Astrid!
 
Jag är inte säker på vad du vill veta, men om du vill ta reda på din mans släkt så är väl en god början att börja med CDn Sveriges dödbok. Eftersom ni vet både namn och födelsedatum bör det inte finnas många att välja på. Där kan du se (när och) i vilken församling din svärfar är född och på så sätt komma vidare. Du kan till och med posta en fråga här på Anbytarforum så får du säkert svar. Din svärfar är väl troligen född före 1947 så då finns SCBs register över födda i Sverige på mikrokort t.ex. i Arninge eller att låna från SVAR (?), så den vägen kommer du lätt vidare och kan se vilka din svärfars föräldrar var.
 
Att hitta graven kan vara knepigare. Men när du vet i vilken församling han var skriven när han dog brukar kyrkogårdsförvaltningen i den församlingen veta var han begravts även om det skett på annan ort. Annars får du vända dig till det Landsarkiv där församlingens död- och begravningsbok lämnats in (eller till församlingen om kyrkoarkivet ännu inte levererats in till Landsarkivet) och be dem kolla var han begravts. Normalt skrevs den uppgiften in i död- och begravningsboken.
 
Eftersom din man är sin fars närmaste anhöriga / tillhör kretsen av närmaste anhöriga så gäller (tror jag) in princip ingen sekretess. Din man har i princip rätt att från myndigheterna få ta del av alla uppgifter som hans far själv skulle kunnat få del av. Det vill säga för oss alla gäller förstås viss sekretess när det gäller t.ex. militära hemligheter osv. Jag har själv till exempel i liknande fall tagit del av en avliden släktnings sjukjournal. Sjukjournalen brukar betraktas som en av de mer känsliga uppgifterna att lämna ut. Det räckte att jag skrev ett brev, talade om hur jag var släkt, dvs tillhörde kretsen av de närmaste anhöriga, och förklarade mitt skäl till att få ta del av journalen.
 
Är det din svärfars dödsorsak som ni vill veta bör det inte finnas några hinder för din man att få reda på den.

Jag skulle ställa två frågor:
1. Finns samma tradition bevarad i någon annan släktgren förutom den du och din moster tillhör? Om traditionen gör det och den är oberoende av era berättelser så skulle det förstås vara ett starkt stöd för slutsatsen att det var greven som var far till din mff.
 
2. Vilket / vilka andra skäl kan greven ha haft annat till att ge ett fotografi av sig själv till din mff än att han var hans far? Hittar du ett eller flera andra goda skäl så försvagar det förstås slutsatsen om att greven var far till din mff. (stipendium till duktig elev?)
 
Även om greven och din mffm hade en relation så är det kanske inte säkert att din mffm själv visste säkert om det var greven eller hennes man som var far till barnet. Däremot kunde det kanske innebära en del fördelar (ekonomiska och andra) att låta greven tro att han var far.
 
Själv tror jag väl att det är möjligt (dvs. inte uteslutet) att greven var far, men jag är långt ifrån övertygad, men det är klart att ett y-kromosom-test skulle eventuellt kunna klarlägga förhållandena.

Hej igen!
 
Det verkar finnas en hel del litteratur om Jeanne d'Arcs nära släktingar och deras efterkommande, som kan vara av genealogiskt intresse. Här hittade jag en intressant sida med litteratur-referenser:
 
http://dc.smu.edu/ijas/Bibliography/father_etc.html
 
Någon faster hittar jag inte några uppgifter om. Om du är släkt förefaller det troligare att det är via någon av Jeanne d'Arcs tre bröder, Jacquemin, Jean och Pierre. Åtminstone när det gäller någon av dessa har jag hittat uppgifter om fyra generationer av efterkommande. Här verkar även namnet Luc, du Lys och Fleur-du-lys förekomma, vilka liknar det namn du nämnt.

Hej Carl Johan!
 
Vi tror dig mer än gärna. Det som Jonas skriver är dock ovanligt klokt och välformulerat. Bevisbördan åvilar den som gör påståendet. Ingen släktforskare bör lita på några som helst uppgifter om man inte känner till vilka källor som åberopas. I själva verket skulle jag vilja påstå att uppgifter utan detaljerade källhänvisningar är mer eller mindre värdelösa. Ingen kan bedöma eller kontrollera sådana uppgifter.
 
Något som förefaller konstigt i det du påstår är att namnet Sjöblom skulle ha ett franskt ursprung. Jag kan i och för sig tänka mig att det kan handla om en försvenskning, men jag har svårt att gissa vilket den franska förlagan i så fall skulle varit, vet du?

Ja med släkt menar jag då att den mutation som ger upphov till sjukdomen hos de som drabbats i Sverige, Norge och Finland verkar ha skett en gång många generationer tillbaka i tiden och sedan förts vidare generation efter generation.

Hej igen Michael!
 
Om du söker andra som drabbats i din egen släkt bör du ju söka bland släktingar på din mammas sida. Bland dina kusiner, sysslingar osv. Det som gör det svårt med denna sjukdom är ju att det finns de som är sjuka utan att få rätt diagnos eller utan att ha så svåra symptom att man blir diagnostiserad. Dessutom kan det ju vara så att mutationen som ger upphov till sjukdomen bara uppkom en eller ett par generationer bakåt i tiden från dig räknat att kanske du är den förste i din släkt som drabbats, även om din läkare verkar tro att det rör sig om en enda mutation som är gemensam för er alla svenskar som drabbats och ligger långt bakåt i tiden.
 
Ett förslag skulle kunna vara att du skriver ett personligt brev riktat till andra med din sjukdom där du berättar om din starka önskan att komma i kontakt med andra som har samma sjukdom. Om du gör i ordning 10-15 kopior av brevet och ber Bengt Lindvall skicka dem till de patienter med denna diagnos som han har i sitt register, så är jag säker på att han skulle hjälpa dig med det. Jag kan inte tro annat än att åtminstone några skulle besvara ditt brev.
 
Möjligen kan det finnas med någon på CDn Sveriges dödbok som fått denna sjukdom angiven som dödsorsak / bidragande dödsorsak (jag har inte CDn själv så jag minns inte om dödsorsak finns angivet på den) och att du den vägen skulle kunna hitta andra drabbade släkter. Fast det kanske inte är så troligt? Jag vet inte säkert.

Henrik, jag tror att du på Riksarkivet i Arninge kan titta på SCBs dödsavier för den aktuella tidsperioden och på så sätt få fram de uppgifter du söker.

Hej Leif!
 
En första reflektion är att dina formler borde ta hänsyn till att ett antal anor i en viss generation är okända. Om andelen okända anor i generation n är o(n) tror jag att dina formler blir enligt nedanstående:
 
1. g(n)= a(n)/(2^2-o(n))
2. G(n)= a(n)/(2^(n+1)-2-o(n))
3. Gv(n)=av(n)/(2^(n+1)-2-o(n))
 
En andra reflektion är att formel 1 ger samma släktskaps-procent oberoende av om du väljer att utgå från t.ex. 9de eller 10de generationen i ditt exempel ovan. Förutsatt att ytterligare släktskap inte tillkommer i 10de generationen. Släktskapsprocenten med Ingemar Stenmark blir alltså lägre om jag gör beräkningen utifrån 10de generationen istället för 9de när det gäller formel 2 och 3.
 
Formel 3 innebär t.ex. att:
* syskon är mer släkt än dubbelkusiner (lika många  = 100% anor gemensamma i generation 2)
* halv-syskon är mer släkt än kusiner (lika många = 50% anor gemensamma i generation 2)
* kusin är mer släkt än dubbel-syssling (lika många = 50% anor gemensamma i generation 3)
* dubbel-kusin är mer släkt än kvadrupel-syssling (lika många anor = 100% gemensamma i generation 3)
[Man kan nog vara kvadrupel-syssling på olika sätt. Den situation jag tänkt på är när A och Bs mormödrar är systrar, farmödrar är systrar, morfäder är bröder och farfäder är bröder, eller en motsvarande situation]
* syssling är mer släkt än dubbel-brylling (lika många anor = 25% gemensamma i generation 4)
 
Det känns svårt att ha en uppfattning om detta. Jag tycker i alla fall inte att det är självklart. Det beror nog på i vilket sammanhang man tänker sig. Om man ser till hur ett arv kan vandra i en släkt genom generationerna så tror jag att formel 1 är den mest riktiga för att beskriva släktskapet.
 
Psykologiskt sett kanske man upplever ett närmare släktskap som mer betydelsefullt än flera avlägsnare, dvs formel 3 stämmer då bättre.
 
Jag tror att det är viktigt att försöka definiera i vilket avseende man vill studera släktskap. Handlar det om genetiskt arv, socialt arv, ekonomiskt arv, psykologiskt upplevd grad av släktskap. Vill jag t.ex. veta risken för att jag och Ingemar Stenmark bär på samma genetiska sjukdom på grund av ett släktskap? Vill jag bedöma i vilken mån och utsträckning jag och en släkting bär på samma värderingar och sociala bakgrund? Eller handlar det om en rent matematisk kalkyl?
 
Det är ingen tvekan om att min / vår syn på släktskap och vad som är nära och avlägsna släktingar kan se helt annorlunda ut i andra kulturer. Jag tror därför att vi bör vara försiktiga innan vi alltför tvärsäkert uttalar oss om vad som är rätt syn på och uppfattning om nära eller avlägset släktskap.
 
Det sägs t.ex. att du om du har judisk härstamning i rakt nedstigande led på mödernet kan ansöka om och bli medborgare i staten Israel samma dag du anländer till landet oberoende av om du och dina släktingar i många generationer bakåt tidigare varit medvetna om sitt arv. Däremot om du härleder ditt släktskap på fädernet har du inte samma rättigheter. Med ett sådant sätt att se på saken blir det i vissa avseenden inte så intressant att känna till släktskapsförhållandena på fädernet. Dock med alla reservationer för att jag inte alls är kunnig inom området judisk genealogi eller släktskapsuppfattning. Det kanske någon annan kan klarlägga bättre än jag. Här ville jag bara använda det som ett exempel på att synen på grad av släktskap är något som varierar med kultur, religion och etnisk tillhörighet.

Hej Marcus!
 
Verkligen intressanta formler och uträkningar och så vitt jag kan förstå helt korrekta. En liten fråga bara för att se om jag fattat rätt. När du talar om andelen gemensamma förfäder är det så då att du utgår från ett idealtillstånd där det inte finns anförluster i de generationer som är äldre än den / de närmaste släktskapsgenerationen?
 
Säg till exempel att just de tre föräldraparen till Thomas Sverkers och Ingemar Stenmarks gemensamma anor alla är kusingiften då borde andelen gemensamma förfäder vara mindre även om man nog inte kan tänka sig att släktskapet är mindre?

Vill sig visst inte helt idag:
 
Försök med denna direktlänk istället:
 
Släkthistoriskt forum

Kanske ska tillägga också att det ser ut som att det nyaste materialet (efter 2001) endast ser ut att återfinnas sporadiskt. Det äldre ser ut att vara relativt komplett.

Ursäkta felstavningen. För den som undrar varför artiklarna ur släktforskarnas årsbok ligger blandade med dem ur släkthistoriskt forum så beror det på att båda publikationerna har samma ISSN-nummer, dvs i en bibliografisk mening är det samma seriella publikation.

Hej!
 
Monika skriver: Det är osäkert hur mkt materialet som släppts (sekretessen). Ni får rätta mig om jag har fel, men jag tror att det i Sverige är så att allt material, domar, förundersökningar osv blir offentlig handlig när det finns en lagakraftvunnen dom. Jag tror inte att det finns någon sekretess alls i dessa fall.

Hej Ted!
 
Ovan skriver du att de båda tjänsterna som Släktforskarförbundet gått ut med är anmälda till arbetsförmedlingen. Jag har försökt leta så gott jag kan i Platsbanken, men jag lyckas inte hitta dem där. I Släkthistoriskt forum hittar jag dem dock utan vidare.

En liten rättelse!
Den diskussion det gällde var Styrelse och valberedning inte Medlemsinflytande

Hej Håkan!
 
I två diskussioner Medlemsinflytande och Styrelse och valberedning har så vitt jag kan förstå inlägg raderats varefter diskussionerna har stängts. Detta har säkerligen skett på goda grunder och varit nödvändigt. Jag har dock ett önskemål/förslag och det är att istället för att fullständigt radera ett inlägg ersätta det med en text: Här har inlägg av NN raderats eftersom det strider mot följande regel i anbytarforum .... Det blir då lättare för alla att få en uppfattning om vilka fel som begåtts och därmed rätta sig efter reglerna.
 
Med vänliga hälsningar
Åke Tilander

Deadline? Vet någon exakt vilken deadline som gäller just nu för projektet?

Hej Maj-Britt!
 
Undrar hur du menar, är det just dina morföräldrars specifika grav som är K-märkt, eller är det hela den aktuella kyrkogården? Om det är just den specifika graven så måste det ha funnits ett alldeles speciellt skäl till detta som du rimligen borde veta något om kan man tycka.
 
Annars antar jag att ha en K-märkt grav fungerar ungefär som att ha ett K-märkt hus, man får inte göra några förändringar utan att först få tillstånd från verderbörande myndighet.
 
Generellt sett kan man tycka att en K-märkning är något de anhöriga skulle uppskatta, eftersom det ger ytterligare ett skydd, utöver gravrätten, så att inte några ovarsamma förändringar sker med graven.
 
Här i Uppsala, på gamla kyrkogården, finns också K-märkta gravar, men jag är dock inte säker på att det är samma typ av K-märkning. Här handlar det om Kulturhistoriskt intressanta gravar, exempelvis Gustaf Frödings.

Hej Anita!
 
Självfallet har din forskning mycket stort värde även utan källangivelser. Det är ju oändligt mycket lättare när man vet vad man letar efter.
 
Det jag skulle göra om jag vore som du är att göra en förteckning på de källor du använt dig av. Det gäller särskilt de ovanligare källorna, muntlig information, andra personers minnesanteckningar och utredningar, ovanliga arkiv du utnyttjat för något ändamål. Se till att den förteckningen alltid finns med om / när du lämnar din släktutredning vidare till andra.
 
Om du i någon mån ska komplettera din släktutredning med källangivelser kan det vara klokt att börja med dina stora fynd, dvs de problem du fick jobba mycket med, söka i många arkiv och dokument, och till slut löste.
 
Kort sagt försök komplettera din släktutredning med sådana källhänvisningar som kan vara svårt för en annan släktforskare att kontrollera.
 
Alla de uppgifter som hänför sig direkt till kyrkobokföringen: Anna Anndersson f. 1789-10-26 i Långsele är ju så lätt för kommande forskare att kontrollera att det strängt taget inte behövs någon källangivelse om de är korrekta.
 
Om du kompletterar din släktutredning med uppgifterna om källor som kan vara svåra att återfinna för andra forskare, vilket ju inte behöver vara mer än ett par dagars arbete, så tycker jag att du kan vara mycket stolt och glad för allt det arbete du lagt ner!

Hej Lena!
 
Det känns underbart roligt att tipset kunde hjälpa dig att lösa detta problem!

Stefan, den länk du ger nu har publicerats förut här på Anbytarforum, men redaktionen raderade den. Det ska bli spännande att se hur länge den får vara kvar denna gång.

Mia!
 
Jag håller helt och hållet med. Märkligt att det är tillåtet i Sverige?! Med en viss reservation förstås att jag missförstått på något sätt.

Att gifta sig med sitt fosterbarn tror jag alltid i alla tider (nåja hur det var före Sveriges kristnande har jag ingen aning om förstås) varit förbjudet i Sverige. Däremot var det kanske inte alltid så lätt att kontrollera vid hindersprövningen. Alla fosterbarn var ju inte heller fosterbarn i en juridisk mening, utan en del växte bara upp i någon annans hem och en fosterdotter kunde ju lika gärna betraktas som en piga och att gifta sig med sin piga var ju tillåtet och inte ovanligt. Många pigor och drängar var ju dessutom mycket unga när de började sin tjänst utanför föräldrahemmet.

Hej!
 
Jag tackar Mats för sitt inlägg. Det är utmärkt att du klarlägger hur det hela gått till. Jag tycker också att din reaktion i diskussionen Pensionärer, så vitt jag minns den, var relevant och logisk. Ingen ska behöva bli utsatt för smädelser och tillmälen. Jag är också tacksam för att jag fått svar på min fråga om det förekommer någon organiserad kampanj att frysa ut vissa personer. Det gör det alltså inte.
 
Det är viktigt att klargöra att jag inte försvarar den person som gjort dessa inlägg eller innehållet i de inlägg han gjort. Inte heller delar jag hans kritik av redaktören som raderat inlägget (det första). Däremot försvarar jag hans rätt att framföra denna kritik av redaktören här i detta forum utan att även dessa inlägg raderas och det är något helt annat. Jag tror också att det är klokt att när ett inlägg raderats offentliggöra att så skett och motiven till raderingen. På så sätt undviker man skönsmässiga och omotiverade raderingar. Det räcker t.ex. med en formulering Här har ett inlägg raderats eftersom det innehåller smädande omdömen om meddebattörerna och därmed bryter mot följande regler X, Y, Z för detta forum.
 
När det gäller redaktionskommitt?n ber jag att namnen på de personer som ingår där (=har administratörsbefogenheter av detta forum) offentliggörs. Varför?
 
1. Om jag är missnöjd med något vill jag veta vem det är som jag ska kritisera och kontakta för eventuell rättelse. Detsamma gäller naturligtvis om jag är nöjd. Äras den som äras bör.
 
Det känns naturligtvis olustigt att Håkan Skogsjö kritiserats för saker som kanske andra personer varit ansvariga för.
 
2. Det är viktigt att veta på vems uppdrag och med vilket mandat dessa personer agerar för att kunna påverka sammansättningen av redaktionskommitt?n i framtiden om jag skulle vilja det.
 
3. Hemlighetsmakeri och slutenhet skapar misstänksamhet hos de som inte är införstådda. I de flesta fall är sådan misstänksamhet ogrundad, men just därför finns det ju inte heller någon anledning att göra saker i det fördolda. Att det förekommer flera personer med redaktörsbefogenheter kom som en fullständig överraskning för mig.
 
4. Tittar man bakåt kan man på ett helt annat sätt förstå konstigheter som att inlägg först raderats, sedan återställts och sedan delvis raderats på nytt om det är en redaktionskommitt? som haft administrationsbefogenheter och inte en enskild redaktör.
 
5. Ordföranden eller styrelsen för Sveriges Släktforskarförbund alternativt stämman bör naturligtvis tillsätta eller bestämma principerna för tillsättandet av redaktionskommitt?n eftersom detta är förbundets forum.

Hej!
 
För er som inte vet om det så ligger de raderade hemsidorna, som refererats till i ovanstående debatt, kvar som cachade sidor i många sökmotorer, t.ex. hos:
 
Google
 
Ni som liksom jag undrar över vad som stod på de refererade hemsidorna kan kika här:
 
Farfar Helmfrids hemsida
 
Morfar (eller hans fars) Carlssons hemsida
 
(länkarna på sidorna går förstås inte att klicka på, utan vill man se vad som står på de länkade sidorna får man gå omvägen via Google)
 
Personligen tror jag inte att Elisabeth Thorsell använder sig av pseudonym. Däremot tycker jag att det är tråkigt att det förekommer i så pass stor utsträckning här och jag har full förståelse för Jörgen Tollesson som angriper detta.

Jag tror att chansen att genetiskt material från dina föräldrar finns arkiverade inom sjukvården är god. Har du goda skäl går dessa att använda för gentest / släktskapstest.
 
Av helt andra skäl hade jag anledning att söka genetiskt material från ett antal av mina nära släktingar och till och med från min morfar som dog på tidigt 1940-tal fanns vävnadsprover arkiverade inom sjukvården vilket verkligen överraskade mig!

*rodnar förtjust*
 
Tack Mia!
 
Kom att tänka på tröjtexten (apropå din bild)
 
Om du tycker jag är söt så skulle du se min mamma!!!

Känsligt lagda personer, som ogillar att man skämtar om döden, ombedes avbryta läsandet omgående!
 
Och här kommer ytterligare en liten historia för gravallvarliga:
 
Prästen var mycket glad och lite stolt över den nya guldpennan som han hade köpt. (ja, det var väl inte riktigt guld, men ändå) Dessutom var han lite fåfäng, så pennan satt ofta i bröstfickan och glimmade och glänste. Ja, prästen drog gärna i den då och då, så att den syntes extra mycket.
 
Så var ha fåfäng också, prästen, så inte ens denna begravningsdag kunde han låta bli att sätta sin kära penna i bröstfickan. Väl ute på kyrkogården höll han ett vackert begravningstal och efter talets slut gick han som den förste fram till graven och bugade djupt för den döde. Lite extra djupt faktiskt, eftersom prästen var av den högkyrkliga sorten.
 
Och nu bar det sig inte bättre än att pennan föll ur fickan och ner på kistlocket med ett klonk, varvid prästen mitt i bugningen utbrister med hög röst:
 
Jävlar! Där gick den åt helvete!

(Även om Ted nu förklarat läget som ju är helt annorlunda än ovanstående diskussion, så att säga, förutsätter)
 
Hellre än tidsgränser skulle jag - i sann Tage Danielssonsk anda - vilja föreslå att varje skribent endast disponerar ett visst antal ord eller tecken, under sin livstid, för inlägg i Anbytarforum. (Om jag nu minns rätt, på rak arm, är förslaget inspirerat av Sagor för barn över 18 år - en för övrigt mycket läsvärd bok!).

Hej Ronny!
 
Brudkronan är en symbol för renhet. Om bruden bar brudkrona visade hon därmed att hon fortfarande  var jungfru.
 
Hur kontrollerades detta? Jag kan inte detta så bra, men ett ord som deflorera dyker upp i mitt huvud, vilket innebar att prästen rent faktiskt kontrollerade om bruden faktiskt hade mödoms-hinnan kvar (tror jag). Kanske kan någon hjälpa till med mer detaljer?
 
Min gissning är att dina kategorier representerar följande 4 brudar
 
1. Kvinna som fött barn (änka, kvinna som fött utomäktenskpligt barn)
 
2. Kvinna som ej fött barn, men vid kontroll eller genom egen muntlig uppgift sagt sig ej vara jungfru.
 
3. Kvinna som bevisats vara jungfru.
 
4. Gravid kvinna, men vars barn blir legitimt genom äktenskapets ingående.

Hej Anders!
 
Jag får upp 3 280 träffar på begreppet jus primae noctis när jag söker i AltaVista. Bland träffarna finns nog svaret på dina frågor och säkert många referenser till relevant litteratur.

Hej!
 
Tack för intressanta synpunkter!!!
 
Det som fått mig att fundera är några olika saker. Det är ju inte så ovanligt att vi lurar oss på ords betydelse när det skett små betydelse-glidningar i användningen. Ordet mor används ju nästan inte alls idag, utan har ersatts av ordet mamma. Jag tror att ordet mor hade en vidare betydelse och användningsområde än vad vi lägger in i ordet mamma. Jag tänker på sådana uttryck som Goddag i stugan mor., Hur står det till med mor?, bondmora (om det nu etymologiskt är fråga om samma ord) etc. Men det är klart detta gäller ordet mor och inte moder, vilket kanske är skillnad.
 
En annan sak som fått mig att fundera är att Elias Wessén i ordboken Våra ord definierat ordet svåger som: manlig frände genom giftermål, vilket är en mycket vidare definition än mitt bruk av ordet. Min fundering blev då att kanske även ordet svärmoder kunde ha en vidare betydelse en gång i tiden.
 
När det gäller namnet Salomon är det inte någon tvekan om att det är det som fått mig att fundera. Under perioden 1687-1720 förekommer det i Rådene (R) församling endast som patronymikon när det gäller Anna och Elisabet. Som förnamn förekommer det endast som namn på en av Annas söner i denna församling under denna period. Det är dock inte någon tvekan om att det kan förhålla sig som Anders skriver, att det är ett namn som hör hemma i en viss släktkrets som kanske hör hemma i någon annan församling än Rådene.
 
Det finns ytterligare en omständighet som satte igång mina tanker. När prästen gjorde sin anteckning i död- och begravningsboken skrev han först dotter. Han har sedan strukit över detta och ersatt det med svärmoder. Detta skulle man förstås å ena sidan kunna tolka som att prästen är osäker på släktskapsrelationen. Nu är det dock så att det finns en hemmavarande dotter på gården med förnamnet Elisabeth så det kan också röra sig om en sammanblandning av personer. Å andra sidan så kan man tolka det som att prästen när han rättat sig själv tänkt till. Det vore väl ännu märkligare om han gjort dubbel-fel.
 
I nuläget finns det nog inte något annat att göra än att anta att uppgiften är märklig, men riktig, till dess jag finner andra uppgifter som motsäger den.

Frågan kan förefalla dum! Svärmor är ju hustruns mamma, eller mannens mammma beroende på vem man utgår ifrån förstås, men har någon stött på exempel på andra släktskapsrelationer som kallas svärmor.
 
Skälet till att jag frågar är att i Rådene (R) socken på Hemmingstorp bor på 1690-talet Måns Larsson gift med Anna Salomonsdotter. 29 Maj 1698 antecknar prästen i död- och begravningsboken:
 
h. Elisabeth Salomonsdotter Mån?as svärmoder i Hemmingstorp d. 29. Maii
 
Det förefaller märkligt att både hustruns far och morfar skulle burit namnet Salomon. Ett förhållandevis ovanligt namn vid den tiden och på den platsen. Det förefaller naturligtvis mer sannolikt att Elisabeth Salomonsdotter var syster till Anna Salomonsdotter. Man skulle ju kunna tänka sig att det är fråga om en felskrivning från prästens sida.
 
Min fråga är dock om svärmor kan ha haft en vagare betydelse än den vi använder oss av idag och betytt ungefär. äldre kvinnlig släkting genom giftermål?
 
Någon som vet, eller har funderingar kring detta?

Hej Björn!
 
Av Boken Röster från svensk medeltid (Natur och Kultur 1990) finns två kapitel skrivna av Olle Ferm resp Hans Aili som har visst intresse för din fråga. Dels kapitlet som heter De svenska studieresorna till kontinenten dels kapitlet Studentliv i Paris.
 
Svenska blivande präster har nog utbildats vid olika europeiska universitet från slutet av 1200-talet. Under den katolska tiden fick de sin utbildning i Paris i första hand. I och med reformationen blev förstås tyska, protestantiska universitet populära. I och med att universiteten i Uppsala och Lund tillkommit har de säkerligen i huvudsak fått sin utbildning där. Jag tror inte att man kunnat bli präst utan universitetsutbildning inom den tidsperiod som kan vara aktuell i släktforskningssammanhang. Det skulle dock vara intressant att höra om någon har uppgifter som motsäger detta. Däremot har nog längden på denna utbildning varierat mycket.

Av Nya Kyrkans Tidning, Årg. 18 N:r 3; Mars 1908, s. 43 framgår:
 
Bestyrelsens för Sällskapet Nya Kyrkans Bekännares årsberättelse för 1907.
 
Sedan vårt Sällskap öfverlåtit på andra korporationer en dryg del af sina funktioner, har det behållit kvar som sin hufvudsakliga uppgift att ekonomiskt stödja den ena af dessa korporationer, nämligen Nya Kyrkans Svenska församling, hvilken det ju ock i enlighet med sina stadgars första paragraf bildat. Denna församlingsbildande uppgift är ock fortfarande Sällsakapets /.../
 
Sällskapet har alltså i själfva verket någonting mera som grund för sitt fortfarande bestånd än att blott tjäna som ett 'hjälpsällskap'. Det är fortfarande 'modersällskapet', om det än, såsom de gamla pläga, mera träder tillbaka för de unga.
 
Sällskapet är ock såsom en förgård till församlingen och vill gärna upptaga dem, som vilja stödja denna, men utaf någon anlednng ännu icke kunna formligt inträda i henne. För att lagligen kunna göra detta erfordras nämligen, som kändt är, att utträda ur statskyrkan.
Av sällskapets årsberättelser i olika årgångar av Nya Kyrkans Tidning framgår att sällskapet hade 45 betalande medlemmar 1905; 39 (1906); 41 (1907) och 43 (1908).
 
Av minnesruna över Mathilda Tilanders make Johan L. Tilander i Nya Kyrkans Tidning, Årg. 17 N:r 5; Maj 1907, s. 79 står det:
 
Åter har en af de gamla meldemmarna i Sällskapet N. K. B. lämnat den jordiska skådeplatsen. Det är nära nog på dagen 30 år, sedan då varande Postkontrollören Johan Ludvig Tilander blef medlem af sagda sällskap, ty det var den 13 Maj 1877. En rätt lång tid var han ock sekreterare där.

Tilläggas bör kanske att det visserligen är bouppteckning vid hustruns död, men att skulderna givetvis kan avse hennes mans skulder.

Hej Arne!
 
Har övriga sex barn fått samma efternamn som din anmoder, eller bär de olika efternamn? Det sannolika är väl förmodligen att de fått sitt efternamn skapa av faderns förnamn Andersson, Pettersson etc. i den mån det inte överensstämmer med moderns efternamn.

Hej Arne!
 
Jag måste erkänna att man blir nyfiken. Sju oäkta barn är inte illa!!! Får man fråga om det är fråga om samme far, eller om sju olika?

Lennart Ejerfeldt (religionssociolog, Uppsala) har på flera olika ställen skrivit om Katolska kyrkans historia i Sverige. I någon av de artiklar/böcker han skrivit kan du få svar på din fråga.
 
De tre första katolska församlingar som tillkommer i Sverige är i Göteborg, Stockholm och Malmö. Som nummer fyra kommer Gävle. Detta sker dock först på 1800-talet. Dessa församlingar var strängt förbjudna att bedriva verksamhet bland svenska medborgare, utan deras verksamhet riktade sig enbart till sjömän och andra utländska medborgare.

Hej!
 
Ett av mina kusinbarn, Joakim Rönning, är fött 1989-06-08. Det ni! Hur många har ett kusinbarn som är fött den dagen?
 
Ännu mer kuriöst blir det hela eftersom Joakims farfars far, Karl Valfrid Rönning, föddes 1889-06-08!
 
Tala om att tumregeln tre generationer på ett århundrade stämmer i det fallet!

Kvinnan som ovan anges som 1 st födda 1786 (1 kvinna) = 104 år hette Maja Cajsa (Maria Catharina) Dahl f. Östlund. Hon var född 1787-01-07 i Uppsala domkyrkoförsamling och dog 1891-01-29 i Älvkarleby församling och blev alltså 104 år och 22 dagar. Hon gifte sig 1812-03-17 i Gävle Helga Trefaldighets församling med sjömannen Anders Dahl, som drunknade 1819-10-29. De fick 2 barn Anders Gustaf, f. 1813-05-13 och Maja Stina, född 1818-12-23. Hon var bosatt hos dottern när hon avled.

Mina egna rekord är:
3 generationer av anor i raka led (pappa, farmor, farmors far och mor)
 
7 anor (f, ff, fm, mf, mm, fm f, fm m)
 
Säkert kan någon återfinna både fler generationer av anor i raka led och fler anor. Det skulle vara kul att veta vem som kan återfinna flest generationer resp. flest anor.

En liten kommentar till det du skriver. Det gäller gårdar som byter namn. Min erfarenhet är att om man följer jordeböcker och mantalslängder över en serie av år så listas gårdarna (i allmänhet) i JB och MTL i samma ordning år efter år. (undantag finns förstås) Eftersom det sällan är mer en någon enstaka gård som byter namn ett visst år (namnbruket är ändå rätt konservativt) så brukar det vara rätt lätt att avgöra vilken gård som uppträder under olika namn, men som alltid krävs förstås noggranhet och försiktighet.
 
En annan notering jag gjort är att det namn som används i JB och MTL ofta släpar efter ibland 10-tals år. Det vill säga i andra källor (t.ex. domböcker) har gården bytt namn, medan JB och MTL fortfarande använder sig av det gamla namnet.
 
Jag har med stort intresse läst dina resonemang om smörränta, men har tyvärr inte mycket att bidra med när det gäller det.

När någon dog genom självmord, eller när döden var självförvållad, eller omständigheterna var förnedrande för den döde kunde beslut fattas om att begravning skulle ske i stillhet, dvs utan klockringning och andra inslag som kunde ses som indikationer på att personen skulle bli frälst och komma till himlen.
 
Så här står det i död- och begravningsboken, Kungälv E:1, s. 162: Död af starka drycker och enligt Rådhus Rättens utslag af d. 15 Maij [1848] i stillhet begrafen.
 
Det jag undrar över är i vilken serie i rådhusrättens arkiv jag bör söka beslutet om begravning i stillhet?

Hej!
 
När det gäller PUL så ska man ha klart för sig att den just nu genomgår en revidering i mer tillåtande riktning. Det verkar som att de som skrev PUL inte riktigt förstod hur internet fungerar och vad de gjorde. Om jag skriver ett namn här, t.ex. Lars Andersson, så borde jag ha inhämtat personens tillstånd först, eller snarare redaktören som är ansvarig för detta forum borde ha gjort det. Jag tror att de flesta inser det orimliga i detta. Titta t.ex. i detta forum under avdelningen kändisars härstamning. Vem har frågat dem om lov att lägga ut deras namn här?
 
PUL är, om man ser till lagens bokstav, obsolet. I praktiken har den inte kommit att tillämpas på det sätt som var tänkt därför att detta var orimligt.
 
Av de förmodligen åtskilliga miljoner brott som svenskar begått under senare år mot PUL har endast ett ytterligt litet fåtal fall prövats i domstol. I de fall någon dömts har det handlat om grovt kränkande, osakliga omdömen om namngivna personer. Det bör man nog akta sig för!
 
Visserligen har dessa sidor kunnat stängas efter en lång och utdragen rättsprocess. Ett problem har dock varit att andra personer, helt oberoende av den som först la ut hemsidan, har kopierat och lagt ut den på andra ställen på nätet, i yttrande-frihetens namn.

Hej!
 
En fundering som man kan ha är att man om möjligt även forsättningsvis bör kunna sätta likamedtecken mellan jordeboksförsamling/Socken = folkbokföringsf./Sn = kyrklig förs./Sn.
 
Det finns en risk att dessa tre begrepp kommer att omfatta olika geografiska områden.
 
Svenska kyrkan kommer naturligtvis att fortsätta föra de kyrkliga böckerna: dopbok, konfirmationsbok, vigselbok, begravningsbok. Om det begrepp Församling / Socken som används i dessa böcker inte överensstämmer med folkbokföringsbegreppet eller lantmäteriets indelning riskerar vi stor förvirring framöver.
 
Jag är inte rädd för att förändringen av församlingsindelningen kommer att förändras i snabbare takt framöver än vad den gjort tidigare inom kyrkan.

Hej!
 
Det betyder sannolikt att han begått självmord. Inom kyrkan kunde ett dödsfall och en begravning nomrlat sett, mitt i all sorg, ses också som en glädjens högtid, som den himmelska födelsedagen. Döden innebar för den troende ett slut på det jordiska lidandet och ett inträde i himlen. Kyrkklockornas ringande, psalmsången vid begravningsakten, att kistan smyckades med blommor, att man tände ljus på altaret, allt sådant kunde ses som ett festligt inslag mitt i sorgen. När någon begått självmord var allt detta förbjudet, eftersom det ansågs vara en svår synd att begå självmord. Man menade att självmördaren kom till helvetet och följaktligen fanns inget att fira i samband med begravningen, tvärtom. Det finns mer skrivet om självmord här på anbytarforum.

Hej!
 
Efter att ha skrivit ovanstående blev jag lite osäker på hur förhållandet är med Raul Wallenberg. Kanske kunde någon med dödskivan bekräfta eller dementera om han finns registrerad som död eller inte.
 
När det gäller min beskrivning ovan gällande dödförklaring är den ju lite oprecis. För att få veta exakt hur det förhåller sig måste man ju gå till lagtexten.
 
Ännu mer unikt måste det vara om en dödförklarad person förklaras för levande igen. Jag känner till ett sådant fall. Det skulle vara intressant om någon annan känner till ytterligare något?

Jo, ett litet tillägg. Jag kom att tänka på att även klostren ofta utgjorde ett undantag när det gällde begravningsplatser. Klostren hade ofta en egen begravningsplats / kyrkogård innanför klostermurarna / klostrets område. Avlidna munkar och nunnor gravsattes alltså ofta inte på socknens kyrkogård utan antingen i / under klosterkyrkan eller på klostrets egen kyrkogård.

Förutom C:1 verkar ju N:1 och O:1 men framförallt O:2 och O:3 vara mycket intressanta för dig. Fast de verkar tyvärr inte finnas på mikrofilm, så du får nog komma hit till Uppsala och läsa dem här.
 
Noteringarna i bokföringen är ju i allmänhet mycket summariska. I allmänhet står bara ett namn och en summa.

Hej Tord!
 
Tack för intressanta uppgifter om firman! Nej, tyvärr vet jag inte var i Brännkyrka Gordon Brolin bedrev sitt lantbruk.
 
Ytterligare en fråga som jag funderat på. Vet du, eller någon annan, möjligen om Gordon Brolins begravningsbyrå senare köptes upp / bytte namn, kanske fanns man kvar i samma lokaler?

Tack Tord!

Gerda Brolins begravningsbyrå [Nämnd i BOU inlämnad till Rådstufvurätten i Linköping 1907, arkivet förvaras i Landarkivet i Vadstena]
 
Vet någon i vilken stad denna begravningsbyrå var verksam? Troligen Stockholm eller Linköping, men det är gissningar.
 
Eller har någon ett tips om hur man tar reda på något om detta företag?

Hej Ann-Christin!
 
Om jag minns rätt på rak arm så finns föreskriften om detta i 1686 års kyrkolag.

Hej Stig!
 
Senast i onsdags diskuterade jag saken med en bibliotekarie som arbetar på ett universitetsbibliotek. Det är nog inte någon tvekan om att den enbart är Kungliga Biblioteket och Lunds Universitetsbibliotek som har en skyldighet att arkivera allt svenskt tryck, medan övriga får rensa ut efter eget omdöme.
 
Hur respektive av de övriga biblioteken väljer att tillämpa sin utsortering av litteratur kan nog variera mycket. Vilka principer man har har jag inte någon kunskap om. Eftersom jag dagligen cyklar förbi Carolina i Uppsala har jag dock noterat att det på sydsidan om byggnaden med jämna mellanrum brukar stå en pappersåtervinningscontainer i vilken biblioteket slänger utrensad litteratur.

Det du skriver väcker många tankar. Du frågar vem som äger breven. I nuläget är det oklart. Du / ni bör därför lämna in det ni hittat till polisens hittegods. Sannolikheten är förstås stor att ni återfår det ni funnit efter ett antal månader och då äger ni ju breven. Jag har själv varit med att röja upp efter några dödsbon. När det gäller källarkontor och vindskontor är det inte alltid så lätt att veta vilka som faktiskt användes av farfar eller mormor. Kanske fick de även använda / hade bytt med grannens osv. Det är alltså viktigt att äganderättsfrågan klaras ut innan ni gör något med materialet. Det finns ju en risk att det kommer surt efter annars.

Ett litet tillägg när det gäller frågan om upphovsrätt så tror jag Gunilla har helt rätt i allt det hon skriver. Om du själv tagit ett foto av porträttet vill säga. Har någon annan tagit fotot (du har kanske köpt ett vykort) så har sannolikt fotografen till det fotot upphovsrätt till sin bild även om alltså bilden i sig är en bild av ett porträtt som inte skyddas av upphovsrättslagen. Har man själv tagit en bild av ett porträtt på ett museum där fotoförbud råder kan man kanske råka i konflikt med andra lagar?

Tack Ann-Mari. Det är ju ett utmärkt ställe för den som vill efterlysa en porträttmålning / bild. Jag vet dock inte om tanken är att man även ska lägga in identifierade porträtt där? Det verkar inte ha skett i någon större omfattning hittills. Det skulle vara fint om någon som är ansvarig för Anbytarforum eller Rötter ville svara var det är lämpligast att lägga in målade porträtt? Hittills verkar det inte ske någonstans alls.

Enligt judisk sed omskars de nyfödda pojkarna på åttonde dagen efter födelsen. Det skedde också med Jesus. Se vidare Lukasevangeliet 2:21

Hej igen!
 
Det är naturligtvis också helt riktigt som Elisabeth skriver att frasen Mea Culpa ... används i katolsk liturgi. Så här lyder en av de syndabekännelser som används i katolska kyrkan idag:
 
Conf?teor Deo omnipot?nti et vobis, fratres, quia pecc?vi nimis cogitati?ne, verbo, ?pere et omissi?ne: mea culpa, mea culpa, mea m?xima culpa. Ideo precor be?tam Mar?am semper V?rginem, omnes ?ngelos et Sanctos, et vos, fratres, or?re pro me ad D?minum Deum nostrum.
 
dvs.
 
Jag bekänner inför Gud allsmäktig
och er alla
att jag har syndat
i tankar och ord,
gärningar och underlåtelse.
 
Detta är min skuld, min stora skuld.
Därför ber jag den saliga jungfrun Maria,
Guds änglar och helgon och er alla
att be för mig till Herren, vår Gud.

Anders jag funderar på om det kan vara en genetivform? En del grekiska / latinska / hebreiska bibliska namn får speciella genetivformer. I nominativ kan man ju prata om Kristus, men i genetiv blir det Kristi himmelsfärd. På samma sätt blir Elias i nominativ, Elie himmelsfärd i genetiv, som väl är, tror jag, en latiniserad genetivform av Elias.

En gissning är att S.L.S.L och I.L.S.L. inte är förkortning, utan bara ett dekorativt mönster fast det beror förstås på hur antependiet ser ut.

Äldre sjukdomsbeteckningar är snarast symptom-beskrivningar, inte sjukdomsdiagnoser som idag. För sjukdomar som hade likartade symptom användes ofta samma namn trots att vi idag skulle anse att det handlar om helt olika sjukdomar. styng och håll användes nog framförallt om lunginflammation, men kunde säkert även användas om andra sjukdomar som yttrade sig på likartat sätt, t.ex. astma. Håll är ju egentligen bara en beskrivning av vad som händer när man får syrebrist och håll kan förstås förorsakas såväl av lunginflammation som av astma. Det är alltså inte möjligt att så här i efterhand säga vad din släkting led av bara hur sjukdomen yttrade sig.

Här kommer ytterligare två exempel som bekräftar det som sagts i det ovanstående:
 
1. I Gudhems häradsrätts protokoll (Gudhems häradsrätt, höstting, 1694-10-04, # 30) finns en diskussion om huruvida 6 gårdar borde höra till Friggeråkers eller Gudhems församlingar. Ett starkt argument från de berörda böndernas sida är att de haft sina ätteplatser på Gudhems kyrkogård sedan urminnes tider och gårdarna därför bör höra till Gudhems socken.
 
”/.../ Rumpegården, Jäppegården, Skinnaregården, Bossgården, Hedegården och Dröstrop /.../, som efter Cronans Jordebook och Sochenmärke skola ligga i Friggeråker Sochn och dock nyttias eller brukas till Gudhembs Sochn, så emädan dhet så varit af uhrminnes tijder och åborna hafva sina ätteplatser i Gudhembs Kyrkegårdh, /.../”
 
Detta tycks visa att varje gård haft sin bestämda ätteplats / gravplats på kyrkogården.
 
2. I Andreas Timbergs beskrivning över Dala pastorat anger han angående 2 runstenar i Högstena (R) att: ”Den andre nu uprest intil södra kyrko-muren, består af sandsten och har förut betäckt en del af Amfastorps grafställe.” (Falbygden, nr 23, 1968, s. 297) Sättet som Andreas Timberg uttrycker sig tycks visa att varje gård, vid denna tid (1784), hade sin egen bestämda plats på kyrkogården och att alla var införstådda med var på kyrkogården dessa platser låg.
 
En fråga är om någon känner till någon dokumentation från någon kyrkogård om var dessa ätteplatser låg?
 
En annan fråga är om det kanske finns en korrespondens mellan bänkrummen i kyrkan och ätteplatserna på kyrkogården? Någon som vet?

SAOB skriver:
 
(3, 5) HEDERS-MÅG (jfr 2 b).  
BRUK: (+)
 
BETYDELSE: ansedd måg? Vid .. (Lenn?us') död begär menigheten att få en vacker och skicklig prestman, som konserverade Lenn?i hus, .. anten Ericus, sonen i huset, eller hedersmågen Stuuth ... HAGSTRÖM Herdam. 4: 150 (cit. fr. c. 1686).
 
LENNGREN (SVS) 2: 347 (1796).

Hej Urban!
 
Detta är ju ett vanligt enkelt diskussionsforum kanske närmast att likna vid ett kafferums-samtal eller några snabba repliker vid ett hastigt möte. Jag tror du helt missuppfattat min och andras ambitionsnivå med våra inlägg. Inte gör jag anspråk på att presentera några vetenskapliga sanningar eller väl avvägda och finsplipade formuleringar utan snarare att ge id?er, funderingar, tips och framkasta reflektioner kring ett tema med förhoppningen att kanske kunna bidra till en process som kan leda frågeställaren fram till ett svar precis som vi gör vid andra samtal.
 
Strikt vetenskapliga diskussioner lämpar sig bäst i akademiska tidskrifter, knappast i ett diskussionsforum enligt min mening.

Hej Urban!
 
Riktigt vad du menar med att bevisbördan är din förstår jag inte. Här kommer dock mina resultat:
 
Fränkor
 
När det gäller ordet fränkas ursprung och språkliga innebörd så förefaller samtliga som gjort inlägg vara överens om vilken denna innebörd är. Vi tycks däremot skilja oss när det gäller frågan om hur ordet använts vid mitten av 1600-talet. Jag har hävdat att man inte använde ordet fränka om sina allra närmaste kvinnliga släktingar för vilka man har andra släktskapsord som t.ex. mor, syster, dotter etc.
 
Mina bevis för detta? Jag har sökt i en ytterligt liten del av de relevanta primärkällorna och även i ordböcker och uppslagsböcker, men inte någonstans kunnat finna något enda exempel på att man benämnt sina närmaste kvinnliga släktingar för fränkor. De exempel på användningen av ordet fränka (eller frände) jag funnit gäller alltid mer avlägsna släktingar för vilken man inte vid denna tid har något mer precist släktskapsord, t.ex. fars kusiner, mors kusiner, sysslingar etc. När det gäller kvinnliga kusiner är jag mer osäker. Det skulle kunna vara så att de någon gång benämns fränkor. Jag har dock inte heller kunnat finna något sådan exempel.
 
Om någon har lyckats finna något exempel på att de allra närmaste släktingarna kallades för fränkor eller fränder vore det tacknämligt om ni ville bidra med det.
 
Att bevisa att det inte förekommer skulle kräva att man gick igenom allt relevant historiskt material vilket ju är en omöjligt uppgift. Att bevisa att det förekommer borde vara lättare, om det nu är så.
 
Arv i kvinnliga led
 
När det gäller frågan om en kvinna ärver via en död kvinna, t.ex. om en flicka ärvde sin morfar om mamman dött dessförinnan, kring 1650, gäller ungefär samma situation. I det lilla fåtal primärkällor jag haft möjlighet att ta del av har jag inte kunnat finna något enda sådant exempel. I sekundärlitteraturen har jag bara hittat ett exempel på att denna fråga diskuterats. Göran Inger, professor emeritus i rättshistoria, Uppsala Universitet, hävdar i sin bok Svensk rättshistoria att kvinna inte ärver via död kvinna vid denna tid.
 
Att faktiskt bevisa detta är en monumental uppgift som kräver att man går igenom allt relevant historiskt material. Att motbevisa det borde vara betydligt enklare om Göran Inger har fel. Jag har dock inte lyckats motbevisa att Göran Inger har fel, utan utgår, tills motsatsen bevisats, att han har rätt i sitt förmodande.
 
Om någon har något exempel på att en kvinna ärver via död kvinna vid denna tid vore det mycket intressant att få ta del av.
 
Andra släktskapsord
 
När det gäller andra släktskapsord är det utmärkt att Urban påpekar den utveckling som skett och osäkerhet som funnits och fortfarande finns. Inte heller idag tror jag att man alltid kan utgå ifrån att en kusin är två-männing, en syssling, små-kusin tre-männing, en brylling fyr-männing och en pyssling en fem-männing eller mer avlägset släkt. De dialektala skillnaderna är stora, tror jag. Nog har vi väl alla stött på människor som använder dessa tre ord på ett annat sätt än vi själva?

Hej Lotta!
 
Ett litet tillägg till. Läget jag försökt beskriva så gott jag kan när det gäller bördsrätten är det som gäller före 1720 års bördsrättsförordning. Viktiga förändringar sker då, t.ex. begränsas bördsrätten så att den då inte sträcker sig längre än till kusiner, men även andra väsentliga förändringar sker i och med 1720 års förordning, vilket kan vara bra att ha i minnet just i släktforskningssammanhang.

Hej Lotta!
 
Så här resonerar jag:
 
1. En fränka tillhör inte kretsen av de närmaste kvinnliga släktingarna. De använder man ju andra släktskapsord om, syster, mor, faster, moster, svägerska, dotter, farmor, mormor
 
2. Sannolikt kallas inte heller kusiner för fränkor, utan just kusiner.
 
3. Fränkan bör rimligen i detta fall tillhöra en äldre generation, närskylt fränka är då fars kusiner och morskusiner (tredje parentelet) sannolikt inte kusiner till ff, fm, mf eller mm (eller andra kvinnliga medlemmar av fjärde parentelet).
 
4. Eftersom man åberopar bördsrätt bör man väl tänka en agnatisk relation, dvs att Gabriel Gyllengrip och Märta Bååt tillhör samma ätt?
 
Min slutsats är att Lennart Nilsson Bååt och Gabriel Gyllengrips farfar bör varit bröder även om jag inser att även andra släktskapsrelationer inte helt är uteslutna.

Jag tror inte att prästerna hade något att göra med tilldelningen av patronymikon till oäkta barn. När det blev aktuellt för dem att skriva in namnet i Hfl första gången frågade de helt enkelt personen om hans / hennes namn och skrev in det de sa att de hette. Under uppväxten, alltså långt innan prästerna skrev in patronymikonet första gången, hade det säkert skett en fast etablering bland släkten av vad personen hette.
 
Detta innebär att det gick till på olika sätt vid olika tillfällen. På senare tid har jag jobbat med 2 oäkta barn.
 
1. I första fallet får barnet ett patronymikon (ovanligt) som troligen härrör från den biologiske fadern. Det finns i varje fall ingen i moderns släkt eller närhet med det namnet.
 
2. I andra fallet får barnet det som är styvfaderns släktnamn. Styvfadern är med största sannolikhet inte fader till barnet, utan kommer in i bilden först senare. Inget patronymikon finns dokumenterat före det att barnet fått styvfaderns namn.
 
Men det finns förstås andra sätt att namnge dessa barn. Här två andra vanliga:
 
3. Barnets namn bildas på moderns patronymikon, dvs hette modern Andersdotter får barnet heta Andersdotter eller Andersson.
 
4. Barnet får överta morfaderns patronymikon. Hette morfadern Anders Olsson. Får barnet heta Olsson eller Olsdotter.
 
Varianterna 3 och 4 användes nog i första hand när modern inte ville tala om vem fadern var (eller inte visste) och det inte var allmänt känt vem han var.
 
Ovanstående är bara några exempel. Det kan nog finnas åtskilliga fler varianter.

Hej!
 
Äwah är den mest krystade stavning jag någonsin stött på av ett förnamn (av Eva alltså). Har någon annan stött på märkliga stavningar av förnman?

Hej!
 
När det gäller dubbelnamn utan bindestreck Carl Reinhold bör nog dessa i första hand skrivas med det tecken som kallas fast mellanslag i datorprogram som har detta tecken i sin teckenuppsättning. Språkligt sett är tecknet fast mellanslag ett tecken som just ser ut som ett mellanslag men som ändå visar att orden, eller namnen i detta fall är en enhet. Om man dessutom vill tydliggöra, så att det syns, att det är fråga om ett dubbelnamn kan man ju göra det i form av en kommentar eller anteckning inom [hakparentes]. Ex. Carl Reinhold [dubbelnamn].
 
I datorprogram som inte accepterar fast mellanslag bör i första hand mellanslaget ersättas med ett understrykningstecken Carl_Reinhold. (i den mån man inte lägger till en kommentar försås eller att det är fråga om en enhet framgår på annat sätt) Det är sedan många år kutym i datasammanhang att man gör så, t.ex. när det gäller mail-adresser. Så har t.ex. dekanus och professorn vid Teologiska Fakultenten vid Uppsala Universitet, Carl Reinhold Bråkenhielm emailadressen: Carl_Reinhold.Brakenhielm@teol.uu.se
 
Sedan är det ju en annan fråga vad som verkligen är vårt officiella namn?! Jag tror t.ex. inte att SPAR (Statens person- och adressregister) accepterar vare sig fasta mellanslag eller andra speciella tecken. Inte heller torde det framgå av någon förälders namnanmälan att man heter Carl Reihold och inte bara Carl och Reinhold. Ibland är det ju uppenbart, efternamnet Natt och Dag är ju ett efternamn och inte tre! Om Bengt Stensson Natt och Dag levt idag hade nog Natt och Dag betraktats som hans efternamn och Stensson som förnamn eller möjligen mellannamn. Ett annat exempel på sammansatt efternamn är: Calderón de la Barca.
 
Ett sätt att se det på är ju att säga att egentligen heter Carl Reinhold blott och bara Carl    Reinhold men kallas Carl Reinhold om ni förstår vad jag menar.
 
Som lagen är skriven i Sverige idag är det nog så att det är föräldrarnas namnanmälan som är vårt sätt att få vårt namn. Historiskt sett i Sverige och på andra håll i världen har det ju varit/ är det ju lite annorlunda.
 
Det finns ju även en annan variant, nämligen de som väljer att skriva samman sitt dubbelnamn till en enhet ex. MarieLouise. Heter hon Marie-Louise, Marie Louise, MarieLouise eller Marie Louise? Och vem bestämmer det? Det är nog viktigt att vi bestämmer oss klart för vilka namn vi registrerar vid vår släktforksning och klargör det både för oss själva och de som nu och i framtiden läser det vi skrivit. Min farfar hette Gösta och min farmor Ann-Mari. I folkbokföringen stod det dock Gustav och Anne-Marie.

Hej!
 
Jag har fått historien om Lamm och Bagge refererad för mig på det sätt som Bo beskriver. Det sas nog då att detta var fråga om en rubrik i DN eller SvD.
 
I Bevingade ord av Pelle Holm refereras till helt andra personer och en helt annan historia. Pelle Holm refererar till Lindahl, Sv. Millionärer 2, 182.
 
Så här skriver Pelle Holm:
 
Lamm får tacka Bagge; C. F. Dahlgrens tacktal, när han på Salomon Ludvig Lamms vägnar överlämnade Lamms porträtt till skeppsbyggmästare Bagge. (s. 180f)
 
Det innebär förstås inte att historien om professorn och Ecklesiastikministern också kan vara sann. En god historia kan ju lätt återbrukas!

Ytterligare en variant på den andre / den andra:
 
Män:
Alter 7 (2)
 
Kvinnor:
Alta 5 (2)

Unikt ovanliga namn!
 
Det finns en sak till som är unikt med barnen Holms namn och som säkert bidragit till berömmelsen. Många av namnen är mycket ovanliga. Av de 31 olika namn barnen fick (Uno förekommer två gånger) är det hela 16 som idag (=1999-12-31) färre än tusen svenskar bär:
 
Bertrand heter 215 män varav 46 använder det som tilltalsnamn
Evelin 504 (218)
Femi 5 (4)
Gotton 29 (12)
Imri 6 (4)
Lamuel 1 (1)
Persis 8 (2)
Quintus 11 (2)
Rurik 161 (53)
Vitux 0(0)
Xeriph 0 (0)
Yngvar 100 (17)
Zebi 0 (0)
Århild 4 (1)
Ädla 6 (5)
Ödevi 0 (0)

Tack Kjell!
 
Verkligen roligt och intressant att få familjen Holm ordentligt klartlagd!!!
 
Ett litet tillägg till mina latinska nummer namn. De kan ju konstrueras på mer än ett sätt:
 
Septimus 1 (0)
Octavius 3 (0)
Oktavius 3 (1)
 
Septima 4 (0)
Octavia 41 (3)
Oktavia 108 (2)
 
Vill ni söka själva på vilka namn som förekommer i befolkningen kan ni göra det på SCBs hemsida:
 
http://www.scb.se/befovalfard/sakomraden/namn/namnsok.asp

Hej Rune och Mikael!
 
Tyvärr har jag inte haft tillfälle att efterforska den Holmska familjens öden och äventyr. Kan dock bidra med en detalj. Århild Ädla Ödevi var gift med landsfiskal Pira och bosatt i Tranås.

Hej!
 
Enligt SCB fanns 2001-05-31 5 kvinnor i Sverige med detta förnamn.
 
Men, man bör nog observera att det fanns hela 646 som hette Tuija.
 
Här hittade jag uppgifterna:
 
SCBs namnsök

Hej igen!
 
Att Teolinda och Teodolf ursprungligen har en annan betydelse behöver naturligtvis inte alls motsäga att man tyckt att parallellformerna Tiolinda och Tiodolf är passande namn på tionde barnet i barnaskaran som Carl-Fredrik Hanzon påpekar.
 
Ett annat sätt, kanske vanligare?, var nog att använda de latinska namnaformerna, t.ex. Primus, Prima, Qvintus (=den femte), Sextus (=den sjätte) osv.

Hej!
 
Jag undrar dock om inte namnet Teolinda är en sammansättning av Teo-Linda, ungefär på samma sätt som namnet Teodora, Teo-Dora.
 
Namnet Teodora betyder given av gud (för övrigt även namnet på en av Teologiska Institutionens servrar i Uppsala) Teo=Gud, dora=latinsk passivform av verbet att ge, jfr do=jag ger
 
Eftersom namnet Linda betyder skön, skönhet skulle i så fall namnet Teolinda betyda gudomligt skön, godumligt vacker!
 
För mig låter Teolinda typiskt som ett namn en präst på 1700-talet skulle komma på att ge en av sina många döttrar.

Hej Per!
 
Man kanske kan gissa att Mille och Milla och liknande namn (Millenium, Millenia) fått ett uppsving just kring detta sekelskifte?!

Hej!
 
Jag har stött på det kvinnliga förnamnet Rangela ett flertal gånger i Västergötland på 1700-talet. Vet någon vad det betyder? Hur utbrett det var? Om någon och i så fall hur många som bär namnet idag?

Qinen, berätta gärna lite mer hur du / dina föräldrar resonerade när du fick namnet. Alla namnforskare vill säkert få det ordentligt dokumenterat hur det gick till. Var Qinen t.ex. barnspråk, dvs ditt aldeles egna sätt att uttala Christin?
 
Har ditt namn någon särskilt betydelse / innebörd för dig?
 
Berätta allt!!! Jag menar om 150 år när 100 000 svenska kvinnor bär det namnet vill de säkert veta!

4 svenska män heter idag Hodvin vara en använder det som sitt tilltalsnamn, dvs jag antar att det är din svärfar.

Herlik och Herleif heter inte några svenskar idag. Däremot heter 7 män Herulf varav 4 använder det som sitt tilltalsnamn.
 
Se vidare på SCBs hemsida:
 
http://www.scb.se/befovalfard/sakomraden/namn/namnsok.asp

2 svenksa män heter idag enl SCB Hegesippus.

Ett litet tillägg till ovanstående inlägg:
 
3515 namn som är förkortade till en enda initial förekommer i SPAR. Det bör röra sig om något färre personer, eftersom man ju kan ha mer än en initial.
 
Av de som har sitt namn förkortat på detta sätt så är det 225 personer som har just sitt tilltalsnamn förkortat till en initial, vilket man kan anta både måste kännas taskigt och trist och det är lätt att förutse att det ställer till med problem i en massa sammanhang.
 
Intressant är att det finns en könsskillnad. Hos män förekommer 864 förnamnsinitialer och hos kvinnor 2651. Uppenbarligen får flickor av någon anledning längre och fler namn än pojkar!!!

6572 svenska män bär idag namnet Hampus 5408 använder det som sitt tilltalsnamn.
 
Även 17 svenska kvinnor bär detta namn och 4 har det som sitt tilltalsnamn, vilket kanske är mer överraskande!
 
Vill du själv kolla hur vanligt ett namn är kan du göra det på SCBs hemsida:
 
http://www.scb.se/befovalfard/sakomraden/namn/namnsok.asp

5 svenska män heter idag Glim varav 2 avänder det som sitt tilltalsnamn

1 man bär idag namnet Fryxell som förnamn enligt SCB och 108 svenskar har det som sitt efternamn. 39 har namnet Fryksell som sitt efternamn.
 
Det är svårt att avgöra om det är fråga om ett genuint förnamn för den person som har det registrerat som förnamn. I Sverige kan ju ett efternamn ex. Johansson användas både som efternamn, mellannamn och förnamn.

5 kvinnor heter idag Fabina ingen av dem använder det som sitt tilltalsnamn.
 
Vill du söka vidare på namn kan du göra det på SCBs hemsida:
 
http://www.scb.se/befovalfard/sakomraden/namn/namnsok.asp

282 svenska kvinnor bär detta namn 130 använder det som sitt förnamn.
 
Vill du söka vidare på namn kan du göra det på SCBs hemsida:
 
http://www.scb.se/befovalfard/sakomraden/namn/namnsok.asp

4 män heter idag Dager enligt SCB varav 1 använder det som sitt tilltalsnamn. 1 kvinna bär namnet Dager och hon använder det som sitt tilltalsnamn.

Hej Elisabet!
 
Idag bär endast 10 män namnet Brunow i Sverige. Endast en av dessa använder det som sitt tilltalsnamn.
 
Vill du söka vidare på namn kan du göra det på SCBs hemsida:
 
http://www.scb.se/befovalfard/sakomraden/namn/namnsok.asp

Hej!
Ett allmänt intryck från Sams sammanställning är att Bolla var ett ovanligt namn även i äldre tid. Det är säkert helt riktigt i det område PLFs databas täcker. Ett allmänt intryck jag själv fått från kyrkobokföringen från 1700-talet i Västergötland är att Bolla då och där var ett vanligt förekommande namn.

Hej Marianne!
 
Det finns ingen nu levande svensk som enligt SCB bär namnet Birth. Två män heter Birat i förnamn. Ingen av dem använder det som sitt tilltalsnamn.
 
Se vidare:
 
http://www.scb.se/befovalfard/sakomraden/namn/namnsok.asp

Hej Jörgen!
 
Tack för spännande uppgifter. Jag har just idag fått intressanta uppgifter från Björn Lippold på centrala soldatarkivet ang. vad som möjligen är min ana. Det ser ut som att han var med i slaget vid Poltava 1709 och därefter tillbringade 12 år i ryskt fångläger med straffarbete (hur överlevde han). Efter återkomsten ser det ut som att han återigen blir soldat nu i Falköpings LF en kort tid. Stämmer dessa uppgifter (jag är ännu inte säker på om jag får dem att gå ihop) förklarar det varför han försvinner och dyker upp på olika ställen där jag inte riktigt väntar och förstår.
 
Jag har även motstridiga uppgifter när det gäller hans namn som jag grubblat över. I kväll slog mig en vild teori, när jag fått reda på att han sannolikt suttit i Rysk fångenskap, nämligen att kanske även namnfrågan kan få sin lösning genom det. Om man suttit fången och tvingats till straffarbete (i olika gruvor?) under 12 år kanske man när man äntligen blivit frigiven byter från Sahlberg till Friberg!

Hej Tina!
 
Arkivet sträcker sig tillbaka till ca 1900.
 
Det är i huvudsak officerare som är fotograferade. Så här skriver SVAR om arkivet:
 
Arm?ns porträttsamling
Porträttsamlingen utgörs i huvudsak av porträtt på svenska militärer, huvudsakligen officerare tillhörande arm?n. Här återfinns även porträttfotografier av civila män och kvinnor. Samlingen består inte enbart av svartvita fotografiska porträtt, utan även av litografier, reprofotografier av målade porträtt samt teckningar.
 
Bakgrund
En separat fotosamling, porträttsamling omnämns för första gången år 1900, då den uppges vara under ordnande. Begreppet fotografisamling förekommer för första gången år 1905.
 
Under 1900-talets första kvartssekel mottog Krigsarkivet mellan fyra och fem tillskott (accessioner) per år av porträtt.
 
Under 1950-talet ökade accessionstakten till drygt 50 per år och häri ingick över 10 000 porträtt, bland annat från Svenska Officersförbundet.
 
Porträttsamlingen hade i slutet av 1950-talet ökat till nästan 20 000 foton och vid en detaljerad genomgång av fotosamlingarna 1967, noterades drygt 21 000 porträtt på 7800 personer.
 
För närvarande uppgår antalet porträtt till cirka 23 000.
 
Källa: Krigsarkivet, Arm?ns Porträttsamling

Hej!
 
Den krigishistoriska samlingen behandlar frågor om svenska fångar i Ryssland i början av 1700-talet, i första hand efter slaget vid Poltava. Samlingen bör vara intressant för många med soldater i släkten, eftersom många hamnade i och de flesta dog under den ryska fångenskapen. För mer info se SVARs uppgifter:
 
http://194.198.128.222/katalog/11101/s001600.htm
 
Jag har ägnat någon dag åt att sitta och blada igenom Listor och rullor över svenska fångar i Ryssland 1704-1721. Samlingen består av olika dokument som på ett eller annat sätt innehåller olika fånglistor. I första hand verkar det dock vara fråga om listor över befälet och adelspersoner. Meniga förekommer i betydligt mer begränsad omfattning. Samlingen gör ett ganska kaotiskt intryck på mig, eftersom det sällan framgår vilken bakgrund det enskilda dokumentet har. Vad var syftet med upprättandet av ett visst dokument? Vem skrev det? Och till vem riktade det sig?
 
Jag kan även tänka mig att vissa dokument finns renskrivna och publicerade.
 
Jag är tacksam för uppgifter om var man kan finna ytterligare  upplysningar om dessa dokument och även för all information och tips som kan hjälpa till att söka i, forska i och tolka dessa dokument.

vansinnestillstånd?

Wara

alldeles
 
skrev jag, men det står nog
 
alledes

Anders jag blev lite nyfiken när du skriver med tanke på hur DNA ärvs så är användningsområdet kanske inte så stort som man kan tro vid en hastig anblick. och funderade hur du menar. Som jag ser det har DNA-genealogin en väldig potential även om den i dagsläget skulle bli fruktansvärt dyrt att använda och de metoder som just nu finns bara utnyttjar en mycket liten del av potentialen. Men jag känner att detta är ett svårt område som jag inte fullt ut begriper så förklara gärna mer hur du tänker.

Hej!
 
Jag kan inte svara på din fråga, men den väcker en annan fråga hos mig, nämligen frågan om gravfrid. Kanske kommer det du vill göra i konflikt med någon lagstiftning om gravfrid?
 
Kanske vet någon svaret på detta?

En spännande artikel om Birger Jarl och DNA finns i dagens DN:
 
DNA-prov stärker Birger Jarlteorin
 
I DNA-testet har man använt sig bland annat av mitokondrie-DNA och Y-kromosom DNA (men även annat DNA).
 
Grupp A. Utifrån artiklen blir det särskilt intressant att veta vilka manliga ättlingar i raka manliga led som är kända till Birger Jarl och hans förfäder (i raka manliga led). (=Birger Jarls Y-kromosom DNA)
 
Grupp B. På samma sätt blir det intressant att veta vilka kända kvinnliga ättlingar som finns till Birger Jarls mor i raka kvinnliga led och ättlingar i raka kvinnliga led till hennes förmödrar i raka kvinnliga led? (=Birger Jarls mitokondrie-DNA)
 
Grupp C. Det blir också intressant att veta vilka kända kvinnliga ättlingar i raka kvinnliga led som finns till Birger Jarls hustru Mechtild av Holstein och ättlingar i raka kvinnliga led till hennes förmödrar i raka kvinnliga led (=Maecthild av Holsteins mitokondire-DNA)
 
Grupp D. Till slut blir det också intressant att veta vilka kända kvinnliga ättlingar i raka kvinnliga led som finns till Erik Birgerssons moder och hennes förmödrar i raka kvinnliga led? (=Erik Birgerssons mitokondrie-DNA)
 
Någon som vet?

Jag vill återknyta till Linns fråga. Vad bör man tänka på när man scannar in sina gamla bilder och sedan beställer framkallning till riktiga fotografier via någon foto-site på nätet?
 
- Blir kvaliteten lika bra på alla siter?
- Hur är det med arkivbeständigheten när det gäller bilderna som man beställer på detta sätt? Är de lika bra om 100 år, eller är det bättre att beställa från något viss ställe?
 
Andra funderingar och tankar vad som kan vara bra att tänka på när man på detta sätt gör nya kopior av fotona i sina gamla släktalbum, så att förhoppningsvis alla släktgrenar i framtiden får del av alla relevanta foton?

Hej Helen!
 

 
Jag har inte lösningen på din gåta, men jag tror att S:et i PMS nästan säkert står för son i t.ex. Peder Mattsson.

Jag lutar också åt att det är den yngre kvinnan det är fråga om. Man kan också notera att hon verkar ha en hel del tänder i behåll, dvs bettet har inte fallit ihop som det gjorde på många äldre förr. Även det talar alltså för att det är fråga om en yngre kvinna.

Här kommer ytterligare en skolklass från Berga med läraren Edvard Theodor Svensson. Denna bild är troligen från 1902. Bilden är tagen vid koret på Berga kyrka. Barnen på bilden är troligen avslutningsklassen i den 4-åriga folkskolan och är alltså födda 1891 eller åren däromkring. Efter avslutad folkskola fanns möjlighet att gå i så kallad fortsättningsskola. Bland eleverna finns Gustaf Andersson (senare Rönning) på mellersta raden nummer 6 från höger, f. 1891 i Berga, Kronobergs län.
 
Gustaf Rönning blev senare folkskollärare i Harbo i Uppland.
 
Lite kulturhistoriskt intressant är gravkullarna i förgrunden. Lägg märke till att en av gravarna smyckats med en så kallad pärlekrans. Mer om pärlekransar och dess historia kan läsas i tidningen Hemslöjden 2005, nr. 5.
 
Intressant att notera, om man jämför de båda skolkorten, är att modet, särskilt bland flickorna ändrat sig rätt mycket.
 

Yes, it really looks like the wifes name is Spongia. It is a strange name though and my guess is that it should not be interpreted as a second namn but maybe as a second first name.
 
Yes, I think that Anders Hindersson is Anders Jonsson Smeds son-in-law, but it is more common to use the concept måg for a brother-in-law.
 
Maria is the doughter of Anders Jonsson Smed, and the wife of Anders Hindersson.
 
The three children Brita, Lisa Andersdotter and Petter Andersson are the children of Anders Hindersson and Maria. And if I read the text correctly Brita is gift that is married.
 
I am also unsure about the name Hindersson, my guess is that it really was Hindrikson.

Boken lär vara daterad till 3 januari 1726. Åtminstone någon av etsningarna lär vara signerad I Pering. Johan Peringskiöld d.ä. dog visst 24 mars 1720, sonen Johan Fredrik Peringskiöld 2 mars 1725. Båda hade liknande intressen och var anställda vid Antikvitetsarkivet. Johan Fredrik gav till exempel ut verket Fragmentum runico-papisticum 1721. Denna skrift har för övrigt samma fot på titelbladet som ovanstående skrift med texten: Stockholmiae, typis Joh. Laur. Horrn, reg. arch. ant. typogr.
 
Jag kan inte avgöra om det är d. ä. eller d. y. som gjort förlagorna till de etsningar som syns ovan, men det bör rimligen vara en av dem.

Det är en intressant iakttagelse att de tre korsen liknar varandra, men jag tror inte att det för den skull behöver betyda att personerna som lät resa stenarna var släkt eller hade någon särskild beröring med varandra. Det kan ju finnas många andra förklaringar, kanske var det på mode vid just den tiden att korsen skulle se ut på det sättet, eller så tillhörde ristarna samma skola (rimligen bör det fåtal ristare som fanns i Medelpad under den tidsperioden ha lärt av varandra), eller så kan det helt enkelt vara en slump -- eftersom det finns ett stort antal runstenar med kors så bör rimligen några likna varandra.
 
Om det hade handlat om ett mer särpräglat bomärke, eller vapensköld eller särpräglad symbol för någon sorts brödraskap eller munkorden så skulle det förstås varit riktigt spännande att fundera kring hur personerna eventuellt haft beröring med varandra. Tänk till exempel om flera kors sett ut som på runstenen M11 och det utseendet inte förekom någon annanstans.
 
Som det ser ut nu tror jag inte vi kan dra andra slutsatser än att det var fråga om rika, fromt religiösa män med ett stort inflytande i dåtidens Medelpad.

Jag hittade även bilder på ytterligare två av de stenar som nämnts ovan:
 
IV = M6  http://dooku.miun.se/ake.johansson/malsta.htm
 
VI = M7 http://dooku.miun.se/ake.johansson/tuna.htm
 
De sista två stenarna (M17 och M9) anses ju ha gått förlorade, så dessa finns nog inga fotografier av.

Här kommer länkar till bilder på några av stenarna för er som är intresserade:
 
II = M3: http://www.raa.se/kmb/showdetails.asp?id=14484
 
III = M11: http://www.raa.se/kmb/showdetails.asp?id=14492
 
V = M8: http://www.raa.se/kmb/showdetails.asp?id=14656
 
VII = M13: http://www.raa.se/kmb/showdetails.asp?id=14497, http://www.raa.se/kmb/showdetails.asp?id=14502

Jag tror att bilden föreställer en kyrka och en kyrkogård. Jag gissar att det som syns längst ner till vänster är en kyrka utan torn med ett kors på taknocken i öster och ett i väster.
 
Jag tror att de övriga masterna är gravkors i trä som står på kyrkogården. Att de ser så konstiga ut tror jag beror på att man förr satte tak på träkorsen för att skydda dem och förlänga hållbarheten. Den del av korset som man stack ner i marken klädde man ofta in i kopparplåt för att förhindra förruttnelse. Det fungerade rätt så bra eftersom när kopparen kom i kontakt med luft och vatten så oxideraden den och sedan fälldes det ut kopparoxid från kopparn, som fungerade som en sorts gift. På senare tid var nog träkorsen målade. De var då alltid målade i vitt tror jag.
 
Ovanpå en del av taken på korsen ser det ut som att man placerat småkors. Jag vet inte varför man gjort så. Inte heller vet jag vad det är för något på taket till korset längst till höger. Tittar man riktigt noga på det korset ser det ut som att det är ett par bokstäver skrivna på korsarmen. Kanske gravörens initialer?

Ett litet tillägg. Det stämmer som du skriver ovan apropå celibatet att det, i Sverige, dröjde långt in på medeltiden innan det blev en bindande regel för svenska präster. Trots påtryckningar från påven gjorde det svenska prästerskapet länge motstånd innan man till slut tvingades att böja sig för kravet på celibat. Jag minns inte på rak arm det exakta årtalet, men det var en bra bit in på medeltiden.

En stor mängd runstenar från tidig medeltid har kors av liknande utseende som ovan. Även processions-krucifix från den tiden har på ett ungefär den formen. Det som det troligen är fråga om är att man ville avbilda den segrande Kristus, alltså Kristus som besegrar dödens makter på korset. Det brukar kallas för triumf-krucifix. Senare under medeltiden går man över till att avbilda den lidande Kristus. Teologiskt betonar man alltså då mer det oändligt stora offer Gud gjort genom att offra sin son på korset. Formen på korsen ändras alltså och kommer mer att likna utseende 1 ovan. Den korsform som finns avbildad på runstenen ovan är nog den vanligaste under tidig medeltid.

Hej Bo!
 
En sak skulle jag vilja komplettera lite i det du skriver ovan. Du skriver efter de tre bröderna Falck ogift, mer korrekt skulle kanske vara att skriva att det är okänt om de var gifta eller inte. När det gäller Bengt Falck skriver Hildebrand så här i släktartikeln du refererar till:
 
/.../ man känner intet om giften för vare sig Erik d. y. eller Bengt F. (SBL XV, s 117)
 
men Hildebrand skriver också så här:
 
/.../ Bengt Falck var aldrig krigsöverste; det har framkommit, att han varit gift (Johan III:s ingående diar. 7 nov. 1587), men namnen på hans barn äro ej kända. (SBL XV, s 166)
 
Åtminstone för Bengt Falcks del verkar det alltså finnas goda belägg för att han varit gift.

Ang. Falk
 
Hej Nils-Arne!
 
Det var ett tag sedan du skrev ovanstående. Vad jag undrar över är vad du vet i övrigt om släktens genealogi? Jag antar att den finns redogjord för i något genealogiskt verk?

Hej Bo!
 
Tack Bo för dina tips att söka vidare.

Jag har några frågor angående Asmund Groth och hans hustru Kerstin Persdotter:
1. Det finns ett antal söner till dessa, men finns det några kända döttrar?
 
och så citerar jag 2 frågor från tidigare diskussioner som jag grubblar över, men som så vitt jag kan se inte fått något svar:
 
2. Det där med vigseln 1628 i Prästpellegården i Säter - varifrån kommer den uppgiften ??  
3. Likaså varifrån kommer uppgiften om att Asmund Groths hustru hette Kerstin Persdotter.

Jag läser anteckningarna som följer:
 
af - 3 messehakler tog en: fru Christina Tått til Stefflöö och giorde om fast och the öfrige ähr medfarne gamble och skruklige
 
J L En messeserck lånlig til Stefflö herragåård oc är ther änu misdom ao 65 --
 
ao tror jag är en förkortning för anno
 
misdom skulle kunna vara en förkortning för Misericorida Dominus, dvs andra söndagen efter påsk som var den 9/4 1665, men jag vet inte säkert.
 
J L, som inleder många av marginalanteckningarna begriper jag inte hur det ska tolkas.
 
Det troliga är väl att inventariet upprättats 1655 (när volymen var ny), eftersom det står först i volymen, och marginalanteckningarna tillkommit senare, troligen 1665.
 
Om Christina Tått vet jag inte något.

Hej Elisabeth!
 
Håkan Skogsjö brukar ha synpunkter på det där med rakt nedstigande led och vad det betyder språkligt. Själv använder jag termen på det sätt du gör, men jag tror att Fredrik och Håkan använder det i en vidare bemärkelse. Diskussionen finns någonstans här på anbytarforum.

Nej, inte finns det någon som heter Gyllenstråle eller Gyllenstråhle idag. Det är i alla fall lätt att konstatera. Om man får eller inte får ta namnet är väl däremot en annan fråga.
 
SCBs namnsök

Hej!
 
Sannolikt har Bengt helt rätt i sitt påstående. Jag känner mig nästan helt övertygad. Enda skälet till att jag fortfarande tvekar lite är att jag har (ganska diffusa) minnen av att jag vid något tillfälle, någonstans läst något som liknar det jag försökte ge uttryck för ovan, nämligen att successionsordningen ska tolkas så successionen tillkommer hela huset Bernadotte men att kungens barn är de enda som explicit pekas ut i successionsordningen. Jag ska så småningom se om jag möjligen kan finna några belägg för en sådan uppfattning när jag har tillgång till ett bra bibliotek. Jag har dock en bestämd känsla av att vidare efterforskningar bara kommer att bekräfta att Bengt har rätt.
 
Alla ursäkter på alla håll och kanter godtas naturligtvis. (om det nu överhuvudtaget behövde framföras några ursäker, så farligt var det väl inte?) Jag är själv alltför väl införstådd med två problem som den moderna IT-tekniken skapar, dels att vara för het på avtyckarknappen, dels att ens uppfattning förstärks av att sättas på papper ofta mycket mer än man själv önskar. En annan sak som är svår med denna kommunikation är att man lätt uppfattas som ironisk när man inte alls är det.
 
Så Anders, jag kan ändå inte låta bli att ge mig in i din diskussion, jag försöker låta bli, men frestelsen är helt enkelt för stor. Två saker tänker jag:
 
1. Jag tror att man måste fundera över vad man lägger i begreppet kronprins/kronprinsessa och tronarvinge. Om man drar parallellen till ett vanligt arv så skulle man kunna säga att man inte kan berövas ett arv förrän man tillträtt det. Man skulle med samma sätt att argumentera som du gör ovan kunna hävda att en stor del av svenska folket berövats delar av sina arv när man nu senast ändrade arvslagen så att efterlevande make/maka ärver före barnen. Varje ändring av successionsordningen eller arvslagen berövar någon något. Min uppfattning är dock att man inte kan berövas något som man inte tillträtt.
 
2. Låt oss dock rent hypotetiskt anta att du lyckas övetyga både en stor del av svenska folket och till och med vår riksdag om, inte bara om att du har rätt i att det var fel att ändra successionsordningen så att kronprins Carl Philip flyttades ned ett pinnhål i successionsordningen, utan även om att man åter bör ändra successionsordningen och återinföra agnatisk tronföljd. Skulle det då vara rätt att beröva kronprinsessan Victoria hennes rätt till tronen? Och låt oss för säkerhets skull anta (för att göra det riktigt svårt för dig) :-) det inte helt osannolika att kronprinsessan hinner tillträda tronen, gifta sig och få barn, kanske rentav en förstfödd son!, under den tid det tar övertyga svenska folket och att ändra lagen (två riksdagsbeslut med val emellan).
 
Man kan föra en diskussion om huruvida den nya successionsordningen infördes på klokast tänkbara sätt, men att försöka ändra igen ställer till än värre oreda, eller hur?
 
Hur våra kungar i Sverige tillsatts har genom historien återspeglat karaktären hos den tid de levat i. Personligen ser jag inte något fel i att vår tids successionsordning får återspegla de värderingar som gäller i vår tid, nämligen att en kvinnlig ättling bör ha samma rätt till tronen som en man. Tvärtom tycker jag att det är en god ordning.
 
Du förespråkar inte att en kvinnlig ättlig bör ha samma rätt till tronen som en manlig. Vad kan man ha för argument för det?
 
1. Kvinnor och män är inte lika värda och bör inte ha samma rättigheter. Nej, även om du hade något elakt inlägg i den förra diskussionsgruppen om feminister så tror jag inte att detta är din uppfattning.
 
2. Det har alltid varit så att agnatisk tronföljd gällt i Sverige. Det är i sak fel och det är du väl medveten om. Då har kvinnoprästmotståndarna mycket bättre på fötter. Före 1962 hade det ju i Sverige alltid varit så i hela den kristna kyrkans historia att endast män fick bli präster.
 
3. Det är en gammal tradition med agnatisk tronföljd (sedan Gustav Vasa i Sverige) som inte bör ändras just därför att den är gammal och vördnadsvärd. Ja, jag tror att just detta är ditt argument. Och i stor utsträckning kan jag i och för sig hålla med om att gamla traditioner är mycket värdefulla och att man bör slå vakt om dem, men inte till vilket pris som helst.
 
Nåväl, nu fick du din diskussion i alla fall. ;-)

Hej!
 
Jag tror att vi får lov att acceptera att vi lever i en ny tid med nya värderingar och att detta även påverkar vem som utses till regent och statschef. I själva verket är det så om vi ser på det historiskt när det gäller Sveriges tusenåriga historia att regenten och statschefen utsetts av den styrande makteliten i samhället. Det går förvisso inte att hävda att en agnatisk tronföljdsprincip alltid gällt och alltid ska gälla. Varför skulle den det? Det vi vet säkert är att principen för utseende av regent och statschef varierat och säkerligen kommer att variera även i framtiden.
 
Min avsikt med denna diskussionsgrupp var inte att ta upp frågan på nytt om hur det bör vara utan snarare frågan om hur det är Frågan om hur det bör vara har utförligt behandlats tidigare under rubriken vår nuvarande successionsordning.
 
Jag har dock några följdfrågor när det gäller vår nu gällande successionsordning.
 
Vad händer om det enligt successionsordningen inte finns någon tronföljare?
 
Jag tänker så här: Vårt statskick i Sverige är ju monarki. Detta förändras ju förvisso inte av om vi enligt successionsordningen har en tronföljare eller inte. Jag skulle säga att just eftersom vi är en monarki har riksdagen och regenten gemensamt till uppgift att tillse att det alltid finns en regent, minst en tronarvinge och minst en myndig ställföreträdare för regenten. Att ha en lag, successionsordningen, som anger en turordning för vem som träder in i dessa funktioner, är ett utmärkt sätt för riksdagen och regenten att fullgöra denna uppgift.
 
Som jag ser det upphör inte statsskicket monarki bara för att lagen, successionsordningen, inte utpekar någon tronarvinge, utan då återgår uppgiften till riskdag och siste regenten på det sätt som skedde när Carl XIV Johan först utsågs till kronprins och sedan till regent.
 
Det som Bengt Nilsson pekar på, nämligen tillägget till SFS 1979:35 angående Prins Bertils ställning, är av detta skäl mycket intressant. Genom detta visar ju riksdagen att man vidkänns sin uppgift att tillse att det finns en myndig ställföreträdare för statschefen.
 
Jag tror att detta kanske är svaret på min fråga, dvs i den mån en tronarvinge saknas är det riksdagens uppgift att genom lag utse en sådan.
 
Frågan blir då vem?
 
När jag läser successionsordningen ovan, som ju ord för ord är nu gällande lag, fastnar jag för att man behållit följande formulering i inledningen:
 
alltså hava vi för hans kungl.  höghets JOHAN BAPTIST JULII, furstens av Ponte-Corvo, äkta manliga  bröstarvingar, härmed velat upprätta och fastställa denna ordning för successionen till Sveriges krona och regering, på sätt och med villkor här nedanföre uttryckligen stadgas.
 
Med viss kännedom om hur jurister arbetar vet jag att det definitivt inte är någon slump, eller tillfällighet att man valt att behålla en sådan formulering. När det gäller en så viktig sak som en grundlag är jag fullständigt övertygad om att varje ord, varje formulering, vägts på guldvåg av vårt lands främsta jurister.
 
Jag uppfattar det som att detta inledande stycke ger, Carl XIV Johan och därmed huset Bernadotte, en grundläggande successionsrätt till tronen och att de efterföljande paragraferna utpekar hur denna successionsrätt ska tillämpas.
 
Som jag ser det upphör inte huset Bernadottes grundläggande successionsrätt till tronen bara för att inte de efterföljande paragraferna direkt utpekar vilken enskild individ av detta hus som har successionsrätt till tronen.
 
Jag uppfattar det så att det är riksdagens uppgift att genom lag (på samma sätt som när det gällde Prins Bertil) utse en tronarvinge (i det fall sådan saknas) av huset Bernadotte.
 
Hur riksdagen skulle agera i ett sådant läge kan man bara spekulera om, men en gissning skulle väl vara att man om det skedde idag skulle utvidga successionsrätten från att gälla kung Carl XVI Gustafs första parentel (hans barn) till att gälla hans andra parentel dvs syskon, syskonbarn osv och bibehålla principen om att äldst kommer i första hand utan hänsyn till kön. Det finns dock säkerligen flera andra tänkbara alternativ för riksdagen i ett sådant läge.
 
Har jag förstått det hela rätt om jag tror att i princip samtliga ättlingar till Karl XIV Johan kan komma ifråga som tronarvingar enligt successionsordningen, medan turordningen dem emellan endast explicit utpekas när det gäller Carl XVI Gustafs barn, eller är jag inne på fel spår?

Hej Pehr!
 
Jag håller med om att något är skumt. Men det står faktiskt i successionsordningen:
 
Successionsrätt till Sveriges tron tillkommer manliga och  kvinnliga efterkommande till kronprins Johan Baptist Julii, sedermera  Konung Karl XIV Johans, avkomling i rätt nedstigande led, Konung Carl  XVI Gustaf. Äldre syskon och äldre syskons efterkommande ha därvid företräde framför yngre syskon och yngre syskons efterkommande.
 
Jag kan inte se något utrymme för att vare sig Prins Bertil (så länge han var i livet) eller att kungens systrar och deras barn har haft någon arvsrätt till tronen efter 1/1 1980.
 
Det som är konstigt är att jag nästan är säker på att Prins Bertil fungerade som kungens ställföreträdare även efter detta datum. Det förefaller orimligt om han inte hade successionsrätt?!
 
PS. Obsverera det latinska genetivet av Julius: Julii. Jfr. Kristus - Kristi, Petrus - Petri nycklar. Karl XIV Johan har dock vanligt svenskt genetiv Karl XIV Johans

Hej igen!
 
Så här lyder nu gällande successionsordning:
 
Successionsordning (1810:0926);
 
 
                 Vi CARL, med Guds nåde, Sveriges, Götes och Vendes Konung &c. &c. &c.,
                 arvinge till Norge, hertig till Schleswig Holstein, Stormarn och
                 Ditmarsen, greve till Oldenburg och Delmenhorst &c. &c., göre
                 veterligt: att, sedan Riksens Ständer enhälligt antagit och fastställt
                 den successionsordning, varefter den högborne furstes, Svea rikes
                 utkorade kronprins, hans kungl. höghet prins JOHAN BAPTIST JULII
                 manliga bröstarvingar skola äga rätt till den svenska tronen, samt
                 Sveriges rikes styrelse tillträda, och denna grundlag till Vårt nådiga
                 gillande blivit överlämnad, have Vi, i kraft av den enligt 85 § i
                 regeringsformen Oss tillkommande rättighet, velat denna av Riksens
                 Ständer samtyckta successionsordning härmed antaga, gilla och
                 bekräfta, alldeles såsom den ord för ord härefter följer:
 
                 Successionsordning,  
                 varefter den högborne furstes, Svea rikes utkorade kronprins, hans
                 kungl. höghets, prins JOHAN BAPTIST JULII av Ponte-Corvo manliga
                 bröstarvingar skola äga rätt till den kungl. svenska tronen, samt att
                 Svea rikes styrelse tillträda; av Konung och Riksens Ständer gjord och
                 fastställd på urtima riksdagen i Örebro den 26 september 1810.
 
                 Vi efterskrivne Svea rikes Ständer, grevar, friherrar, biskopar,
                 ridderskap och adel, klerkeri, borgerskap och menige allmoge, som nu
                 här i Örebro till allmän urtima riksdag församlade äro, göre
                 veterligt: att, sedan den högborne fursten, Svea rikes utkorade
                 kronprins, hans kungl. höghet prins CARL AUGUST utan manlige
                 bröstarvingar avlidit, och vi även genom den, under den 21 augusti
                 1810, upprättade förening och valakt, utkorat den högborne furste,
                 prins JOHAN BAPTIST JULIUS av Ponte-Corvo, till Svea rikes kronprins,
                 att på de villkor, så väl nyssnämnda valakt, som ock högbemälde
                 furstes till avgivande av oss föreskrivna försäkran förmå och
                 innehålla, Hans Kungl. Maj:t Vår nu regerande allernådigste Konung och
                 Herre, Carl den XIII:e, efter dess dödliga frånfälle (varmed den
                 Högste Guden nådeligen länge fördröje) i regeringen över Svea rike
                 samt detsamma underlydande länder efterträda, till Sveriges Konung
                 krönas och hyllas, samt riket styra; alltså hava vi för hans kungl.
                 höghets JOHAN BAPTIST JULII, furstens av Ponte-Corvo, äkta manliga
                 bröstarvingar, härmed velat upprätta och fastställa denna ordning för
                 successionen till Sveriges krona och regering, på sätt och med villkor
                 här nedanföre uttryckligen stadgas.
 
                 § 1. Successionsrätt till Sveriges tron tillkommer manliga och
                 kvinnliga efterkommande till kronprins Johan Baptist Julii, sedermera
                 Konung Karl XIV Johans, avkomling i rätt nedstigande led, Konung Carl
                 XVI Gustaf. Äldre syskon och äldre syskons efterkommande ha därvid
                 företräde framför yngre syskon och yngre syskons efterkommande. Lag
                 (1979:935).
 
                 § 2. Vad i denna successionsordning är stadgat om Konungen skall, om
                 Drottning är statschef, gälla henne. Lag (1979:935).
 
                 § 3. upphävd genom lag (1979:935).
 
                 § 4. Såsom 2 § i 1809 års regeringsform uttryckligen stadgar, att
                 Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den,
                 uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes
                 beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar
                 och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom
                 riket. Den av kungl. familjen som ej sig till samma lära bekänner,
                 vare från all successionsrätt utesluten. Lag (1979:935).
 
                 § 5. Prins och prinsessa av det kungl. huset må ej gifta sig, med
                 mindre regeringen på hemställan av Konungen därtill lämnat samtycke.
                 Sker det ändock, have han eller hon förverkat arvsrätt till riket för
                 sig, barn och efterkommande. Lag (1979:935).
 
                 § 6. upphävd genom lag (1979:935).
 
                 § 7. Tronföljaren må ej anträda resa utrikes utan Konungens vetskap
                 och samtycke. Lag (1921:21).
 
                 § 8. Prins och prinsessa av kungl. svenska huset må ej, utan Konungens
                 och riksdagens samtycke, bliva regent i utländsk stat, vare sig genom
                 val, arv eller gifte. Sker annorlunda, vare han eller hon samt
                 efterkommande ej berättigade att succedera till svenska tronen. Lag
                 (1979:935).
 
                 § 9. upphävd genom lag (1974:154).
 
                 Till yttermera visso, att vi allt detta föreskrivna så belevat och
                 beslutit, have vi samtlige Svea rikes Ständer detta underskrivit och
                 beseglat; som skedde i Örebro den tjugusjätte dagen i september månad,
                 år efter Kristi börd, ett tusende åttahundrade och på det tionde.
 
                 På ridderskapets och adelns
 
                 På prästeståndets
 
                 vägnar:  
                 vägnar:  
                 CLAES FLEMING
 
                 JAC. AX. LINDBLOM
 
                 h.t. lantmarskalk.
 
                 talman.  
                 (L. S.)
 
                 (L. S.)
 
                 På borgareståndets
 
                 På bondeståndets
 
                 vägnar:  
                 vägnar:  
                 J. WEGELIN
 
                 LARS OLSSON
 
                 n.v. talman.
 
                 n.v. talman.
 
                 (L. S.)
 
                 (L. S.)
 
                 Detta allt, som föreskrivet står, vele Vi ej allenast själve för
                 orygglig grundlag antaga, utan bjude och befalle jämväl i nåder, att
                 alle de, som Oss och Våre efterträdare samt riket med huldhet, lydno
                 och hörsamhet förbundne äre, böra denna successionsordning erkänna,
                 iakttaga, efterleva och hörsamma. Till yttermera visso have Vi detta
                 med egen hand underskrivit och bekräftat, samt Vårt kungl. insegel
                 låtit veterligen hänga här nedanföre, som skedde i Örebro, den
                 tjugosjätte dagen i september månad, året efter Vår Herres och
                 Frälsares Jesu Kristi börd, det ett tusende åttahundrade och på det
                 tionde.
 
                 CARL  
                 (L. S.)

Hej Carl-Fredrik och övriga!
 
Jag tyckte att detta blev en ovanligt intressant och nyanserad diskussion kring källvärdering (jag gillar det ordet bättre än källkritik). Det är ju inte alls något särskilt lätt eller enkelt att hantera. Du har ju också helt rätt i att en källa (sagesman) som lämnar en uppgift utan att färgas av några särskilda motiv är mer trovärdig än en källa (sagesman) där man kan spåra andra motiv (ekonomiska, uppmärksamhet, egotripp etc).
 
När det gäller källvärdering kommer man väldigt långt med några enkla regler:
 
1. Söka sig tillbaka till den / de ursprungliga primärkällorna till det man är intresserad av, snarare än att förlita sig på andrahands- eller tredjehands uppgifter som bearbetats och strukturerats för speciella syften.
 
2. Försöka förstå sammanhanget och motivet till att dokumentet, den ursprungliga källan eller kvarlevan överhuvudtaget en gång uppkom.
 
3. Försöka värdera källans trovärdighet. Hur stort är avstånd i tid och rum? Hur kunnig, informerad kan man anta att personen som givit upphov till källan var? Hur gick det till när källan producerats. Har man till exempel först skrivit en kladd som senare renskrivits? Sekreterare? osv. Är källan trovärdig i övriga kontrollerbara avseenden?
 
4. Vilka andra källor finns som kan stödja, motsäga eller nyansera de uppgifter som ges i källan.
 
Något man också ska komma ihåg är ju att det är lika fel att dra en slutsats utifrån ett bristfälligt underlag som att inte dra en slutsats om man har bristfälligt, vacklande, men trots allt tillräckliga skäl för att göra det. Det finns två gropar att falla i när man vandrar på källvärderingens knivsudd.
 
Slutligen handlar det nog också ofta om en grad av osäkerhet. Där det måste kunna vara tillåtet för olika personer att acceptera olika grad av osäkerhet i slutsatserna.

Samnordiska runtextdatabasen.
 
Har ni som jag ibland funderat över vad som står på den där runstenen? Här finns en förnämlig databas som innehåller de flesta kända nordiska runinskrifter:
 
 Samnordiska runtextdatabasen

Dagmar. När det gäller Per August Larsson hittar jag en person som möjligen kan stämma in:
 
August Larsson, f. 1854, år 1890 bosatt Qvisterhult, Julita; år 1900 bosatt Getbotorp, Julita, statdräng. Bosatt tillsammans med Anna Brita Svensson, f. 1842 i V. Vingåker. Vid närmare eftertanke verkar det dock inte vara fråga om rätt person, eftersom han var född 1854-09-09 i Julita. (Julita AI:18A, s. 139)
 
Jag kan dock inte hitta någon Per August Larsson född i Julita 1854-04-01 (Julita C:4). Jag tror dock att du menar den Pehr August Larsson som är född 1854-02-01 i Julita. (jfr Julita AI:14A, s. 137)
 
I folkräkning 1880 är Per August Larsson bosatt på Ängstorps soldattorp, Julita hos sina färäldrar Lars Larsson och Anna Stina Axelsdotter. Jag kan inte återfinna honom i folkräkning 1890 och 1900.
 
 
När det gäller Albert Larsson hittar jag honom i FDB för Julita med det datum du angivit ovan. Han verkar vara bosatt i Hellvik, Floda enligt folkräkning 1880, men jag kan sedan inte återfinna honom i folkräkningarna 1890 och 1900.
 
Jag har inte följt dina båda bröder framåt i husförhörslängderna. Kanske finns någon anteckning där om vad som hände dem.
 
Kanske har de emigrerat båda två? Klokt att söka på någon emigrant-CD.

Nedanstående uppgifter om en familj på 4 personer har jag hämtat från folkräkningen 1890. Tyvärr har jag inte tillgång till folkräkningen 1900, så jag undrar vilka uppgifter som finns om dessa fyra där:
 
Bosatta: Nebulosan N:o 13; Adolf Fredriks förs, rote 18, Stockholm.
 
August Johansson, f. 1842, Förlösa (H).
 
hans hustru:
Anna Elisabet Bernhardina Södergren f. 1845, Hejde (I).
 
deras son:
Carl August Emil Johansson, f. 1878, Solna.
 
hustruns mor:
Greta Lisa Bösse Södergren, båtsmansänka, f. 1815, Hejde (I).

Och barn är jag också intresserad av nu när jag tänkt efter lite :-)

Hej Maud!
 
Tack för hjälpen! Det är med största sannolikhet rätt. Finns han med i folkräkning 1900?

Hej Britt!
 
Än så länge omfattar det digitaliserade materialet av Folkräkning 1860 endast några få församlingar i Jämtlands län.
 
Folkräkning 1870 omfattar ett antal församlingar i Norrbottens och Västerbottens län än så länge.

Bland några släktpapper dök följande anteckning upp Nya kyrkogården N:o 13767. Av sammanhanget framgår att det rör sig om en grav på det som numera kallas för Norra begravningsplatsen i Stockholm. Minns jag rätt från de tillfällen när jag vandrat runt där så finns det (minst) två beteckninssystem ett (modernare) som består av gravkvarter + nummer (t.ex. kv 21 A, nr. 241) och ett (äldre) som bara består av ett nummer (t.ex. 5781).
 
Det jag undrar är om det med hjälp av numret ovan går att få fram uppgifter om t.ex. vilka som är gravsatta, eller några andra uppgifter överhuvudtaget?

Uppgifterna om bokhållaren är hämtade från Kungsholms kyrkoarkiv, serie O III, vol 1.

Vilka personer finns på CDn med begravningsdatum 1882-09-02 eller de närmaste dagarna därefter?
 
Vilka finns med dödsdatum 1882-08-29?
 
Vilka finns med födelsedatum 1843-02-08?

Hilma Gabriella Nylander f. 1862-10-23 i Västervik finns hon möjligen med på CDn?

Finns det uppgifter om fler som är gravsatta på samma gravplats?
 
Tusen tack Solveig för din hjälp!!! Detta är den person jag söker. Hoppas det går att få fram uppgifter från CDn om fler gravsatta på samma gravplats.

Tack Solveig!

Hej!
 
Jag frågade ovan om
 
Johan Ludvig Tilander  
 
Död 6 Maj 1907  
 
I dödsannonsen står följande:  
 
Jordfästningen äger rum i Stora Grafkoret å Norra Begrafningsplatsen Torsdagen den 9 Maj kl. 2 e. m., hvarefter stoftet föres till Krematoriet.  
 
Det jag är intresserad av att veta är var han gravsatts någonstans. Jag har prövat alla de enkla möjligheterna och återkommer därför med en långsökt gissning (dvs att något blivit fel) Kan det möjligen finnas någon Johan Ludvig Nylander som avlider det datumet. Gissningen Nylander kommer sig av att han bodde tillsammans med Hilma Nylander.
 
Han avled alltså i Stockholm på Röda Korsets sjukhem.
 
född 1841-10-02 i Värsås [Varola] (R).

Johan Ludvig Tilander
 
Död 6 Maj 1907
 
I dödsannonsen står följande:
 
Jordfästningen äger rum i Stora Grafkoret å Norra Begrafningsplatsen Torsdagen den 9 Maj kl. 2 e. m., hvarefter stoftet föres till Krematoriet.
 
Finns han med på CDn - Vilka uppgifter finns i så fall där?

Hej Lars!
 
Jag är mycket tacksam för din korrigering av min felaktiga föreställning när det gäller breven. Även om försök till genealogiskt arbete med brevmaterialet förefaller mycket mödosamt så är det ju inte någon tvekan om att materialet kan tjäna som ett komplement till annat material. Ett förnamn + ett patronymikon sammankopplat med ett gårsdnamn, som i ditt exempel är inte så illa. Ditt exempel säger ju också att Sven och Hans Törstensson är bröder och att den arvejord på fädernet och mödernet som Hans förvärvar är belägen i Lingbo, vilket borde kunna vara ett stort steg mot att identifiera såväl far som mor i detta fall.
 
Tack också Anders. Det är ju helt riktigt att olika delar av Sverige har olika historia och därmed att källmaterialet ser olika ut.

Hej!
 
Jag funderar över källäget när det gäller allmogen under perioden 1520-1686. Före 1520 antar jag att det endast finns sporadiska omnämnanden av allmogen i brev etc.
 
Följande källor finns ju:
 
1. Domböcker 1590- (före det endast sporadiskt bevarade domböcker)
 
2. Mantalslängder 1642- och t.ex. avkortningslängder etc i övriga länsräkenskaper och före det 1628-1641 boskapslängder etc.
 
3. Jordeböcker 1630-
 
4. Ev. uppgifter om rotar och rotebönder i militära roterings- och utskrivningslängder.
 
5. Älvsborgs lösen 1571 och 1613-24.
 
6. Landskapshandlingar (årliga räntan 1539-1630)
 
7. Prostarnas tionderäkenskaper 1530-1550.
 
Min fråga är om det finns ytterligare källor när det gäller allmogen under denna period. Jag är tacksam för alla tips!

Hej Dan!
 
Du kan låna katalogen på KB, Riksdagsbiblioteket, eller på Stockholms stadsarkiv.
 
Titel: Röda bokens nummerkatalog : för Stockholm med förorter
Ort/Förlag: Solna : Röda boken
Utgivningsår:1989-1996
ISSN: 1101-8496
 
Jag har hämtat uppgifterna från Libris
 
Libris
 
Tyvärr ser den inte ut att täcka den tidsperiod du är intresserad av.

Här hittar du lite information om Carl Fromén:
 
http://w1.871.telia.com/~u87105404/huddinge.html
http://w1.871.telia.com/~u87136460/arsskriftsreg3.htm
Litteratur av Carl From?n: http://websok.libris.kb.se/websearch/search?SEARCH_PERS=Carl+Fromén
 
Inlägget har flyttats hit från Yrken » Yrken M-R » Präst. /Moderator Yrken

oinkiäldrat / intjällra
 
I Jordebok 1697 för Skaraborgs län, s. 718 har jag stött på ordet oinkiäldrat. Under kategorin Frälse hemman finns för två hemman antecknat i marginalen ordet oinkiäldrat.
 
När jag sökt i SAOB har jag funnit följande förklaring till ordet intjällra:
 
IN-TJÄLLRA. BETYDELSE: med avs. på landområde: förena inom samma råmärken (som ett annat område), lägga (ett område under ett annat område). Be:te Heman ähr blefuit inkiäldrat; vnder Siöary. VDAkt. 1662, nr 77. The 2 säterijen Tagel och Strömhult, medh några inkiälradhe gårdar. Därs. 1675, nr 70. LIGNELL Dal 1: 280 (1851; efter handl. fr. 1695).
 
Betydelsen av ordet oinkiäldrat förefaller alltså vara ungefär att gården inte är underställd någon frälsegård etc (trots att den i jordeboken är uppförd under rubriken frälse-hemman och alltså rimligen ägd av någon frälseman, eller kanske historiskt sett förr legat under något säteri?), utan är (i skatteteknisk mening) ett självständigt (krono- ?) hemman. Oklart varför detta anmärks. Jag uppfattar begreppet som att det antingen skatte-tekniskt / juridiskt är synonymt med utom rå och rör, eller så visar det bara att hemmanet sålts och inte längre ägs av en frälse-man, men av tradition fortfarande förs upp under rubriken Frälse hemman i jordeboken.
 
Tolkar jag ordet oinkiäldrat rätt? Går det att säga något mer om dess innebörd och konsekvenser?

Hej Jörgen!
 
Du har säkert helt rätt i ditt påpekande. Tack för upplysningen.

Hej Marianne!
 
En gissning är att det är en förkortning för det latinska semigro = avflyttad, men som sagt det är bara en gissning. Det skulle i så fall betyda att personen ifråga befunnits vara avflyttad i samband med nästa husförhör (kolla AI:2).
 
Ett tips är att noggrant läsa igenom husförhörslängden. Ofta är det så att prästen ifråga förkortat ett visst ord, men någon gång glömmer bort sig och skriver ut ordet i klartext. Precis som du och jag var prästerna sällan helt konsekventa.

På universitetsbiblioteket i Gbg har de gamla hederliga mikrofilm-läsare.

NAD Mantalslängder Skaraborgs län
 
Jodå de går att hitta, men det är inte helt lätt. Mantalslängderna för Skaraborgs län upprättades i 3 (minst) exemplar. Ett hamnade i Landskontorets i Skaraborgs läns arkiv (nu i Landsarkivet i Göteborg) och ett hamnade i Höjentorps häradsskrivares arkiv (nu i Landsarkivet i Göteborg) och ett hamnade i Kammararkivets arkiv (nu i Riksarkivet). Arikvförteckningarna finns i NAD.
 
Mantalslängderna i Landskontorets arkiv finns i två olika serier, dels de som inte brutits ut, dels de utbrutna:
 
Landskontorets i Skaraborgs län / Landsboksverifikationer 1672-1879, serie E I b
Härmed mantalslängder står det när mantalslängderna finns i denna serie. För år 1703 har man missat att skriva det, men mantalslängderna finns med även där. Alla mantlaslängder 1756-1861 finns kvar i denna serie.
 
Landskontorets i Skaraborgs län Mantalslängder 1672-1755 dvs den ur Landsboksverifikationerna utbrutna serien
 
Och så har vi mantalslängderna i Häradsskrivarens arkiv:
 
Höjentorps häradsskrivares arkiv, serie F II a längder ordnade fögderivis 1786-1866
Höjentorps häradsskrivares arkiv serie F II b längder ordnade häradsvis 1813-1867
 
Och så är det mantalslängderna i Kammararkivet:
 
Kammararkivet Mantalslängder Skaraborgs län
 
Kammararkivets mantalslängder för Skaraborgs län på mikrokort:
 
Mikrofilmade Mantalslängder i Kammararkivet Skaraborgs län 1642-1820
Som du ser finns bara en enda (1688) av mantalslängderna på mikrokort, men som jag skrev ovan finns rätt mycket på mikrofilm.
 
Det finns också en arkivförteckning över mantalslängderna i Kammararkivet på mikrokort.
 
Huvudförteckning över Mantalslängder SVAR-nummer S 3041
 
I denna förteckning finns alla Kammararkivets mantalslängder förtecknade.
 
Nej jag tror att NAD på nätet och på CD innehåller i princip samma information, möjligen innehåller nät-versionen lite mer och bättre än CDn.

Skaraborgs läns mantalslängder finns mikrofilmade, men inte på mikrokort, i alla fall gäller det de äldre för några år sedan. Svar kan skicka dig lista på filmnumren. Det går att köpa (och kanske låna?) filmerna fast det är förstås mycket dyrare än microkort.
 
De äldre längderna i Skaraborgs län är tyvärr inte särskilt användbara eftersom de bara upptar förnamnen, inte patronymikon i allmänhet.
 
Sedan finns det enstaka längder som inte är filmade men som du kan titta på i GLA resp. RA och så finns det vissa längder som inte är filmade och som man inte får titta på alls eftersom de är för sköra, dvs brand- och vattenskadade.

Hej!
 
Jag har just försökt beställa mikrokort från SVAR genom NAD på nätet. Nu möts jag av krav på Användarnamn och Password. Finns någon som vet varför det är så och hur man gör för att få detta? Jag hittar inte någon info om detta på hemsidorna.
 
Dessutom är det fortfarande så att NAD tydligen bara är konstrurerat för Internet Explorer! Självklart ska man inte välja att konstruera sina hemsidor så att de endast fungerar med ett företags web-läsrare!!!
 
Slutligen saknar jag funktionen med att få bekräftelse på beställningen via mail som man fick på de gamla hemsidorna. Nu finns hela tiden en osäkerhet om beställningen gick fram eller inte! I synnerhet då som hemsidorna inte fungerar ihop med web-läsaren.

Om personen  
Namn:  Frans August Gustafsson  
Hemförsamling:  Breviks annex  
Hemort:  Frökärr.  
Kontrakt:  Kåkind  
Län:  Skaraborg  
Födelseår:  1862  
Födelseförsamling:  Brevik  
Yrke:  Hemmansegare  
Civilstånd:  Gift (G)  
Kön:  Man  
Famstkod:  Far/man (F)  
Familj nr:  1  
Sida:  4    
Rad:  5    
 
 
 Om hushållet
 
Personer i hushållet:  
Fam. nr 1
 
Frans August Gustafsson, f. 1862 i Brevik, Hemmansegare  
Emma Kristina Lindgren, f. 1854 i Hjo, landsförs.  
Frans Edvin Hjalmar, f. 1892 i Brevik

Hej Jan!
 
De stämmer helt och hållet med min erfarenhet att lagen tillämpas godtyckligt. Det förefaller som att varje kyrkogårdsförvaltning har sin egen id? om hur lagen ska tillämpas och att det skiljer sig mycket från ställe till ställe. Det verkar som att när kyrkogården är i det närmaste full så väljer man att tillämpa lagen benhårt och förmodligen mycket strängare än lagstiftaren någonsin tänkt.
 
Det lagstiftaren rimligen tänkt är ju att det måste kunna finnas en möjlighet att ta bort gravar som ingen bryr sig om och som ingen varken nu eller i framtiden kommer att besöka, inte att gravar som fortfarande betyder mycket för efterlevande anhöriga plötsligt ska kunna försvinna utan att de kontaktats.

Hej Lena!
 
Tack för din hjälp. Jag har letat, men hittar inte det du refererar till, vilken av paragraferna tänker du på?
 
Det jag hittar är 7 kap. ?32-37 som ju reglerar under vilka former gravrätten kan upphöra, och inget av detta är ju tillämpligt i det fall jag beskrivit, så vitt jag kan förstå.
 
Det som egentligen är problemet är ju att fram till att denna nya lag infördes och började gälla fanns ingen skyldighet att anmäla sitt gravrättsinnehav till någon kyrkogårdsförvaltning. På många håll var man inte alls intresserade av att ta emot sådana anmälningar. I det fall jag beskriver har ju dödsboet (namngivna personer) en gång ansökt om att få gravsätta min släkting. Trots det har man låtit min släkting själv stå kvar som gravrättsinnehavare. Det är ju lätt att förstå varför, när man har en gravrätt som är betald för alltid och gravskötsel som är avtalad och betald för all framtid, så fanns (och finns) det ju inget skäl att se till att registret är uppdaterat med rätt person / personer.
 
Inte heller är kap. 7 ? 16 tillämplig. När det gäller min del av gravrätten så är det inte någon som avlidit efter den nya lagens införande (den delen av gravrätten hade jag redan när lagen infördes även om det inte fanns registrerat hos kyrkogårdsförvaltningen, helt i enlighet med lagen som då gällde) och därför har det inte funnits skäl att göra anmälan om gravrättsinnehavare i enlighet med nya lagen.
 
Jag grubblar, men riktigt hur man tänkt när man agerat på det här sättet förstår jag fortfarnde inte, men jag hoppas att det klarnar. För jag vill verkligen inte tro att man bara tar en rövare. Deras kunder har ju lite svårt att reklamera.
 
Att hitta alla som skulle kunna göra anspråk på del i gravrätten skulle förstås kräva en del arbete, men att hitta någon skulle inte krävt många minuters arbete om det var viktigt att just nu ha registret uppdaterat. I annat fall kunde man lungt inväntat anmälningar om innehav av del i gravrätt allteftersom innehavarna dött och deras dödsbon gjort anmälan kan man tycka.

Hej!
 
Finns det ett liknander register som Janus Regius för Göta hovrätt? Jag har sökt på NAD utan att hitta det, men det beror säkert på att jag sökt på fel sätt.

För drygt ett år sedan diskuterades i detta forum ett register av domboksavskrifter etc. Jag vet inte om det är för sent att komma med eventuella kompletteringar till ett sådant register. Hur som helst kommer här ytterligare ett tips, nämligen professor Emanuel Linderholms (1872-1937) avskrifter av trolldomsprocesser i Sverige (Norrland) under perioden 1668-1675. Avskrifterna förvaras vid handskriftsavdelningen vid Uppsala Universitetsbibliotek och finns delvis (men bara delvis) att låna på mikrokort från SVAR:
 
http://212.181.19.6/Arkis2/NADpages/archive_list.asp?id={A6A882A9-A244-11D3-9E55-009027B0FCE9}
 
Linderholm, Emanuel, professor, (1872 - 1937), Handlingar till häxprocesserna i Sverige. Avskrifter.  
     1 - 2. Allmänna handlingar till de nordsvenska häxprocesserna  
     3. Dalarna  
     4. Härjedalen, Hälsingland, Hälsingland och övriga Norrland. Nytt material 1915  
     5. Gävle, Gästrikland  
     6. Jämtland,Medelpad, Ångermanland  
     7. Från flera norrländska landskap, Uppland och Uppsala, diverse handlingar.  
     Papperskopior och mikrofilm ur Emanuel Linderholms samling 82 - 86 i Uppsala universitetsbibliotek.
 
Finns även i kopior vid forskningsarkivet vid Umeå Universitet vars arkivföteckning ovanstående är ett citat från.

Niclas - min erfarenhet är att de stora skillnaderna finns mellan äldre och yngre indelningsverket (minns inte exakt år, på rak arm, för övergången, men omkring 1700). Däremot är det alltså rätt hög grad av kontinuitet under yngre indelningsverket. Det sker förstås förändringar men på det stora hela är de rätt små. Så har jag upplevt det -- och tänker framförallt på förhållandena i Skaraborgs län.

Jag gissar Patrick att storleken på skärmen inte spelar så jätte-stor roll. Det allra viktigaste är nog vilken skärm-upplösning ditt grafik-kort klarar. Skärmen måste förstås också klara den upplösningen. Med en hög skärmupplösning får du ju in många pixlar på skärmen även om själva skärmen är liten. Ett tips är att högerklicka på skrivbordet --> Egenskaper --> Inställningar och kolla där att du valt högsta möjliga skärmupplösning.
 
Sedan är det klart att skärmen ändå måste vara ganska stor för att det ska hela ska bli läsbart med en hög upplösning.

Hej!
 
Jag tror man måste skilja mellan lagens intention och lagens bokstav. Lagens intention är att skydda människor från att komma till skada genom att osanna och felaktiga uppgifter sprids, eller genom att i och för sig t.ex. offentliga uppgifter sammanställs och sprids på ett sådant sätt att den enskilde upplever obehag. Det jag kan uppleva som ett problem när det gäller PUL är att lagens bokstav förefaller förbjuda mycket mer än vad som var lagenstiftarens intention. Än så länge finns det tyvärr mycket få rättsfall som klargör var gränserna egentligen går.
 
För mig är det en självklarhet att lagstiftaren aldrig avsett att skapa hinder för en släktforskare att sammanställa harmlösa och offentliga uppgifter för eget bruk på sin privata dator.
 
Varje släktforskre stöter förståss på uppgifter som inte av den enskilde upplevs som harmlösa, men ovan skrev jag avsiktligt just harmlösa.
 
Eftersom denna fråga kommer upp gång på gång kanske det vore en god id? för Släktforskarförbundet att själv polisanmäla ett antal forskare och typiska register för att få det klarlagt om de är förenliga med PUL eller inte?
 
I detta forum t.ex. sprids mängder av uppgifter om levande personer, utan vare sig deras kännedom eller samtycke. Enlig lagens bokstav i PUL så kan det vara så att dessa är olagliga, men genom att myndigheterna inte agerar i detta och oändligt många andra fall av uppgifter på internet så får man väl anta att polis och åklagare mer ser till lagens intention.