Olivebring, Carl-Erik (1919-2002), kyrkosångare

[Sven Eriksson]

Olivebring sägs vara son till kung Gustav VI Adolf. Hur mycket sanning finns det i detta?
 
Olivebring är född i Hedemora.
 
Från http://freepages.genealogy.rootsweb.com/~byzantium/RoyalData.txt:
 
King Gustav VI Adolf associated with Judit Cecilia Serafia Andersson-Augwitz and had issue:
 
(1) Carl-Erik Olivebring, born APR 20 1919.  
 
Souces: Gamle Kungen by Kjell Fridh. Also this paternity seems to be excepted by the Royal Family themselves, as Prince Sigvard even invited Carl-Erik to his eightieth birthday party in 1987.

[Lars Olsson]

Hej Sven
 
Jag kommer ihåg att någon veckotidning hadde en stor artikel om detta. Där var det också en intervju med Olivebring, där det framgick att han inte själv viste hur det låg till. Jag tror att detta var i Året-Runt någon gång på 80-talet. Jag har också hört personer berätta att de talet med Olivebring på senare år om saken och att han då sagt att nog var det så alltid och att han också träffat någon av sina halvbröder.
Hälsningar Lars

[Arne Högberg]

Gustav VI Adolfs son och statarunge, otroligt men troligen sant.  
 
Artikeln i Året Runt lär ha publicerats 1982. Lagom till Carl XVI Gustafs 50-årsdag blev han förstasidesstoff hos Expressen 28 april 1996. Därefter följde andra tidningar och TV-kanaler efter, bl.a. intervjuades han av TV4 Göteborg 7 maj 1996. Carl-Erik Olivebring dog 8 oktober 2002.  
 
Jag saxar ur tidningen Nya Dagen 15 oktober 2002:  
 
Carl-Erik Olivebring föddes i Hedemora 1919. Modern var anställd vid Kungliga Slottet i Stockholm, och reste till Hedemora enkom för att föda sitt barn. Två veckor senare reste hon tillbaka till Stockholm, efter att ha hittat ett hem för sonen. Han blev fosterbarn hos barnlösa statarfamiljen Eriksson. Erik och Hanna Eriksson var frälsningssoldater och kom senare att tillhöra pingströrelsen.
Paret fick inte adoptera Carl-Erik för modern ...  
 
Carl-Erik, så småningom med efternamnet Olivebring, emigrerade till USA så fort världskriget var slut 1945. Han arbetade till en början på olika banker, men valde snart att ägna sig helhjärtat åt sången. Under decennier var han den mest kände svenske sångaren i Amerika, ofta kallad ”Swedens singing ambassador”...
Familjen Olivebring återvände till Sverige på 1960-talet ...  
 
Carl-Erik Olivebring hade trots sin stora begåvning en ödmjuk läggning. Han blev förskräckt när han, 77 år gammal, plötsligt blev hett nyhetsstoff i Sverige på grund av sin härstamning. TV-kanaler hörde av sig och Expressen toppade med nyheten om ”kungens okände son”.
 
Redan 1982 hade en veckotidning efter efterforskningar avslöjat att Olivebring troligen var halvbror till prinsarna Bertil och Sigvard och drottning Ingrid.
- Journalister ringde från alla möjliga länder i Europa. Jag blev rädd att hovet och mina vänner inom pingströrelsen skulle ta illa upp. Jag hade tänkt att ta med mig hemligheten i graven, sa han till Expressen.
 
Carl-Eriks mor var hovdam Judith Cecilia Serafia Andersson-Haugwitz. Hon var tvungen att lämna bort sin pojke för att inte mista sin anställning. Gustav VI Adolf var vid Carl-Eriks födelse 37 år och gift med prinsessan Margareta som dog ett år senare. Även Carl-Eriks mor avled fem år efter hans födelse, men Carl-Erik började själv göra efterforskningar om sin börd när han var femton år. Hans misstankar bekräftades senare av journalisters efterforskningar, bland annat journalisten Henry Sidolis som hade undersökt många som påstod sig vara släkt med hovet. Henry Sidoli var helt övertygad och hänvisade till en källa som han inte kunde avslöja. Carl-Erik själv var lika övertygad, och många såg en  porträttlikhet mellan honom och Sigvard.”

[Anders Andersson]

Henry Sidoli var helt övertygad och hänvisade till en källa som han inte kunde avslöja.
 
Jag tycker att den lilla självmotsägelsen i ett nötskal belyser vad källkritik handlar om. Journalister behöver ibland använda anonyma källor för att få ledtrådar till vidare efterforskningar, men att tvärstanna vid den anonyma källan och säga det är sant, för min anonyma källa säger så inger inget förtroende. Kanske är det därför jag aldrig har hört talas om Henry Sidoli?
 
Det hindrar givetvis inte att Olivebring faktiskt är son till Gustav VI Adolf; det kan ju vara sant trots att det har stått i tidningen.

[Lennart Nordin]

En sökning i Google ger tre träffar på namnet Henry Sidoli. Bland annat återfinns namnet på http://toreforslund.com/2manna1.htm, där han står som fotograf för Hänt i Veckan.  
Med andra ord, det är upp till var och en att själv avgöra trovärdigheten om nu den Sidoli som refereras i Arnes och Anders inlägg är identisk med den som nämns på toreforslund.com.

[Anders Andersson]

Även om Henry Sidoli är veckotidningsfotograf, så behöver det alltså inte betyda att han har fel i påståendet om faderskapet. Kungliga snedsteg är ingen nyhet, även om det väl inte i första hand är den folkkäre Gustaf VI Adolf som man förknippar med dylika.
 
Det jag tycker är trist är hur författaren till artikeln i Nya Dagen närmast i förbigående nämner att Sidolis källa inte får avslöjas, och ändå tycks förvänta sig att läsaren skall betrakta påståendet som trovärdigt. Det finns flera betydligt bättre indicier (porträttlikheten med Sigvard Bernadotte, moderns tjänstgöring vid slottet) som vem som helst kan kontrollera och bilda sig en uppfattning om, men när Sidoli hänvisar till en icke identifierad källa sjunker hela historien som en sten. Läsaren blir beroende av Sidolis trovärdighet, och hur stor den är hänger mer på att han använder rätt forskningsmetodik än på att han kommer fram till rätt svar. Man kan aldrig ersätta en källhänvisning med ett orakel, utan då är det bättre att betrakta påståendet som ogrundat.

[Arne Högberg]

Naturligtvis är det så att Sidolis hänvisning till en källa som han inte kunde avslöja inte håller en källkritisk granskning. Han kan naturligtvis i förtroende ha fått en uppgift av någon med villkoret att inte avslöja källan, men för oss andra duger en sån hänvisning inte mer än vilket rykte som helst. Jag håller helt och hållet med om att det är andra indicier vi bör titta på. En DNA-analys skulle f.ö. ge svaret.

[Arne Högberg]

Ett förtydligande angående mina klipp från Nya Dagen ovan. Texten är hämtad från en dödsruna över kyrkosångaren Carl-Erik Olivebring. Den var vad jag snabbt kunde finna på nätet. Trots detta tyckte jag att det var värt att saxa från den och skicka som inlägg, eftersom den ändå innehöll mer stoff till frågeställaren än vad som ditintills hade inkommit.
 
Sidolis hänvisning till en källa som han inte kunde avslöja ger oss allså ingen klarhet så länge han inte har mer att komma med, men den har ändå det positiva med sig att vi får kännedom om en svag länk i hans bevisning.  
 
Den som önskar har åtminstone några indicier att kolla upp: tidpunkten för Olivebrings födsel, modern Judith Cecilia Serafia Andersson-Haugwitz
kyrkobokskrivning i Hovförsamlingen, moderns anställning vid kungliga slottet samt porträttlikheten med Gustav VI Adolf och prins Sigvard Bernadotte. Mer behövs dock för att säkert verifiera släkskapet.

[Carl-Johan Ivarsson]

Reportaget ifråga finns i Hänt i veckan nr 5, 1982. Rubriken lyder ”Jag är prins Bertils halvbror och kungens farbror” och journalistens namn är mycket riktigt Henry Sidoli. Rubriken är egentligen missvisande eftersom publiceringen så uppenbart sker på journalistens initiativ och att Olivebring blir motvilligt övertalad att ställa upp att berätta.  
 
Jag citerar de stycken som är av intresse här.
 
-Ja, jag var väl en 18 eller 19 år när jag fick veta att ”gamle kungen” Gustaf V var min riktige farfar, säger kyrkosångaren Carl-Erik Olivebring, 62, sakta. Och att min riktige far då var kronprins av Sverige, sedermera Gustaf VI Adolf. Det kom verkligen som en chock för mig. Jag hade länge varit på jakt efter mitt ursprung. Så plötsligt fick jag veta. Riktigt hur vill jag än i dag inte tala om.
(..)
Under hela sitt fantastiska liv har Carl-Erik Olivebring burit hemligheten om sin kungliga härkomst för sig själv. Bara hans närmaste har i djupaste förtroende under senare år fått veta sanningen om hans kungliga börd. Trots Carl-Eriks och hans familjs förtegenhet har det ändå länge funnits ett rykte i svang (.) Genom att undersöka en rad både officiella och inofficiella källor lyckades jag så småningom hundraprocentigt klarlägga att ryktet stämde.
(.)
[Sidoli har besökt Olivebring i ärende att intervjua honom som kyrkosångare, när han tar upp frågan om att Olivebring bort växa upp på Stockholm slott enär han var kungason].
Han sitter alldeles tyst, medan jag berättar att hans mor fick honom under namnet Judit Cecilia Serafia Andersson och att hon var född den 16 december 1877.
Vid nedkomsten i Hedemora den 20 april 1919 uppgav hon sig vara hushållerska. Som pappa antecknades i kyrkböckerna en f d hemmansägare, född den 30 oktober 1844. När Carl-Erik föddes var alltså ”pappan” 73 år gammal. Man var inte så noggrann på den tiden. Och ett ”oäkta” barn var ju alltid ovälkommet. Så var det då.
I själva verket hette Carl-Eriks mamma Judit Andersson-Haugowitz och hon var hovdam på Stockholms slott. Hon avled redan fyra år senare, 1924, i en hjärtsjukdom, blott 47 år gammal och utan att någonsin ha återsett sin son.
Jag nämner ytterligare några fakta som jag fått fram, men dessa är av den art att de ej kan återges av hänsyn till den avlidnas minne. Men det kan med skäl antagas att Carl-Erik Olivebrings mor, utan egen förskyllan, åtminstone tidvis hade det svårt. Hon fick sannolikt lida mycket under sitt liv.
 
Så långt artikeln. Självfallet blev det ett jättescoop för Sidoli. Att Sigvard bjöd in honom är väl månne något typiskt med tanke på Sigvards roll i familjen. Men jag gissar att det krävdes något mer än bara porträttlikhet för att övertyga prinsen/greven om att Olivebring verkligen var hans halvbror. Olivebring berättar om sitt liv i en bok som heter En sjungande ambassadör. Den som fört pennan är Per Östlin och boken kom ut på Marcus förlag 1996. Jag fick höra Olivebring sjunga i ett värmländskt missionshus 1997 och visst fanns porträttlikheten.

[Sven Eriksson]

Modern Judit Andersson, född 16 dec 1877 i Vombs församling, finns tydligen på Söderskivan. Hon anges där 1919 - 1920 som ogift hushållerska inneboende/anställd, ensamstående med barn, inflyttad från Hedemora landsförsamling 4 sept 1919 och utflyttad till Klararoten 10 febr 1920. Barnet anges dock inte. Kanske finns hon och Carl-Erik på Klaraskivan?
 
Olivebring hade en härlig röst och var väldigt lik prins Bertil. Olivebring medverkade i den ganska nylingen sända TV-programserien Minns du sången. Sångerna finns utgivna på CD.

[Sven Eriksson]

Judit finns på Klaraskivan, se diskussionen under Källor -> CD-skivor -> Klaraskivan.
 
Där framgår bl a att Carl-Erik tycks ha haft en bror, född 1917, som flyttade till Södertälje 1920. Judit flyttade till Visby 1923.

[Carl-Fredrik Hanzon]

En märklig detalj i sammanhanget är det porträttfotografi som fanns med i den ursprungliga artikeln, vilket angavs föreställa Carl-Eriks mor, som han sannolikt inte hade några direkta minnen av. Det är bara det, att samma fotografi har förekommit i pressen flera gånger, såväl före som efter den nämnda artikeln. Jag vill minnas att en av dem var ett Kar de Mumma-kåseri (också i Hänt i Veckan; han försåg ofta sina alster med anonyma fotografier från Anno Dazumal).  
 
Fotografiet, föreställande en ung vacker dam med (vill jag minnas) uppsatt lockigt hår och (väl?) något som likande en toppig huvudbonad (kan ev. ha varit något sorts stöd för håruppsättningen?), är sannolikt ett vykort från sekelskiftet (det förra, alltså!). Vykort av denna typ var relativt vanliga. Kan Carl-Erik, av för oss okända skäl, ha fått för sig att fotografiet föreställde hans mor? För det kan väl knappast ha varit så att hans mor verkligen stått modell för vykortet?

[Carl-Johan Ivarsson]

Vilket foto? I den ovan nämnda artikeln i Hänt i veckan finns inget foto av Carl-Erik Olivebrings mor. Han säger sig sakna bilder av modern.

[Carl-Fredrik Hanzon]

Hm?? Märkligt!? Det var ju ett antal år sedan... Jag har endast en minnesbild av det hela, och kom ihåg att jag hade gjort den där reflexionen om fotot. Men jag kan ha blandat ihop artikeln med en annan. Det var ju inte bara Hänt i veckan som skrev om Carl-Erik Olivebring. Kvällstidningarna hakade också på, men jag minns inte nu så här långt efteråt om det var Aftonbladet eller Expressen eller t.o.m. bådadera. Men det var först när jag såg fotografiet i ett annat sammanhang, som jag kom att tänka på att det där fotot har jag sett tidigare..... Men som sagt, tiden har ibland en tendens att förvränga våra minnesbilder, så det enda raka är ju att gå till källorna, i den mån detta är praktiskt möjligt.

[Sven Eriksson]

Olivebrings kungliga börd tycks klar: ovannämnda Fridh skriver i sin bok på sid 198:  
 
Att Gustaf Adolf sökt tröst även på mer lågättad kvinnlig nivå är också ställt utom varje tvivel. Resultatet av en förbindelse blev en son, Carl-Erik Olivebring som framträtt öppet i veckopressen. Givetvis skulle det resulterat i en oerhörd skandal i dåtidens Sverige om sanningen kommit i dagen. Liksom den tidigare nämnda Ruth Prestberg Bruzelius utackorderades Carl-Erik till fosterföräldrar. I motsats till i föregående fall betalades dock ingen summa för att köpa tystnad och om antagandena om moderns identitet är riktiga dog hon också mycket ung. I fallet Olivebring är faderskapet helt klarlagt. Olivebring som fyllt en bana som känd kyrkosångare har hela tiden känt till sin kungliga börd men tigit tills han konfronterades med fakta av journalisten Henri Sidoli i början av 1980-talet.

[Carl-Fredrik Hanzon]

Men.... sökt tröst? Varför skulle det vara ställt utom varje tvivel att dåvarande kronprins Gustaf Adolf behövt extraordinär tröst på sommaren 1918? Var det något exeptionellt som hände då? Brodern, prins  Erik, dog ju till exempel inte förrän i september. Det skulle i så fall kunna ha varit morden på de ryska släktingarna i juli detta år.
 
Visst finns det en klar och påfallande porträttlikhet med såväl Gustaf VI Adolf som hans söner (dock ej så mycket med drottning Ingrid), men den anförda argumentationen ovan lämnar vissa brister och verkar inte helt övertygande. Därmed inte sagt att uppgifterna om faderskapet inte skulle stämma.

[Anders Andersson]

Jag tror inte att Fridh med sitt ordval i just den meningen avsett att förklara orsaken till den utomäktenskapliga förbindelsen, utan bara använt en mild omskrivning för något som även dagens läsare kan uppfatta som skandalöst. Det som Fridh anser ställt utom varje tvivel är att förbindelsen hur som helst ägt rum.
 
Jag har dock inte läst Fridhs bok utan enbart citatet ovan, och av det får jag intrycket att han baserar sina uppgifter på vad den tidigare nämnde Henry Sidoli redovisat. Anger Fridh någon annan källa? Att Carl-Erik utackorderades till fosterföräldrar är ju inget belägg för något.
 
Liksom du betvivlar jag inte att uppgifterna är sanna; de känns bara dåligt belagda när en författare hänvisar till en annan som i sin tur hänvisar till en icke namngiven källa (eller hur det nu hänger ihop).

[Ingrid och Olof Bergström]

Tja, har nu följt Judiths många flyttningar från det hon kom till Stockholm 1908 efter att eventuellt bott i Norge (betyg fattades) tills hon flyttade till Visby 1923 och dog nästa år, men står aldrig att hon tillhörde hovförsamlingen eller hade någon annan titel än tjänarinna eller hushållerska. I Hedemora var hon skriven som hushållerska till den gamle änklingen Mats Lars Ersson, som enligt födelseboken anmälde sig som barnafader. Visserligen är inflyttningsdatum bara några månader innan barnets födelse, men hon kan ju varit där, innan hon anmälde flyttning. Hon födde också sitt första barn i Hedemora 1917, (ingen far i födelseboken) så anknytningen dit fanns redan då. Det hovlika namnet Haugwitz kommer från Judiths mor, dotter till en rusthållare. Jag har inte sett Judith själv skrivas med det.
Vad beträffar formuleringen i Fridhs bok om att Gustaf Adolf sökte tröst: Fridh har skrivit om detta i kapitlet om vad som hände efter prinsessan Margaretas död. Han nämner inget årtal.
hälsn Ingrid