Det torde vara svårt för någon med 1800-tals rötter i dagens Västerbottens län, att inte ha någon Bure-ättling bland sina anfäder. Det finns Bure-namn, som inte tillhör släkten, för de flesta bar andra namn (Namnet Bur? har jag aldrig sett, däremot finns Bur?us efter Johan Bur?us, som var den som kartlade släkten 1590-1603)
Leif Boström har lagt ut ca 3 500 st ättlingar på
http://home.swipnet.se/genealog/bure/11-400_104.htm dvs de som levde före 1750 och en överblick till bakgrunden på
http://home.swipnet.se/leifbostrom/Buretankar.htm I släkten ingår många patriarker och prominenta personer, främst inom kyrkan, som (jag tror(!) man mer eller mindre kontrollerade via professorer-ärkebiskopar-biskopar som Bothniensus-Kenicius-Rudbeckius och några till, men det återstår att bevisa). Ingrids påpekande ovan berör flera av de centrala frågor som jag ibland funderar på:
1 I vilket syfte startade Johan Bur?us denna kartläggning av släkten kring 1590 (att Buregenealogin sedan svällde och blev enorm tror jag inte var förutsett) ?
2 Vilka personer fick Johan Bur?us att börja med detta arbete. Han träffade ju bl a regelbundetr kung Karl IX och andra i dåtida maktelit inkl kyrkan.
3 Var detta väldigt medvetna handlingar från en mindre grupp, eller var det slumpen som styrde denna utveckling (som kan tidläggas till 1575 - 1590).
Jag tvivlar på att bara ett ögonblicks inspiration, som gjorde att verket kom till stånd. Det fanns en mening bakom detta. Att det inte var riskfritt framgår av följande bureättlings liv under just denna för protestanter svårare tid, då Johan Bur?us av någon anledning startade arbetet med Buiregenealogin.
ÄrkebiskopNicolaus Bothniensis föddes i Piteå Långnäs och hette då Nils Olofsson. Han promoverades till magister vid universitetet i Rostock 1582. Han antog namnet Nicolaus Olai Bothniensis. Som övertygad lutheran kom han att kritisera dåvarande kungens Johan III.s nya liturgi, den sk röda boken, så kraftfullt att kungen lät fängsla honom. Detta skedde 1589 och han blev inte fri förrän kungen hade avlidit, dvs 3 år senare.
När 1593 års religionsmöte skulle hållas i Uppsala valdes han till dess ordförande. Ett mycket viktigt uppdrag. Han var nu professor vid Uppsala Universitet. Vid mötet beslutades bl a att Sverige skulle bli protestantiskt. Han lär efter beslutet ha rest sig upp och slagit näven i bordet och lättad sagt: Nu är Sverige blivet en man, och alla vi ha en Herre och en Gud.
Några år senare valdes han till ärkebiskop. Nicolaus Bothniensis avled innan han hann installeras i sitt ämbete den 18 maj 1600.
Kenicius och Bothnensius arbetade tillsammans på Gråmunkeholmens högskolai Stockholm 1586. Träffade de då Johan Bur?us och började upptäcka att de var släkt?
Här finns allt en historieforskare rimligen kan önska.