  
skillnader ser ut i olika trakter och vid olika  
tidpunkter? Dessutom har åtminstone inte jag någon  
klar bild av hur det ser ut och blir därför glad,  
tacksam och ännu nyfiknare när Håkan delger de för  
honom kanske självklara uppgifterna. Fler  
synpunkter från fler områden och tider vore  
önskvärt. Särskilt intresserad är jag av Gotland  
(och även Uppland).

[Pierre Nilsson]

Hej Lars!
Jag har själv skrivit en uppsats på gymnasiet om just det där du tänker skriva. Jag undersökta Norrga i Grödinge sn från omkring 1690-1990 och skrev om det där med arv och så. Det blev en uppsats i historia. Mej oj det där kan jag ju även ha i specialarbetet.
 
För Norrga såg gårdens släkt ut så här:
Johan Staffansson (1652-1710) ägare 1689-1710.
Måg Erik Eriksson (1660-1734) äg. 1710-34
Son Stefan Eriksson (1704-58) äg. 1734-58
hu Botilla Andersdotter (1715-78) äg. 1758-78
Son Per Staffansson (1749-90) äg. 1778-90
Tom 1790-1805
Måg Jonas Ersson (1778-1840) äg. 1805-39
Son Erik Jonsson (1805-61) äg 1839-61
änkan Maria Kristina Ebbesdotter äg. 1861-79
Måg Anders Petter Jonsson (1839-1906) äg 1879-1906
Son Karl August Andersson (1868-1934) äg. 1906-34
änkan Anna Kristina Andersson (1873-1966) äg. 1934-66  
Sonson Kjell Einar Andersson (1937-) äg. 1966-
Mvh
Pierre N

[Lars Nylander]

Jag har hittills undersökt 13 hemmansnummer (35 gårdar)1790-1900 i berörda socken, och det visar sig att så gott som alltid är det äldste (levande) sonen som tar över hemmanet. Fanns det ingen son var det äldsta dottern med måg som tog över.  
49 nummer (ca 120 gårdar) är dock kvar att undersöka.

[Monica Johansson]

Hej alla! Vad ni alla skriver om är väldigt intressant. Någonstans måste förståelsen här bottna i den lag som gällde i den tid det gällde. Och på det sätt som de utförande av lagen tolkade den vid den tid som gällde. Ursprungligen tillhörde egendom och jorden släkten. Det blev det slut på efter Gustav Vasa. Inte riktigt slut på. Svensk jord har aldrig ÄGTS av individer.  
Mvh, Monica Johansson (mjo)

[Lars Nylander]

Hejsan, Monica!
 
Att jorden ägdes av släkten upphörde väl inte förrän mitten av 1800-talet.  
Det har alltid funnits en överäganderätt av staten på skattejord. Frälsejord ägdes väl av adliga individer? (rätta mig om jag har fel, i Hälsingland finns ingen frälsejord).
 
/ Lars

[Anders Lindberg]

Ang äganderätt av jord
 
Jag vet inte riktigt vad Monica grundar sina påståenden på för källor men jag vill gärna delge henne och er andra det jag vet. Att jorden i äldre tid skulle ha tillhört släkten eller ätten är något som forskarna inte riktigt har lyckats enas om. Monica och Lars skriver att jorden tidigare ägdes av släkten. (Vad Monica sen menar med att svensk jord aldrig har ägts av individer kanske hon kan utveckla lite närmare...) Jag förstår mellan raderna att ni åsyftar bördsrätten till jord, som avskaffades definitivt 1863. Bördsrätten finns nämnd redan i landskapslagarna från medeltiden och innebar att man som bonde inte fick sälja sin jord till vem man ville utan att först ha erbjudit sin släkt att köpa den. Fanns det ingen villig spekulant inom släkten gick det naturligtvis bra att sälja jorden till någon annan.  
 
Jorden var sedan medeltiden indelade i olika s k jordnaturer. Jord som ägdes av adeln och kyrkan kallades frälsejord respektive kyrkojord och var skattebefriad. I och med Gustav Vasas reduktion av kyrkan under 1500-talet övergick kyrkojorden till staten, vars jordinnehav kallades kronojord. Senare luckrades dessa jordnaturer upp och det blev möjligt även för vanliga bönder, skattebönder, att köpa såväl krono- som frälsejord. Arrendatorerna till frälse- eller kronojord kallades landbor eller landbönder och de betalade avrad (arrende) för att få bruka jorden. Skattebönderna betalade skatt till staten men detta kan knappast göra dem jämställda med arrendatorer, d v s att de inte skulle äga sin jord själva.  
 
Maria Ågren skriver i Agrarhistoria att skattebonden hade rättigheter som t.ex. representation i riksdagen men samtidigt vissa begränsningar i förfoganderätten över jorden. Han kunde inte arrendera ut sin jord hur som helst. Inte heller dela gården i så små delar mellan sina barn så att gårdarna inte längre kunde försörja sina bönder och därmed riskera att inte kunna betala skatt till staten. Rätten att behålla sin jord var knutet till förmågan att betala skatt. Betalade inte skattebonden skatten kunde staten lägga beslag på gården, s k skattevrak. (Det är väl i princip vad som händer än idag om man inte klarar att betala sina skatter eller skulder...). Under slutet av 1700-talet ökade skattebondens frihet att själv förfoga över sin jord som han ville och besittningsrätten stärktes gentemot staten. Även bördsrätten luckrades upp under 1720-talet för att slutligen avskaffas helt 1863.  
 
Detta är en liten redogörelse över vad jag har kommit i kontakt med beträffande bönders ägande av jord i äldre tid i Sverige. Det finns säkert mycket att tillägga och jag hoppas någon som är mer insatt kan fylla på. Jag vill dock ha sagt att det INTE var släkten som ägde jorden utan den enskilde bonden.
 
Anders Lindberg
studerande kulturgeografi

[Monica Johansson]

Hej Anders! Mycket bra att du som kulturgeograf lade ut dina kunskaper!
Jag syftar till att sprida kunskapen om att jorden som vi ärvde inte var arvegods i generationer. Eftersom släktforskare (det stora flertalet) inte kommer mycket längre än efter kyrkolagen på 1680-talet (med säkerhet!!!) så måste det, som du säger bli en förståelse om att jorden tillhörde STATEN när det begav sig. Frälset är en 1200-tals historia. Frälsebönderna var de som brukade detta frälses jord. När statens skatt infördes, infördes också människors besittande av jord med skatt, skattebönder -. Så mycket mer att säga är det inte om detta. Ätten:s anspråk kom under laglig restriktion. Representation i riksdag o dyl är en mycket senare historia, Axel Oxenstierna, 1600-tal. Något mellanting mellan frälse och skatte fanns inte på papperet då. Däremot fanns en lika stor del tillhörande kyrkan. 1/3 av helheten.
Mvh, Monica (mjo)

[Eva Mårtensson Kangeman]

Monica!
Du glömmer visst bort alla kronobönderna som fanns på 1600-talet! I varje fall i Blekinge var nästan all jord kronojord under slutet av 1600-talet. I början av 1700-talet fick bönderna möjlighet att friköpa sina gårdar till skatte för att statens finanser var så dåliga.
M v h
Eva M K

[Lars Nylander]

Fenomenet att jorden skulle bjudas ut tre gånger på ting för att bördemän vid en bondes eventuella problem med skatten skulle kunna visa sin existens är väl det som man brukar mena med det smått slarviga uttrycket att jorden ägdes av släkten.  
 
Lars Nylander
studerande historia.

[Jens Lerbom]

Stefan!
 
Ang. Gotland så finns det faktiskt (mig veterligt) ingenting mer ingående skrivet om arvspraxis. Däremot en hel del om  demografi, den sk. barnbegränsningen och om partklyvningar.  
 
tex. Siltberg, Tryggve & Åkerman, Sune, Dynamik och konstans i Gotlands befolkningsutveckling under 1800-talet. Människor och resurser i en brytningstid. i, Bebyggelsehistorisk tidskrift nr 21, 1991
 
Åkerman, Sune, Befolkningsexplosion eller barnbegränsning? Gotlands befolkningsutveckling under tidigt 1700-tal, Scandia 1986
 
Sjöberg, Åke G, De sålde sina hemman. Redan på 1600-talet, i, Gotländskt Arkiv, 1981
 
Som sag, inget mer detaljerat skrivet i det ämne som Stefan efterlyser men frågan borde utredas.  
 
Lite statistik hinns dock med från den sk. revisionsboken av år 1653 med uppgifter på nästan samtliga gårdsparter om förvärv och annat:
 
Ärvt, 659
Ingift, 227
Köpt, 569
Bytt, 57
Annat, 190
Okänt, 5
Öde, 77
 
Källa: Revisionsbok för Gotland 1653
 
En annan intressant struktur framträder om man jämför Gotland med Magnus Perlestams (1998) siffror över kvinnor som hushållsföreståndare.
 
I olika områden och i Finland ligger den procentuella siffran för kvinnliga hushållsföreståndare, alltså antecknade i skattelängden, på ungefär 15-20 procent, i början av 1600-talet. På Gotland fanns det enligt Mandtallet år 1634 två (2)!! kvinnliga husbönder bland över ettusensjuhundra noterade skattebetalare.
 
Vid en hastig anblick tycks det alltså som om de fäderne/möderneärvda gårdarna inte dominerar så mycket som man kanske skulle kunna tro. Dessutom tycks man på Gotland ha föredragit en man i stället för en änka som skatteansvarig.
 
Men saken bör utredas närmare. Material finns, både från dansk och svensk tid, så det räcker och blir över till en gedigen C-uppsats. Kanske någon från högskolan på Gotland (eller någon annan intresserad) läser detta? Hör av er i så fall så tipsar jag om material och litteratur.
 
Mvh/Jens Lerbom

[Monica Johansson]

Eva Mårtensson, nej inte har jag glömt bort kronobönderna. Kronobönderna var Statens=Kronans brukare av jorden. De ägde inte den jord de brukade. Ja, de kunde under 1800-talets mitt och senare hälft köpa sig till den jord de brukat. Kunde de inte själva det så fanns de de som hade penningar som kunde - utan att för den skull någonsin trampat den jord de köpte!
Mvh, Monica J.

[Lars Nylander]

Myten om att äldste sonen skall ta över gården och släktkontinuitet finns fast förankrad i litteraturen, t.ex. Vilhelm Mobergs Utvandrarna:  
 De var jordens folk och de kom från en släkt, som sedan årtusenden hade brukat den jord de lämnade. Släktled hade bytt av varandra; sonen trädde till efter fadern vid harv och årder, och dottern tog moderns plats vid spinnrock och vävstol. Genom alla skiften förblev gården släktens hem och givare och livets uppehälle.  
 
 
Kan någon bidra med exempel på liknande litterära texter?

[Håkan Skogsjö]

Du skriver myten om.... Åtminstone på Åland är det ingen myt, utan en högst påtaglig verklighet att äldste sonen så gott som undantagslöst tog över gården, och fanns inga söner var det i stället äldsta dottern som tog över. Så var det inte överallt, det är jag väl medveten om (i Ångermanland lottade man, till exempel), men att tala om myt förefaller att gå något för långt (eftersom ordet enligt SAOL betyder vanföreställning eller uppdiktad historia). Hur tingens ordning tedde sig i Vilhelm Mobergs Småland är mig dock inte bekant, men det finns säkert läsare som kan berätta närmare om det.

[Lars Nylander]

Ja, ordvalet kanske var illa. Hemma i Hälsingland är det också en påtaglig verklighet. Men jag tror ändå att folk förstår vad jag menade. Jag vill dock ändra inledningen av mitt inlägg ovan till Föreställningen om... Föreställning = i mevetandet kvarbliven bild av något man iakttagit eller tänkt. Detta passar kanske inte heller in på just det jag menar... men av sammanhanget bör man förstå vad jag egentligen ville få fram med inlägget.